”Idag präglas svensk skola i mångt och mycket av ett monokulturellt synsätt. Det innebär att det är en enspråkighetsnorm som råder. Undervisningen genomförs och utförs på svenska där svenska språket och den svenska kulturen har högst status. Andra språk ses som hinder i verksamheten och målet är att så fort som möjligt försvenska så att alla passar in i normen. Detta synsätt skapar en olikvärdighet och exkludering både i utbildning och i elevernas identitetsskapande.”
Detta är några utvalda rader från mitt senaste blogginlägg – Det är svenska som gäller här: Det är svenska som gäller här . Blogginlägget avslutas med att jag skriver att jag i kommande inlägg ska presentera hur jag i mitt klassrum kan försöka ta till vara på elevernas kultur och språkliga resurser för att bryta den enspråkighetsnorm som råder i skolan. Reflektioner utifrån har kommit till mig där frågor kring hur detta kan vara möjligt att göra på en skola som Marbäcksskolan där majoriteten av både elevunderlaget och personalen är svensktalande. Jag förstår de reflektionerna och inser att det är en svår uppgift. Men jag ser också möjligheter. Möjligheter att göra små men viktiga justeringar i min undervisning och i mitt synsätt.
Klockan är 08.00 och klass 2CD på Marbäcksskolan går in i klassrummet för morgonsamling. Den rådande rutinen har sedan årskurs 1 varit att vi börjar vår samling med att läraren säger ”God morgon” och därefter räknar barnen i tur och ordning från 1 och upp till 26 om alla är på plats. Just idag har jag och min kollega bestämt oss för att prova att göra detta på ett annat sätt. Vi har sedan tidigare inventerat klassernas språkliga resurser och i klassen finns det 8 språk representerade. Språken är polska, kantonesiska, arabiska, bosniska, persiska, italienska, vietnamesiska och teckenspråk. Eleverna använder sina språk i hemmet i varierande omfattning men talar svenska i skolan på olika språkliga nivåer. Vi har också dagen innan pratat med eleverna om att det kunde vara spännande att prova räkna på annat språk än svenska och undrade då om någon som kunde något annat språk ville ta sig an uppgiften. Vi hade flera elever som väldigt gärna ville prata sitt språk och dela med sig till klassen. Just den här dagen var det en elev med polska som modersmål som vill räkna. Vi kan kalla eleven för Janina. Janina hälsar klassen god morgon genom att säga ”dzien´ dobry” och klassen svarar med att upprepa. Därefter går Janina runt i samlingsringen och säger ett nummer på polska som barnen sedan får säga efter. Jag frågar också barnen om de lade märke till några likheter med det svenska språket när vi räknade. Det hade de inte gjort så de fick i uppgift att under morgondagen lyssna noga när Janina räknade för att se om de kunde hitta något. Dagen efter samlades vi på morgonsamling igen och Janina räknade. Jag påminde om att lyssna noga och se om det fanns några likheter. Ganska snabbt upptäckte klassen att de tal som i svenskan slutar på ton slutade på ett annat ljud som återkom i samma mönster i polskan. Det skapade nyfikenhet på att ta reda på om det är så även i andra språk. Som tur är har vi flera andra språk i klassen som vi kan använda oss av så vi började tillsammans att lyssna till räkneorden även i de här språken. Det visade sig att vi kunde hitta samma mönster i alla våra språk.
Såhär har våra morgonsamlingar fortsatt sedan dess. Vi samlas, ett barn får säga god morgon på vilket språk en vill och därefter räknar vi. Turen går runt på barnen och det är barnen som bestämmer språket. Förutom att vi sagt god morgon och räknat har det även skapat nyfikenhet på att lära sig andra ord och fraser på olika språk och barnen frågar varandra spontat om vad olika saker heter på just det språket som någon annan kan. Det här kan kanske upplevas som en liten sak för de som läser den här bloggen men jag kan tydligt se att det inte är en liten sak för någon i klassen. De barn som har ett annat modersmål än svenska visar stolt upp sitt språk. Några av dem kan räkna lika bra på svenska andra inte. Det spelar ingen roll, alla gynnas. De som inte kan uttrycka sig på svenska är inkluderade under samma förutsättning som alla andra i klassrummet. De barn som kan räkna på svenska men som har ett annat modersmål (som de lika starkt eller ibland starkare identifierar sig med) kan välja hur de vill uttrycka sig. De har med stolthet bjudit in sina klasskamrater och lärare i sitt språk och klasskamraterna och lärarna har visat stor nyfikenhet och respekt. Barnen som har svenska som modersmål lär sig att höra andra språk, får känna på hur det kan kännas att vara den som inte alltid uttalar alla ord rätt och blir medveten om hur svårt det kan vara att lära sig ett nytt språk. Jag ser barn som är stolta över vem de är och barn som visar en stor respekt för och nyfikenhet på varandras olikheter. Det är ingen liten sak för mig!
Att diskutera:
- Hur får era elever möta och dela med sig av olika språk i undervisningen?
- Vad ser ni för möjligheter med att integrera elevernas språk i klassrummet?
