“I can no longer go out whenever I want to, I can’t see my friends and I can’t go to school. I’m totally devastated, it feels like my life has been taken away from me. I can’t even imagine my own future. It feels like this is it, this is how I’ll spend the rest of my life. The coronavirus has turned my life upside down, in fact, it has turned the whole world upside down.”
Just nu skrivs historia mer än någonsin och än vet vi inte hur den slutar. Covid-19 eller corona påverkar allt och alla, om än på olika sätt och olika mycket. Vi är mitt uppe i en tid som för alltid kommer att finnas med i våra minnen. En tid som kommer att definiera 2020-talet och som vi kommer att läsa om i morgondagens historieböckerna. Ett inlägg på facebook och Malmö Museers initiativ att samla in och dokumentera våra upplevelser av covid-19 i vårt samhälle blev startskottet för uppgiften som nu sattes i händerna på eleverna. Halvvägs in i sina böcker fick de också i uppgift att fundera på vilken av karaktärerna de skulle vilja hamna i karantän med. Inte helt enkelt, men de nappade!
Den pågående pandemin var ett angeläget ämne för dem, något som de funderade över och dagligen påverkades av samtidigt som det var en utmaning att placera en fiktiv karaktär här och nu i denna minst sagt turbulenta tid. Eftersom vi inte tidigare berört ämnet covid-19 på engelsklektionerna tog vi gemensamt del av olika filmklipp och artiklar från verklighetens Italien och London i april 2020. Hur upplevde italienarna och engelsmännen livet i karantän? Vilka regler fanns? Vad kunde de och vad kunde de inte göra? För att få alla så delaktiga som möjligt fördelades texterna och filmklippen och utifrån den nyfunna kunskapen delgav man sedan varandra vad man just lärt sig. De som inte heller riktigt hade läst ut sina böcker fick också en verklig anledning att göra det. Nu behövde de nämligen lära känna sina karaktärer Billy, Sadie och Maya på riktigt.
Across the Barricades av Joan Lindgren, Lies We Tell Ourselves av Robin Talley och Love, Hate & Other Filters av Samira Ahmed var några av de böcker, de berättelser, som niorna redan var mitt uppe i, dels för att träna läsförståelse men också för att få ta del av andra människors livsöden. Nu skulle de dessutom skapa egna berättelser med hjälp av dessa böckers karaktärer och vår nutid. Berättelser som skulle ge den tänkta läsaren, en framtida tonåring, som inte själv upplevt covid-19, en känsla och förståelse för vad som just nu utspelar sig i vårt samhälle men också en möjlighet att lära känna en fiktiv karaktär och kanske t o m lockas till att läsa boken! Diskussioner om möjliga tidsresor, och karaktärernas åldrar i boken kontra nu dök upp i klassrummet. Likaså samtal kring hur man på bästa sätt i en text lär känna en annan människa, dvs vilka berättargrepp som var bäst att använda och vilken texttyp som var lämpligast, roligast eller kanske mest utmanande tog fart i klassrummet. Uppdraget var inte enkelt och inte heller uppskattat av alla. Några slet sitt hår och förbannade uppgiften medan andra tyckte att detta var det roligaste och bästa de gjort. Oavsett utmanades de! Precis som Fredrik Sandström nämner i sitt blogginlägg“Skrivande elever” är det viktigt att framför allt initialt fokusera på innehållet och inte språket. Att som lärare ställa nyfikna frågor och engagera sig i vad som händer med de involverade karaktärerna driver skrivprocessen framåt. Har du som lärare dessutom själv läst alla böckerna kickas de litterära diskussionerna verkligen igång på flera plan.
“My roommate didn’t do the situation better, she was all quiet and a bit weird. She is from the USA, has beautiful red wavy hair and her name is Jaine. I thought it would be horrible to spend my quarantine together with Jaine but she proved me wrong. Before the quarantine, we had not changed a word because we both spend much time in school and with our other friends. But when we had to socialize with each-other we realised we have much in common, like our obsession with boys… When we’re bored we spy into our neighbour’s window cross over the street, they are all boys and play soccer, not to brag but we have received some very nice looks. Sorry mom, Am I too detailed now? “
Och visst blev texterna bra! Ni vet den där härliga känslan när läsningen ger en rysningar och man emellanåt får en tår i ögat. Det bästa av allt är nog, trots kvalitén på texterna, elevernas engagemang och alla de bok- och textsamtal som spontant uppstått i klassrummet. En annars ofta lite tråkig och kanske i elevernas ögon meningslös avslutande bokuppgift blev med kopplingen till nutiden och en verklig mottagare utanför klassrummet en stor hit.
Att diskutera:
- Hur låter du dina elever arbeta med böcker som de/ni läst? Vad skapar engagemang?
