Detta läsår ska mina elever lära sig att bli mer ”resilenta”.

Det finns ingen riktigt bra översättning för det engelska adjektivet ”resilient”. Alla möjliga varianter dyker upp ”elastisk, spänstig, motståndskraftig, ihärdig, belastningsbar” m.fl. och alla dessa begrepp tillsammans kommer nog ganska nära ”resilient”, av mig försvenskat till resilent.

Ni förstår redan vad jag är ute efter denna gång: hur förmår jag mina elever att sträva vidare och inte ge upp när målet är nått eller motståndet är som störst, så att de når fram till den fantastiska lyckokänslan som infinner sig när man har utmanat sig, lämnat sin bekväma säkerhetszon (comfort zone) och klarat av någonting nytt/särskilt/tidigare ouppnått?

Följande händelser och intryck har lett till att jag nu vill skriva om just detta.

  • Den 18 augusti i år hade skolpersonal i Svedala kommun förmånen att lyssna på läraren, skolledaren och författaren James Nottigham. Jag kände igen delar av hans föreläsning men ni som känner mig vet att jag är en stor och hängiven vän av återupprepning för att klok information ska kunna sätta sig och bli automatiserad. Denna gång plockade jag guldkornet ”resilient” ur hans föreläsning och hoppas att mina tankar ska kunna vidareutveckla en o’ annan kollegas professionalism till gagn för elevernas bästa. Två andra för mig viktiga begrepp ska jag återkomma till, nämligen ”Achievement” (insats, prestation) och ”Progress” (framsteg, utveckling).
  • Den 21 och 28 augusti samt den 4 september hade dokumentärserien ”Vetenskapens värld” temat ”den bästa skolan” (kan ses på svt/play). Tyngdpunkterna runt eleven låg i program 1 på föräldrarna och den socio-ekonomiska påverkan, i program 2 på skolsystem och läroplaner samt i program 3 på ledarskap.
  • Mina två kollegor Rickard Hellstrand och Kristina Persson har i sina nyligen publicerade inlägg skrivit om bra tillvägagångssätt för hur man kan forma fram mer resilenta elever. Rickard genom att beskriva en arbetsmetod, Kristina genom ett ändrat förhållningssätt i klassen.

Samtliga tre punkter ovan jobbar mot den gemensamma förutsättningen att en elev lyckas när eleven känner sig trygg, respekterad och har en hög trivselkänsla runt skola och skolarbete. Det är för mig helt självklara komponenter och jag tycker att jag är ganska duktig på dem, så ”rest in peace” och jobba på, Cornelia. Målet är nått. Toppen,….men så kommer då de tre orden ”resilience, achievement och progress”. Dags att jobba mot nya höjder!

Här är det dags att ni tittar på hur James Nottingham förklarar sin idé om quadrants, de fyra prestations- och utvecklingskvadraterna. Det finns kortare förklaringar men unna er den här drygt nio minuters varianten. Den förklarar så mycket bättre. Nu tänker många: ”Men det här kan jag ju, det har jag redan hört och sett.” Se det igen, säger jag, tänk och planera hur du ska lägga upp din undervisning för att hamna i de två rätta rutorna. (Har ni tid, kan ni se hela föreläsningen på Kvutis. Det finns så många guldkorn att plocka, ”The Pit” till exempel eller de fyra faserna ”Forming, Storming, Norming, Performing” med flera, men jag håller mig nu till min favorit. )

Jag insåg direkt att jag många gånga gånger nöjer mig med att vara i kvadrat 1, alltså hög prestation men låg utvecklingspotential. Jag har helt enkelt inte ansett mig ha möjlighet att jobba mot t.ex. de högpresterande elevernas potential när de väl har nått betyget A. Min tid och energi läggs på dem som riskerar F eller dem som behöver höja sig i jakt på poäng för att komma in på gymnasiet. Ajabaja, Cornelia! Skärpning! Naturligtvis måste alla få möjlighet till sin beskärda del av den underbara känslan av ”jag kan, jag vill, jag vill ännu mer”. På vår skola ska vi i år dessutom lägga tonvikten på att nå pojkarna, som har en tendens att prestera lägre än flickorna.

”Så vad kan man göra? Så här blev det för mig och mina elever, främst i åk 8 och 9.”

I och för sig är mina elever sen tidigare vana vid att jag berättar för dem om forskning och forskningsresultat runt både det ena och andra. De vet inte alltid om det men när jag tycker att det vore en fördel för eleverna att ta del av sådant jag har läst för egen del, implementerar jag det hos dem. Till exempel berättar jag om sambandet studieresultat och felaktig mobilanvändning och hur hjärnan distraheras på olika sätt. De kommer i kontakt med nya begrepp som jag sedan håller vid liv och repeterar med jämna mellanrum. Eleverna har stött på begrepp som ”ficklampan” (när jag hade varit på föreläsning med Anna Tebelius Bodin), ”korttids- och långtidsminne, synapser, serotonin, melatonin” o.s.v. för att de ska känna sig involverade i sin lärprocess på andra plan än bara ”plugga på”.

Så i början av denna hösttermin berättade jag om de nya orden för läsåret: achievement och progress. Resilience utelämnade jag först men genom att diskutera hur man når sina mål, fick jag med att man aldrig får ge upp och glosan föll på plats. Vi diskuterade precis samma sak som Nottingham tar upp, nämligen att två elever som båda har C eller A ju inte kan lika mycket och vilket ansvar man har att utveckla lust och kraft för att arbeta på just sin individuella nivå.

Jag kan säga att de diskussionerna var oerhört givande. I mina åk 9 kunde jag t.o.m. hålla diskussionen på engelska. Det var jättehög koncentrationsnivå i klassrummet. Alla lyssnade på de olika kommentarerna som klasskamraterna kom med. Vi kom överens om:

  • att mer noggrant gå igenom hur vår lärobok är upplagd, så att eleverna själva kan fördjupa sig i texter och övningar som vi inte hinner gå igenom tillsammans
  • att fokusera på att förstå gemensamma genomgångar för att sedan kunna jobba på en individuell nivå
  • att elever som är klara med vissa obligatoriska uppgifter tar rollen som ämnesambassadörer (d.v.s. att hjälpa andra inom ramen för lektionspasset)
  • att elever som känner att de har mer att ge inom ämnet, fördjupar sig på eget initiativ i relevanta arbetsuppgifter med hjälp av datorn, biblioteket m.m.
  • att en elev när som helst kan få redovisa sin fördjupningsuppgift för de andra (efter avstämning med läraren)

Nästa dimension av ”achievement and progress” ser jag i min egen lärarroll. Nöjer jag mig med att resultaten är goda eller vill jag se en utveckling i min lärarskicklighet för att eleverna ska kunna bli mer resilenta.  Hur gör jag för att mina elever ska bli bra på att analysera och utvärdera sina egna insatser? Hur lär jag dem att ta nästa steg i sin utveckling? Nottingham kallar det Assessment Capable Questions.

  • Jag skapar tillsammans med eleverna god studiero och en tillåtande atmosfär, så att eleverna vågar ställa frågor, göra ”fel” och lämna sin säkerhetszon (comfort zone).
  • Det måste få vara aktivitet och rörelse i klassrummet utan att det blir högljutt eller rörigt.
  • Jag använder ett språk som lyfter och berömmer arbetsinsatsen, inte personens egenskaper. Exempel från Nottinghams föreläsning: det är bättre att säga t.ex. ”så bra du simmade” i stället för ”vilken bra simmare du är”.
  • Jag har släppt tanken på att jag lär ut och koncentrerar mig helt på hur eleven lär in. Det är mycket tydligare på engelska. Teaching – less! Learning – more!

Jag tycker själv att det nya förhållningssättet redan börjar göra nytta. Alla jobbar, frågar, hjälper och det är ok att göra olika saker. Två andra fördelar är att jag en aning bättre och längre hinner sitta med elever som behöver assistans samtidigt som andra elever slipper vänta på sin tur.

Det kommande läsåret ska bli bättre än förra, eller hur? Jag rekommenderar att ni som läser detta tar er den kvalitetstid som krävs för att göra upp en – om än så liten – plan över hur och vad ni vill göra annorlunda i år.

I slutet på varje inlägg brukar ju ”Att diskutera” dyka upp. Jag omformulerar lite denna gång.

Att gå tillväga:

  1. Titta i lugn och ro på Nottinghams föreläsning.
  2. Se igen avsnittet om Achievement and Progress Quadrants.
  3. Titta även på svt/play Vetenskapens värld: den bästa skolan (möjligt till den 22 /9). Hinner du inte se inslagen om främst USA:s skolväsen, jag hade själv föredragit inslag om svensk skola, lyssna på vad gästerna i studion har att säga mot slutet. I tredje programmet gäller det att titta drygt 20 minuter in i programmet, sen ca 10 minuter.
  4. Läs några bloggar som ger dig inspiration.
  5. Lägg upp en plan och håll ut! Ge inte upp! Tänk på Forming, Storming, Norming and Performing! Det gäller att ta sig förbi Storming-fasen, som kan vara seg, jobbig och besvärlig.

Lycka till! 😊

Share Button

En reaktion på “Detta läsår ska mina elever lära sig att bli mer ”resilenta”.”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *