Det lustfyllda skrivandet

För en tid sedan deltog jag i en kurs om framgångsrik skrivundervisning. En av föreläsarna, Anna Sterlinger Ahlring, inledde dagen med sina tankar om vikten av att eleverna känner motivation för att skriva. Att läraren har möjlighet, och bör ta med eleverna på den magiska upplevelsen av att skapa text.

I det här blogginlägget bjuder jag på några exempel på hur det skulle kunna se ut.

Rika uppgifter

Anna berättar om att skapa magi med ord. Att låta pennan bli en pensel och pappret en målarduk. Ett exempel är att vi behöver “hitta rika uppgifter, och paketera dem vackert, så att eleverna inte kan motstå att göra dem”.   En rik uppgift känns  meningsfull och eleverna ska känna att den har ett syfte. Att det finns riktiga mottagare – andra utöver läraren. Genom WeLib – Svedalas nya bibliotekssystem kan eleverna till exempel lägga ut sina egna böcker för läsning och ladda upp bokrecensioner och når på så sätt en stor publik.  Att skriva en klassblogg och låta elever dokumentera dagen och arbetet med text och bild, fyller också en naturlig funktion som dessutom är rolig och starkt motiverande. Vårdnadshavare kan följa med i det dagliga arbetet och eleverna blir måna om att vara tydliga och visa upp sina olika alster och kunskaper.

Gör tvärtom/flippa uppgiften

Anna Sterlinger Ahlring  föreslår också att vi ska överraska eleverna  med att vända upp och ner på traditionella uppgifter. Istället för att göra en bokrecension kan vi “förbjuda” eleverna att läsa en bok och istället “döma” boken efter dess omslag.

Instruktion: Du får INTE öppna boken! Du får inte läsa på baksidan! Skriv vad du tror boken handlar om.

Vi kan också överraska genom att ge en given roll vissa “förbjudna” epitet. Här kommer ett exempel från mitt klassrum. Eleverna har bett om att få skriva småböcker i klassen.  Vi pratar gemensamt om vilket innehåll våra berättelser skulle kunna ha. Flera elever har klart för sig vad de vill skriva om, idéerna bubblar fram. Några elever är lite avvaktande, de fastnar inte riktigt för någon idé. Jag märker att de börjar skruva på sig. Tidigare i veckan hade vi pratat om vikten av sömn. Vi märker ibland att humöret dippar när man är trött, och eleverna upplever att det lättare blir konflikter då. Kan jag haka på en skrividé till det samtalet?  Jag slänger ut en fråga…..Men vad händer om fröken är trött? Får hon (underförstått är det ju mig vi pratar om) bete sig hur som helst? Tänk om fröken blir som Häxan Surtant? Nu lystrar det till i flera ögon.  Hur illa kan egentligen en fröken uppföra sig? Där fullständigt lossnar det för varenda unge. Åh, så många förslag på helt oacceptabla betéenden som kommer upp. Eleverna fnissar eller skrattar högt, medan idéerna haglar. Jag tänker att jag får bjuda på mig själv för den goda sakens skull, och ber en tyst bön om att berättelserna ska få ett lyckligt slut. När sedan skrivandet kommer igång, märker jag att flera elever som vanligtvis brukar vilja ha mycket hjälp, den här gången inte vill ha den. De håller för pappret när jag går förbi, vill hålla sina texter hemliga tills jag får läsa det färdiga konstverket. De kanske är oroliga för att jag av självbevarelsedrift ska försöka få dem att censurera innehållet? Däremot får klasskompisarna läsa varandras texter. Eleverna avbyter sitt skrivandet då och då med ett frustande gapskratt, och kilar över till en kamrat för att visa hur mycket knasigt läraren Jenny hittar på. När jag sedan läser igenom elevernas sagor, handlar flertalet sagor om den trötta fröken Jenny som är rena mardrömmen, och hur hennes elever lär henne hur viktig sömnen är, och på så vis räddar henne från att sparkas från skolan. I mitt stilla sinne både njuter jag och oroas en smula över vad föräldrarna ska tänka när de läser sina barns berättelser.  Dessa böcker ligger sedan i klassbiblioteket ett tag, och barnen får läsa varandras sagor när tillfälle ges. Det är nu snart en månad sedan böckerna blev klara och ännu läses böckerna dagligen.

Just att ställa frågor upplever jag är ett sätt att få igång tankarna. Att ifrågasätta det mest självklara kan bli mycket underhållande, och eleverna i de yngre åldrarna är sällan sena på att spinna vidare. Frågor man till exempel kan ställa är: Men om det aldrig blir natt? Vad händer då? Tänk om era föräldrar smygäter godis när ni somnat? (givetvis i kontexten att barnen själva berättar att de själva gör det) Hur gör de vuxna då? Hur gör man så det inte prasslar? Precis som Anna Sterlinger berättar, så blir det spännande när man vänder på vissa antaganden eller uppgifter.

Vad har känslor på sig när de går på fest? Men vänta, det är väl människor som har på sig kläder…och känslor…men tänk om…Samtala och ge exempel på hur till exempel sorg skulle kunna klä sig. Hur klär sig glädje? Kärlek? Vi som jobbar med de yngre eleverna i grundskolan behöver också prata  om vilka känslor som finns, fundera ut vilken stöttning en sån här uppgift kräver för våra olika elever.

Att fånga idén utan att tappa tråden

Det händer allt som oftast att eleverna kläcker roliga skrividéer  under helt vanliga lektioner. När jag märker att många elever reagerar positivt på en idé, brukar jag skriva upp idén  i en liten “idéruta” på tavlan så vi inte ska glömma bort den. Det gör att vi kan fortsätta med det planerade innehållet för lektionen, och eleverna känner att deras tankar räknas och att de har inflytande över undervisningens innehåll. När det sen är dags att påbörja en ny skrivuppgift kan vi välja ett ämne gemensamt, eller så kan var och en ta inspiration från de idéer som är uppskrivna på tavlan.

Blod, svett….och Pokémon

Alla barn är olika och lär sig i olika takt. Fortfarande i årskurs två och tre finns det elever som kämpar med att forma bokstäver och de behöver träna på att skriva så de själva och andra kan läsa deras handstil. Stunderna för den här färdighetsträningen kan skifta och också motivationen. Här gäller det att hitta uppgifter som gör det värt det för eleven att kämpa på. Ofta ligger det motoriska svårigheter bakom och själva bokstavsformandet tar mycket energi. De här eleverna behöver få skriva på dator regelbundet för att få uppleva själva skapandet av idéer och få se sig lyckas med sina berättelser utan att orken tar slut innan berättelsen gör det. Dock är det ändå så att det krävs daglig träning med penna, papper och sudd för att bemästra konsten att få till en läslig text för hand. Här blev jag nyligen påmind om att ibland är det enkla det genialiska. En kollega hade visat små fina, laminerade välskrivningskort, med faktatexter om Pokémon på arbetslagsmötet och jag insåg att jag nog behövde uppdatera de väskrivningskort jag hade. Dagen efter kunde eleverna se de vackra korten på skrivbordet, och hjärtat svällde i bröstet när mina godingar med liv, lust och möda skrev så vackert de kunde. Att få skriva en faktatext om sina älsklingspokémon, var den extra lilla skjuts de behövde för att orka och vilja träna vidare. Självklart fick alla som ville i klassen skriva, och det fanns många Pokémon att välja mellan. Nu förbereder vi också coola välskrivningskort om spännande/ruskiga djur att skriva om.

Att diskutera
  • Vad har du och dina kollegor för erfarenhet av “rika” uppgifter?
  • Var får du din inspiration ifrån?
  • Hur ser intressena ut i era klasser och hur gör ni lärare för att fånga upp tankar och roliga ämnen för skrivande?
  • Har ni möjlighet att samla en gemensam uppgiftsbank? Är det nåt ni önskar göra?
  • Gör tillsammans en “tvärtom” lista på knasiga uppgifter att ta med er till er verksamhet.
Share Button
Om författaren

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *