Digital mattebok – en del av digitaliseringen eller…

För ett par år sedan hade vi i kollegiet en pågående diskussion om matematikbokens vara eller inte vara. Skulle man använda bok eller skulle man arbeta på andra sätt. Den diskussionen har dött ut och det självklara svaret är väl att det inte spelar någon roll, det är ju hur vi arbetar med matematik i stort som spelar någon roll och inte om man använder bok eller inte. Dock har jag för mig själv fört en diskussion på senare tid där jag funderar över för- och nackdelar med en digital ”matematikbok”.

Jag var tidigare emot att använda bok och har inte haft en analog bok i mina klasser på de senaste 8-10 åren. Jag har anfört argumentet att jag själv vill kunna styra såväl innehåll, mängd som tidsåtgång i undervisningen. Nu använder jag dock två digitala ”böcker”. Jag tycker de fungerar utmärkt. Jag har en ”bok” som är ganska traditionell i sitt upplägg. Den består av en mängd, till formen, likartade uppgifter uppdelade på olika områden inom matematiken; algebra, aritmetik, geometri osv… Jag kan styra innehållet genom att ge eleverna uppdrag med uppgifter inom specifika ämnes- och talområden, och kan också följa elevernas arbete genom en mängd statistik. Jag kan se hur lång tid uppgiften tagit, hur många fel/rätt, vad de haft svårt för osv… Sammantaget ger det mig en överblick jag inte haft tidigare. Jag kan styra uppdragen utifrån var eleven befinner sig just nu. Jag kan enkelt se vad de har svårt för och lätt för. Rättningen är borta eftersom programmet/”boken” gör detta åt mig. Jag kan se klassen som helhet, för att se var min egen undervisning dippar. Jag kan också, vilket jag kanske tycker är den största fördelen, arbeta med hela klassen inom ett specifikt område, men låta eleverna arbeta inom olika talområden och med olika svårighetsgrad. Alltså nå individen ganska enkelt. Eleverna kan också önska att få fördjupa sig inom saker de själva är intresserade av, och det tar mig 5 minuter att lägga upp ett uppdrag till dem. Detta fungerar alldeles utmärkt när vi sätter upp mål i IUP. Som komplement till den här ”boken” har jag även en annan plattform som innehåller alla skolämnen och även matematik. Den fungerar på ett helt annat sätt. Här är uppgifterna mer i spel- eller quizform och möjligheten till uppföljning och statistik är obefintlig, alltså ganska lik många matematikappar som finns tillgängliga idag. Dock finns här en stor fördel – det finns filmer. Att låta eleverna se andra genomgångar än mina är en stor fördel. När det är svårt med förståelsen kan det ofta hjälpa att få en annan, ny ingång. Jag har själv gjort lite filmer och även använt andra lärares filmer, men att ha proffsigt gjorda filmer samlade på en plattform så lättillgängligt är en stor fördel. Här finns självklart även andra uppgifter som jag använder, men som ensam bok skulle denna andra bok inte räcka till.

Nu är det ju inte så att vi bara arbetar digitalt i matematiken. Vi gör ju även mycket annat och använder också andra digitala resurser, men till mängdträningen är det i huvudsak dessa två ”böcker” jag använder. Jag är också delansvarig för att implementera den pågående digitaliseringen på skolan, och mitt jobb är alltså att fundera över vad, hur och varför? Detta har gjort att jag läst en mängd litteratur och gått några av skolverkets webbkurser. Att digitaliseringen syftar till att förändra skolan på fler plan än bara genom tillgång till datorer är väl ganska självklart, men på vilket sätt digitaliseringen kan utveckla undervisningen är inte lika självklart. Därför har jag börjat att titta på vad jag själv gör med nya glasögon. Är min undervisning förändrad eller kör jag bara på i gamla hjulspår med ny teknik? I ”Digitalisering som lyfter skolan – teori möter praktik” (Fleischer/Kvarnsell) listar författarna åtta färdigheter som skolverket anser att digitaliseringen ska syfta till; kreativitet, kritiskt tänkande och bedömning, kulturell och social förståelse, samarbete, finna och sovra information, effektiv kommunikation, funktionella förmågor och E-säkerhet. Jag har använt bl.a. dessa färdigheter för att titta på hur min undervisning utvecklats (eller inte) av att använda digital teknik i min matematikundervisning. Det må vara nyttigt, men inte alltid kul! Nu kan man kanske inte förvänta sig att utveckla alla åtta förmågorna i matematiken, men de fungerar bra som utgångspunkt. Jag ser att mina ”böcker”, även om jag tycker de fungerar bra och att mina elever presterar bra resultat, inte i någon större utsträckning bidrar till att utveckla de färdigheter som digitaliseringen syftar till eller förändrar min undervisning. Min övriga undervisning kompenserar till viss del, för mina elever är vana vid att samarbeta och gör så även när de arbetar med ”böckerna”. Vi arbetar mycket med att synliggöra mål, och detta är en del av undervisningen, men inte specifikt knutet till det digitala. Kreativitet ligger mig varmt om hjärtat, och många andra delar av matematiken är kreativ, men kanske inte i stor utsträckning just den digitala. Funktionella förmågor utvecklas i viss mån, men inte så mycket.

Kanske är mängdträning i matematik inte det område där digitaliseringen ska ha störst genomslag, men för mig har det varit en ögonöppnare. Jag har för mig själv tänkt att jag som använder så mycket digital teknik ligger långt framme när det gäller digitaliseringen, men när jag börjar titta på vad jag egentligen gör utifrån de förmågor digitaliseringen är tänkt att utveckla inser jag att det finns mycket mer att utveckla!

Att diskutera:

  • I vilken utsträckning använder ni och har tillgång till digitala verktyg?
  • Har den digitala teknik ni använder förändrat er undervisning?
  • Finns det en medvetenhet om vad digitaliseringen syftar till i ert arbetslag?
Share Button

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *