Kategoriarkiv: Specialpedagogik

Lågaffektivt bemötande – Vilse i klassrummet

Vid arbete med barn är det lätt att köra i diket, lätt att göra fel och det är alldeles för lätt att känna sig misslyckad. Misslyckad över en arbetssituation, ett undervisningsmoment, ett bemötande, en klass/elev, ett kollegium, alla goda intentioner om att lyckas till trots.  Men min känsla av misslyckande är troligtvis inte i närheten av hur en elev kan känna sig. I synnerhet inte i jämförelse med de elever som ofrivilligt utmanar skolan med krävande och problemskapande beteende. De som aldrig känner att de lyckas, de som föräldrar kan arbeta för att få bort, de som ingen vill leka med.  I vardagen som lärare att det lätt att hamna vilse, vilse i arbetet.  För att hamna på rätt väg har Ross W. Greene och Bo Heljskov Elvén blivit mina vägvisare. Deras arbete och böcker vägleder mig i en vardag där mycket kan gå och går fel, såväl för mig, mina kollegor och våra elever. Utifrån deras forskning och böcker försöker jag skapa en plats där jag och mina elever faktiskt kan lyckas, utifrån ett kognitivt, humanistiskt förhållningssätt.

Fortsätt läsa Lågaffektivt bemötande – Vilse i klassrummet

Differentierad undervisning med ord och begrepp som utgångspunkt

 – istället för individanpassningar

Grunden för att inkludering ska lyckas är att se svårigheter som uppstår i lärande som en relation mellan elevens förutsättningar och det pedagogiska sammanhang eleven möter. På måndagar möts jag av  102 elever.  Individer med olika förutsättningar. Differentiering av aktiviteter; tempo, nivå, omfång, metod,  intresse ger elever möjlighet till delaktighet och gemenskap. Fortsätt läsa Differentierad undervisning med ord och begrepp som utgångspunkt

Lågaffektivt bemötande – När och varför

Att vissa elever i skolan kräver ett extra bra bemötande för att inte hamna i bråk och/eller problemskapande beteende är inget nytt. Men varför kan “vissa” elever lättare och på ett mer adekvat sätt hantera alla de sociala, inlärningsmässiga och beteendemässiga krav som ställs på dem i skolan? – Jo, enligt forskningen för att de kan. De har de färdigheter som krävs för att göra det.

Kids who can behave, will behave. (Greene)

Barn som kan uppföra sig gör det. Det är en grundläggande människosyn som forskare menar bör ta bort elaka motiv, negativ vilja och mycket annat ödeläggande ur våra relationer med elever som har ett problemskapande beteende. Det är också ett grundläggande fundament i mitt arbete som lärare och en stående utgångspunkt i detta likväl som i övriga av mina tidigare inlägg (läs här) där jag framhåller utvalda delar av  Bo Heljskov Elvéns och Ross W. Greenes tankar och studier kring barn som bråkar och/eller har ett utmanande beteende i skolan. Betänkt “utvalda delar” för vidare förståelse, helhetsgrepp och kunskap hänvisar jag dock till deras hela studier och litteratur vilka jag refererar till i slutet av detta inlägg.

Fortsätt läsa Lågaffektivt bemötande – När och varför

CPS – Collaborative Proactive Solutions (del 2)

I mitt senaste inlägg här valde jag att belysa grunderna i PhD. Ross W Greenes modell CPS (Collaborative Proactive Solutions – Problemlösning i samförstånd) utifrån hans samlade erfarenheter, kliniska arbete och forskning om barn med explosiva beteenden vid Harvard Medical School, Boston Massachusetts.

Sedan dess har mitt arbete fortskridit, dels den vanliga undervisningen men jag har även blivit tillfrågad, utifrån Greenes tankar, att föreläsa och delta i andra skolors gemensamma utvecklingsarbete under deras pedagogiska konferenser och APT. Därav kommer detta inlägg att handla om fortsättningsarbetet utifrån Greenes samlade erfarenheter och forskning. Fortsätt läsa CPS – Collaborative Proactive Solutions (del 2)

Olle – ett explosivt barn

Olle är en 8-årig pojke som bor med sina föräldrar och sin lillebror i en liten by. Han går i årskurs 1 på en skola i samma by. Ämnena i skolan är egentligen inte särskilt svåra för Olle, särskilt inte matematik. Han är även allmänbildad och nyfiken på omvärlden. Det har dock hänt mycket i skolan, särskilt i anslutning till rasterna. Olle är en känslomänniska ut i fingerspetsarna, som visar kärlek, empati, glädje och även ilska till 100 %. Det kan gå snabbt från lek och glädje till total ilska och negativ affekt och kaos. Detta ställer till det för Olle och hans omgivning, han är ofta otröstlig efter ett utbrott och full av ånger. Inte sällan riktar han det mot sig själv och uttrycker att allt är hans fel och han inte är värd någonting.

Olle är ett explosivt barn, ett känslobarn. Vi kan inte möta honom utifrån en Volvomanual, vi måste möta honom utifrån en Ferrarimanual. Han är inte förutsägbar och lite “tråkig”, som en Volvo. En Volvo bara rullar och rullar, år ut och år in, bara den får lite underhåll. Olle däremot är likt en Ferrari, fulladdad med hästkrafter och väldigt bränsletörstig. Likt en Ferrari kan det vara svårt att handskas med Olle, särskilt om man använder Volvomanualen. Men om vi lär oss använda Ferrarimanualen, då kan vi bemöta och ge rätt förutsättningar för att Olle ska lyckas.

Fortsätt läsa Olle – ett explosivt barn