Dans på svenskan

Jag trodde det inte, men jodå! Både jag och årskurs sex-eleverna har denna säsong suttit bänkade framför TV-skärmen på fredagskvällarna. Vi har tittat på  ”Let´s dance”.  Men det var en ren impuls att programmet fick göra oss sällskap på svensklektionerna. Det gick alltså snabbt när jag bestämde mig för att använda elevernas förtrogenhet med upplägget i ett bedömningssammanhang.

Från vänster: Caroline Ellingsen, Oscar Myllenberg, Emilia Nilsson, Theo Glanzelius, Jenny Andersson och My Källström
Från vänster: Caroline Ellingsen, Oscar Myllenberg, Emilia Nilsson, Theo Glanzelius, Jenny Andersson och My Källström

I ett tidigare inlägg har jag skrivit om hur vi jobbat ämnesövergripande kring boken ”Varg nosar och jagar”. I år har jag återigen en sexa och jag och min kollega i SO beslöt oss för en repris av temat. Även denna gång har lässtrategierna funnits med. Däremot hoppade jag över siten och bestämde mig för att arbeta med det som kursplanen i både svenska och svenska som andraspråk för årskurs 4-6 beskriver så här:

”Muntliga presentationer och muntligt berättande för olika mottagare, om ämnen hämtade från vardag och skola. Stödord, bilder och digitala medier som hjälpmedel för att planera och genomföra en muntlig presentation. Hur gester och kroppsspråk kan påverka en presentation.”

I den muntliga presentationen skulle eleverna inför klassen berätta om vad de skulle göra om de vann en miljon. De skulle också illustrera texten med en bild. Alla förberedde en skriftig text som också skulle fungera som en muntlig text, dvs anpassas till lyssnaren. Klassen fick frågor att bygga upp texten kring

Skärmklipp

och vi tittade på Malin Larssons utmärkta filmmatris om att kommunicera muntligt. Om eleverna ville, fick de vid redovisningstillfället sitta ner med en kompis bredvid sig. De kunde också få stå upp och använda sig av min höga vagn/talarstol.  Min erfarenhet är att många elever idag är låt oss kalla det ”rädda” för att redovisa inför klassen. Ofta får jag höra ” Måste jag, så att alla hör?” eller ” Kan jag inte göra det bara för dig, Lisbeth?” Jag upplever att denna blyghet vuxit sig större och större de senaste åren. Vad det beror på vet jag inte, men att få ha en kompis med fram och därtill sitta ner, tror jag kan vara en styrka och hjälp för många.

De muntliga presentationerna gjorde vi, som sagt, i samma veva som Let´s dance rullade på. Jag var, har jag nu förstått, ordentligt inspirerad av både dans och bedömning i programmet, när klassens första par gick fram för att redovisa. Tyvärr var åhörarna inte fokuserade och jag fick säga till dem på skarpen att vara goda lyssnare och inte avbryta. Sen växlade jag över till en positiv ton och hörde mig plötsligt småsjunga kommandot ” Let´s dance!”. Det var helt klart förlösande och föreställningen kunde äntligen börja. Let´s dance- konceptet visade sig vara något eleverna gillade. Om jag inte inledde varje redovisning med ” Har ni snörat danskorna och är redo? Let´s dance!”, var det jag som fick påbackning. Efter varje framträdande föll det sig också naturligt att försöka agera lika formativt som jurygruppen Dermot Clemenger, Ann Wilson och Tony Irving alltid gör. Enda skillnaden var att jag inte gav poäng. Dylan William skriver i sin bok ”Att följa lärande” om att effekten av att ge både poäng och kommentarer är densamma som att endast ge poäng. En farlig tur att det inte haglade poäng från mig just då! Inte ett enda! Poäng/bokstavsomdöme skulle med andra ord helt kunnat förta mina kommentarer, som hela klassen efter ett tag såg fram emot. För så var det, feedbacken var denna gång inte bara riktad mot ett jag-engagemang, utan vi drogs alla med.

Jag rekommenderar dig även att titta på klippet med Christian Lundahl som heter ”Återkoppling som för lärandet framåt”. Den lilla filmen visar en av de fem nyckelstrategierna inom formativ bedömning. Riktigt intressant tycker jag det bir när Christian berättar om att många lärare i Borås slutat med att ge poäng eller betyg på uppgifter. Detta för att de hört att en stark formativ bedömning skulle kunna höja deras skolor radikalt i kommunala rankningar. Effekten på lärandet med denna typ av återkoppling är 33 meritpoäng på gruppnivå, vilket är att jämföra med svag feedback (ett resultat eller betyg) som endast ger utdelningen 8 meritpoäng. Inte utan att en tankeställare väcks, eller hur!

Att resultatet blev klart godkänt har du säkert förstått. Jag kunde stolt avsluta med att ett kollektivt beröm om att vi presterade högklassig underhållning precis som i Let´s dance. Kampen hårdnade aldrig och alla paren var kvar. Och de ville vara kvar, för det var roligt att prestera. I bedömningarna gjorde jag små omskrivningar. Så här kunde det t ex låta:

Du framför din dans/ presentation med en smidighet från rörelse till rörelse/snygga övergångar från textläsning till publikkontakt. Du för din dam/publik bestämt genom hela dansen/presentationen, men i vissa passager har du en tendens att springa ifrån musiken/prata för fort. Tänk på det till nästa gång och du är snart en fullfjädrad dansare/muntlig redovisare.

Det kändes kanske som att göra ”dödslyftet”, men du gjorde och det sittandes! Sänk inte blicken, utan visa vem du är! /Du vågar ju redovisa!

Vilken härlig energi! Med den kan du dansa till världens ände. Nu ska du bara jobba lite på finessen/läsa igenom texten och förbereda fotarbetet/markaarbetet och bli förtrogen med vad du skrivit.

Din styrka har du fått fram i allt du gör. Och detta fastän du går på smärtlindrande/halstabletter. Juryn kan avslöja att du varit sängliggandes i veckan och det alls inte var säkert att du skulle kunna ställa upp idag. Bra jobbat! Nästa vecka, när du är riktigt kry, kan du tänka att få upp nacken/prata tydligare med ögonkontakt.

Jag hoppas att det lilla inslaget med formativ bedömning från Let´s dance gav återkoppling som bekräftade, utmanade och klargjorde. Nu återstår det att följa upp återkopplingen. Inför nästa muntliga presentation kommer jag be eleverna att skriva ner sina tankar om hur deras upplägg är tänkt och vad tanken i detta ska resultera i. Dessa två frågor borde också kunna bli ett bra underlag för kamratbedömning. Min förhoppning är att eleverna ska prestera bättre när de förstår kvaliteterna. Så klart vill jag vara en som det i Let´s dance heter ”grym danslärare/jury”, som får alla att ta med sig av feedback och därmed leverera bättre nästa gång. Framöver ska jag också ta hjälp av eleverna att jobba på finessen!

Att diskutera

  1. Finns det fler TV-program som skulle kunna inspirera eleverna i en formativ bedömning?
  2. Vad tycker du om att göra som lärarna i Borås? Vad finns det för hinder, möjligheter och lösningar?

 

Share Button

En reaktion på ”Dans på svenskan”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *