Det finns inga mirakelformer i skolan – Det finns bara tid att förändra ditt eget förhållningssätt

Att ständigt vara tillgänglig, på tårna, närvarande och nära eleverna är en stor del av min lärarroll. Men för att orka och kunna bidra med mitt bästa ”lärar-jag” behöver jag vara otroligt noga med var jag lägger min energi. Ett viktigt steg i detta är att fokusera på det som jag faktiskt kan påverka och därmed sluta att tänka på sådant som jag inte kan påverka. Det har givit mig otroligt mycket mer tid till det jag faktiskt är bra på – Att undervisa i klassrummet.  Det har även givit mig mer tid till relationsskapande arbete med eleverna, bemötande och förhållningssätt kring elever som utmanar skolan samt energi att klara av en dag i skolans värld.

För det är lätt att ”fastna” i vårt yrke. Känsla av att inte räcka till, känsla av att fråntas sitt huvudsakliga uppdrag är inte helt ovanlig för en lärare. Jag undervisar i stora elevgrupper och har ofta känslan av att det inte finns tid för alla mina elever.  Finns det inga mirakelformer i skolan? Jag tror faktiskt inte det. Men hur lyckas man då? Nedan ska jag försöka förklara hur jag tänker.

Inspiration till detta inlägg kommer från Anna och Philips lärarpodcast, avsnitt 78, med Kjell Enhager – coach inom näringsliv, kultur och idrott. Lyssna här.

För att skapa empatiska elever måste jag själv vara empatisk.

För att kunna skapa goda relationer till mina elever behöver vi känna tillit och förtroende till varandra. Det är mitt ansvar som lärare att lägga grunden för en trygg och empatisk lärar-elev relation.  För att skapa empatiska elever måste jag själv vara empatisk. Elever behöver känna sig sedda och veta att jag finns där för dem. Att vi tillsammans kan ta oss igenom hinder vi stöter på längs vägen.

Jag måste bestämma mig för vad jag vill ge innan jag kan tänka på vad jag vill få.

För att mina elever ska lyckas behöver jag ge dem de rätta verktygen för att kunna lyckas t.ex. Jag vet vilka positiva effekter god studiero har men jag kan inte förvänta mig studiero om jag först inte har gett mina elever vetskapen om vad det är samt verktygen för att kunna upprätthålla den. Jag kan heller inte förvänta mig att mina elever ska tro på själva om jag först inte visar att jag tror på dem och att alla kan lyckas.

Här är några ytterligare tankeformer jag försöker utgå ifrån för att stärka min lärarroll och därigenom skapa förutsättningar för att alla ska lyckas.

  • Bygg relationer.
  • Skapa relation genom att lyssna.
  • Tyck om eleven för den den är.
  • Beröm alltid positivt beteende.
  • För att skapa empatiska elever måste jag själv vara empatisk. Jag är bra på det här, men inte det här. Hjälp mig.
  • Tre ord som gör skillnad och som jag vill ska genomsyra mina klassrum. TACK – HJÄLP – FÖRLÅT.
  • Är inte jag motiverad är det svårt motivera andra.
  • Arbeta efter en tydlig planering.
  • Tänka – Hur lär mina elever in istället för hur lär jag ut?
  • Det som är bra för någon är ofta bäst för alla.
  • Sluta använda ordet misslyckas, använd istället -Jag har inte lärt mig…ÄN!
  • Det som gör mig bra har jag tränat på. Ingenting har kommit gratis.

Läraryrket kan upplevas som ett, men är dock inget ensamarbete. Det är ett lagarbete som  bör bäras av en skolkultur där man tar tillvara på och delar varandras olika kompetenser. En dela-kultur där man ställer frågor som; Vad kan jag ta ansvar för? Vad kan du ta ansvar för? Vad kan vi ta ansvar för tillsammans? Hur hjälps vi åt? bör vara centrala i alla skolorganisationer. På detta sätt skapar vi ”tid” att fördjupa oss i det som vi kan, det vi vill utveckla vidare och på sätt nå längre.

Att diskutera:
  • Hur ser ert kollegiala arbete ut på din skola?
  • Vad skulle du vilja förändra i ditt arbetssätt för att hitta nya vägar till ett mer empatiskt förhållningssätt?
  • Vad skulle du snabbt kunna förändra i ditt uppdrag för att få mer tid till det du faktiskt är bra på?
Länkar:

https://podtail.com/sv/podcast/anna-och-philips-lararpodcast/avsnitt-78-med-kjell-enhager-sveriges-vassast/

 

Share Button

2 reaktioner på ”Det finns inga mirakelformer i skolan – Det finns bara tid att förändra ditt eget förhållningssätt”

  1. Halleluja och grattis säger jag till dina elever och deras föräldrar. Så härligt att läsa dina inlägg. Det finns hopp
    Hittade av en slump till din blogg, när jag letade info om lågaffektivt bemötande.
    Tack!
    Hälsningar Annika, en frustrerad mamma!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *