Det blir inte alltid som man vill

IMG_6940

Startskottet
I början av terminen gjorde några av mina kollegor mig uppmärksam på att mina elever bar keps. Visst visste jag att de bar keps ibland, men att det fanns en regel mot keps i klassrummet hade jag och min närmsta kollega missat. Regeln står inte med på de allmänna reglerna, men har alltid funnits mer eller mindre uttalat. Varken jag eller min närmsta kollega har sett det som ett bekymmer att några av eleverna bär keps och inte reflekterat mer över det än vi gör när någon bär ett diadem eller en sjal. Det har efterhand smugit sig in fler och fler kepsbärande pojkar och flickor eftersom vi inte har sagt ifrån. Till slut var de 8-10 elever som ibland eller dagligen bar keps. Det var då vi blev ombedda att prata med våra elever. Som väntat reagerade våra elever starkt när vi nu informerade dem om förbudet mot keps. Orättvist! Inte blev det lättare när vi lärare sa att vi personligen inte hade något emot att de bar keps, men att regler är regler. Detta var startskottet till vad som sedan blev en process som tagit nästan en hel termin. Hur förändrar man en regel?

Arbetet börjar
När den värsta upprördheten hade lagt sig kunde vi få en bra diskussion i klassen, där argument lyftes fram på ett mer sakligt sätt.  Jag och min mentorskollega kunde inte annat än njuta av hur de la fram sina argument. Vi diskuterade även vem som bestämmer regler på en skola och hur man kan gå tillväga om man vill förändra en regel. Eftersom min kollega ändå tänkt arbeta med argumenterande texter bestämdes det att de skulle öva på att skapa argumenterande texter som sedan kunde användas i vår önskan om en regeländring angående kepsar. Arbetet sammanställdes i en gemensam text som lästes högt av en elev. När de kom till punkten längst ner var det dödstyst. Eleverna var mycket stolta över sin text. De hade framfört sina argument och samtidigt bemött de argument som sas vara anledningen till regeln. Vi bestämde oss för att vår elevrådsrepresentant skulle ta texten med sig till elevrådet för att diskutera en regeländring.

Processen
Även om vi pratat om det innan blev många elever lite förvånade och besvikna när de inte omedelbart fick ett besked om en regeländring. Istället kom elevrådsrepresentanten tillbaka med ett uppdrag till oss. Vi skulle undersöka hur många som verkligen ville bära keps och hur många som tyckte det var okej att var och en själv fick bestämma om de vill ha keps.

Vi tog det som ett utmärkt tillfälle till att arbeta med statistik. Därför bestämde vi oss för att utforma en enkät i google formulär. Det blev bra diskussioner om vilka frågor vi skulle ha med, vilka skulle svarsalternativen vara och hur formulerar vi enkäten så att den fungerar både för sexåringar och vuxna? Att anpassa språket efter mottagaren och vara tydlig, men samtidigt begränsa sig så att alla orkade svara på allt. Eftersom jag planerade att vi skulle använda den för att jämföra olika grupper, arbeta med att skapa tabeller och räkna procent, så bestämde jag att vi skulle ha med klass och kön på enkäten. Vi fick in digitala svar från de äldre eleverna, men de yngre svarade på papper. Därför fick eleverna räkna och föra in svaren i tabeller. Det arbetet skedde i tregrupper och sedan jämförde vi resultaten i helklass. Vikten av kontrollräkning blev tydlig. Efter en microlektion i procenträkning fick eleverna i sina grupper räkna på hur många procent av de olika grupperna som hade en viss åsikt, samt hur många procent som ville bära keps. Avrundning blev plötsligt mycket angeläget att lära sig reglerna för. Eftersom vi inte pratat om det på ett tag, så hittade eleverna lite egna sätt att avrunda på. När vi sedan jämförde våra resultat blev det diskussioner om vem som hade rätt. Microlektion i avrundningsregler efterlystes.

IMG_6939

När vi äntligen räknat färdigt gav vi återkoppling till rektor. Jag tror att eleverna förväntade sig att vi där och då skulle få ett positivt beslut, därför sjönk modet lite när svaret blev att hon skulle återkoppla till elevrådet och återkomma med beslut. Vi fick därför en välbehövlig lektion i hur beslutsprocesser går till, samt att det tar tid att genomföra förändringar. Vi pratade om för vems skull vi drev det här arbetet. Vill jag ha en förändring bara för min egen skull eller gör jag det här av en övertygelse om att samhället behöver den här förändringen. Vi pratade om hur man i historien drivit processer som har tagit så lång tid att man kanske inte själv fått se resultatet av dem. Det var en nyttig diskussion och eleverna blev stärkta i att de inte bara gjorde detta för att vi i vår klass skulle få bära keps utan för att även klasser efter dem skulle ha rätten att själva välja om de ville bära keps eller inte. Jag upplever att elever idag är duktiga på att argumentera/förhandla för egen sak, men att de också väntar att de ska få som de vill eller åtminstone med bara någon liten justering. Att det inte skulle gå igenom fanns liksom inte med i beräkningen.

 

Beslutet
Så hur gick det då? Jo, det blev inte tillåtet för alla att bära keps. Däremot fick vår klass vara försöksklass. Våra elever får bära keps i sitt klassrum och på de lektioner de har i högstadiebyggnaden. De ska omedelbart, och utan att sucka eller ta en diskussion, ta av kepsen om de blir ombedda att göra så. I dagsläget var vi inte redo för en förändring av regeln fullt ut. Så är eleverna nöjda? Nja, inte helt, men de har fått en bra lektion i att förändringar tar tid, att man inte alltid får igenom sina krav även om man anser sig ha rätt och insikt i hur människor genom historien har kämpat för förändringar för sin övertygelse inte bara för egen vinning. Jag tror att eleverna har lärt sig mycket, men även vi vuxna. Vi måste våga låta eleverna driva demokratiska processer och våga snabba på beslut, så att eleverna ser att det är lönt att kämpa när man gör det på rätt sätt. För oss vuxna spelar ett halvårs process inte så stor roll. Det är en lite del av vårt liv men för våra elever är det en evighet att vänta. Vi vill ju att de kommer ut i samhället stärkta i att de kan påverka och med lusten att engagera sig i behåll.

 

Att diskutera:

För att våga släppa in eleverna i demokratiska processer måste vi se dem som kompetenta och lita på att de kan fatta bra beslut. De behöver träning i att driva demokratiska processer, men också inse att det inte alltid är lika med att man får igenom precis det man önskar.

  • Hur tycker ni att man ska hantera denna typ av frågor?
  • Vad säger våra styrdokument och hur bör dessa omsättas i praktiken?
Share Button
Om författaren

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.