Kategoriarkiv: Röda skolan

En F-5-skola i Svedala tätort.

En lärares bikt

Skolavslutningen är avklarad och eleverna har gått på sommarlov. Dags att utvärdera mig själv och min undervisning. När jag utvärderar mig själv har jag några principer jag försöker hålla i huvudet:

  1. Jag är orsaken till det som händer i min klass och på mina lektioner. Den dag jag börjar lägga ansvaret på faktorer runt omkring mig, ger jag upp min möjlighet att påverka och förändra.
  2. Fokus ska ligga på mina svagheter. Det är säkert bra att förädla det man är bra på också, men det är eleverna som får lida när jag är dålig. För dem kan det vara helt avgörande att jag får bukt med mina svagheter.
  3. Förändringsarbete är obehagligt. Det som gör ont att inse försöker vi ofta bortförklara eller skyla över. Därför krävs mod och elakhet. Ju elakare jag vågar vara mot mig själv, desto större är sannolikheten att jag verkligen kommer att få till stånd en förändring.

Den här bloggen handlar om lärare som lyfter fram det de är bra på. Saker de lyckats med och saker de gått i land med. Saker som andra skulle kunna ta efter. Gott så. Jag tycker själv det är inspirerande att läsa om undervisningsprojekt som fungerat bra och som skulle kunna utveckla även min undervisning. Men nu är det alltså dags att vända på steken och fokusera på det som inte lyckades.

Jag heter Joakim Nilsson och är förstelärare på Röda skolan. Här följer nu saker jag gjort riktigt dåligt under det gångna läsåret och som smärtar att behöva erkänna:

Fortsätt läsa En lärares bikt

Delaktighet i skolan

Så här i slutet av terminen vill man så klart göra avslut och stämma av arbetet med eleverna i skolan. Vi vill göra bra avslut med elever, föräldrar och kollegor. Vad som slår mig i år är att vi pratar mycket om delaktighet, hur eleverna varit delaktiga i skolan, undervisningen och i grupperna.

Vi har alla elever med speciella behov, elever med diagnoser, elever vi behöver fånga upp på olika sätt, elever som har massor i sin ‘ryggsäck’ som vi måste beakta och till och elever som inte är i skolan utan kanske på sjukhus. Alla elever ska få möjlighet att känna att de har möjlighet att tyckas i skolan, att de är delaktiga.  Men vad innebär det då att vara delaktig? Fortsätt läsa Delaktighet i skolan

En modifierad historia – Om tillrättavisningar, utskällningar och straff.

Detta inlägg handlar om straff, tillrättavisningar och utskällningar. ”Ickeverktyg” som inte har visat sig ha någon positiv effekt hos den som straffas, blir tillrättavisad eller utskälld. I synnerhet inte för barn med särskilda behov. Däremot konsekvenserna det för med sig, de negativa effekterna. Psykolog Bo Hejlskov Elvén påvisar att,

  • Entusiasmen blir lägre
  • Uthålligheten mindre
  • Svagare koncentrationsförmåga
  • Depression och låg självkänsla
  • Fysiska sjukdomar som kräver behandling

Här nedan följer ett exempel på hur mitt handlande under en lektion fick förödande konsekvenser för en av mina elever. I detta inlägg är det en modifierad historia,  en påhittad elev med påhittade svårigheter. Dock en verklighetstrogen situation men inte den som hände på riktigt. Jag vill trots det belysa hur mina handlingar, min stress och oförmåga satte min elev i problem. En elev som behövde mig allra mest. Den eleven svek jag.

Det är lektionen efter första rasten. Samtliga elever kommer in, glada och fyllda med energi efter en stunds lek och rörelse. I den klass jag undervisar i är intresset, nyfikenheten och lusten att lära stor. En matematiklektion, introduktion av bråk. En helt vanlig genomgång följt av elevaktiva arbetsuppgifter.  För att fånga elevernas intresse hade jag skrivit ”Nu blir det bråk” på tavlan. Jag hörde hur några elever försökte avläsa texten. Att se deras miner när de förstod ordens innebörd var fantastiskt. En positiv känsla spred sig i klassrummet och eleverna väntade intensivt. Planeringen var noga genomarbetad med nivåanpassade uppgifter och bestämda arbetspar. Lektionens mål stod uppskrivet. Vad kunde gå fel?

”Nu blir det bråk”

Redan under genomgången började en elev att skruva på sig. Inte så farligt men jag märkte av dess oro, ignorerade den dock. Någon minuts skruvande följdes av ljud och visslingar. Detta var fog nog att tillrättavisa och inför övriga klassen be eleven att snällt sluta göra ljud och istället delta i genomgången. Blicken jag möttes av var fylld av oro. Men även detta ignorerade jag, fast besluten om att fullfölja min genomgång/planering. Efter ytterligare någon minut började ljuden igen samt att eleven även börjat att bita i sin tröja. Visslingar växlat med bitande på ärmar och halskrage. Ljuden blev så påtagliga att det störde och jag surnade till. Jag använde min röst för att sätta ned foten och få ett slut. Nu störde det såväl genomgången som övriga elever.

”Men kan du vara snäll och sluta nu, det stör alla! Du kan gå ut och sitta inne på rasten och göra klart istället!”

Högt och inför hela klassen röt mina ord. Det gick inte att ta miste på vem orden var riktade till. Direkt förvandlades klassrummet från något lustfyllt och glatt till ett rum fyllt av rädsla och oro. Inte ett ljud hördes. Förutom från eleven, som hållandes för öronen nu gömde sig i en kubformad hylla, blundandes och rädd.

Allt gick fel.

Barn gör rätt om de kan. Efter denna lektion bestämde jag mig för att aldrig hamna i en liknande situation igen. Jag skulle aldrig utsätta en elev för ett handlande likt detta. Jag bestämde mig istället för att  skaffa ”verktyg” för att i fortsättningen kunna hantera situationer likt denna. Mitt allra första steg mot en förändring var dock att be eleven om ursäkt, att säga förlåt.

Som stöd under min resa har jag b.la. använt boken Beteendeproblem i skolan av psykolog Bo Heljskov Elvén. Den har gett mig ovärderliga insikter, ökat min förståelse och gett mig nya och konkreta ”verktyg” att använda. Jag har erhållit kunskaper kring hur jag skall arbeta för att bemöta samtliga av mina elever. Hur jag skall hantera situationer likt ovan nämnda. Hur jag genom utvärderingar av situationer, ett lågaffektivt bemötande skapat trygghet och elever som givits möjlighet att lära.  Jag har ställt frågor, såväl till mig själv som till kollegor och elever, skrivit handlingsplaner och byggt förtroendefulla relationer. Och med stöd från elevhälsan, rektor, vårdnadshavare, ny kunskap är förutsättningarna för att inte hamna i liknande situationer långt mycket större.

Idag känner jag igen elevens varningsbeteende, vi följer en handlingsplan som eleven själv varit med och tagit fram. Jag utgår från elevens behov och förutsättningar redan i lektionsplaneringen och skapar redan där situationer/aktiviteter som eleven kan lyckas med. För i skolan är jag till för ALLA elever. I mitt uppdrag ingår att bemöta samtliga utifrån deras förutsättningar och behov. Det är min skyldighet och mina elevers rättighet.

Min elev tar snart studenten. Det är ganska ballt ändå!

Att diskutera:
  1. Hur arbetar du/din skola med ledarskap i klassrummet?
  2. Hur arbetar du/din skola för att öka förståelsen, optimera bemötandet samt erhålla kunskap kring elever med beteendeproblem i skolan?
  3. Vad skulle du kunna förändra/göra mer av för att ytterligare stärka ditt/din skolas bemötande, kunskap och förståelse för elever i behov av särskilt stöd?

 

BFL i årskurs 1 – en bra idé?

För några år sedan var jag väldigt inspirerad av Dylan Wiliam och av BFL. Min professionella utveckling kretsade mycket kring de 5 nyckelstrategierna och hur mina elever skulle kunna bli mer medvetna om hur de presterade i förhållande till kunskapskraven och som en effekt av detta kunna reglera sitt eget lärande. I höstas var det dags att ta emot en ny etta och mitt fokus flyttades till andra saker: ledarskapet i klassrummet och den tidiga läs- och skrivinlärningen. Ett par månader in på läsåret började tankarna dock återvända och jag ställdes inför en ny utmaning: BFL med 7-åringar som knappt kan läsa och skriva, hur funkar det egentligen?

Fortsätt läsa BFL i årskurs 1 – en bra idé?

Ledarskap – en förutsättning för lärande!?

I tidigare inlägg har jag belyst mitt arbete kring elever med beteendemässiga problem i skolan med fokus på ett lågaffektivt bemötande. Det är ett ständigt pågående arbete, en garanti för reflektion och självvärderande, en förutsättning för att alla mina elever skall lyckas samt en utvecklingsprocess med tydlig grund i mitt ledarskap. Detta inlägg handlar därför om mitt ledarskap i klassrummet, en grundpelare i mitt uppdrag som lärare.

För att alla mina elever skall lyckas ställs krav på såväl mitt ledarskap som den undervisning jag vill bedriva. Dessa två, ledarskap och undervisning, promenerar oftast hand i hand och ställer höga krav på mig som lärare och pedagog. Misslyckas jag i mitt ledarskap påverkas elevernas möjlighet att ta till sig av den planerade undervisningen och vägen mot vårt mål blir såväl längre som krokigare. Är undervisningen bristfällig skapas lätt oro med missriktat fokus vilket gör ledarskapet till en allt synligare utmaning i klassrummet. Fortsätt läsa Ledarskap – en förutsättning för lärande!?