Kategoriarkiv: Klågerupskolan

En F-9-skola i Klågerup, kommunens tredje största ort.

Jag vill inte, om avvärjningsbeteende

-Jag kan inte skriva på datorn. Knapparna känns helt konstiga!!! Frustrationen i rösten är tydlig.  

När möjligheten ges att göra uppgiften på papper är det bordet det är fel på. Det vickar, blir inte snyggt. Hjälper inte att det viks en pappersbit som läggs under det vickande benet.

-Om jag råkar knuffa på bordet åker pappersbiten bort, då vickar bordet ändå. Jag kan inte sitta vid det här bordet, måste ha ett annat bord!

Då är det ytan på det nya bordet som stör. Den är liksom halare än den andra, armarna glider konstigt då, det går helt enkelt inte att skriva.

Hela situationen skriker av avvärjningsbeteende. Det är inte datorns knappar, vickande bord eller hala bordsskivor som är problemet och därför inte heller lösningen. Är det uppgiften som är för svår, otydlig eller ointressant? Varför försöker eleven med näbbar och klor fly uppgiften till varje pris? Det tar energi från både eleven och mig. Det hade gått snabbare att börja skriva istället för att kämpa emot. Fortsätt läsa Jag vill inte, om avvärjningsbeteende

Bland popcornhjärnor och snabba impulser

När jag hörde ordet popcornhjärna första gången tyckte jag först att det lät ganska gulligt. Nu hotar jag min egen dotter när hon sitter med både datorn och mobiltelefonen framför sig samtidigt. “Akta dig så du inte får en popcornhjärna.” Hennes svar är träffande. “Men pappa… Du gör ju likadant”. Det är bara att inse att det ligger något i det hon säger. Är vi alla fångade, stor som liten, i de snabba impulsernas och verklighetsflyktens grepp? Fenomenet och dess negativa konsekvenser har vi förmodligen alla varit medvetna om under lång tid. I skolans värld handlar det om ungdomar som har svårt att koncentrera sig under en längre tid eftersom de är så vana vid att snabbt skifta fokus. Efter att ha läst hjärnforskaren Torkil Klintbergs debattinlägg, Skolan digitaliseras i blindo (Svenska Dagbladet 23.02.2019) funderar jag på om det överhuvudtaget finns någon mening med att försöka nå mina elever i den snabbt växande digitaliserade värld som våra ungdomar befinner sig i. Särskilt inte just nu när vi i media bombarderas av domedagsprofesitilknande debattinlägg och artiklar kring hur skadligt det kan vara för våra ungdomar som utsätter sig för för mycket skärmtid. Forskningen konstaterar riskerna men effekterna vet vi för lite om.

Fortsätt läsa Bland popcornhjärnor och snabba impulser

Utvecklingssamtal – en spännande del av jobbet

Med ålderns rätt har jag vid det här laget varit med om ganska många typer av utvecklingssamtal. Olika både på grund av en på skolan gemensam struktur men också hur jag inom den egna ramen har hittat en nivå där jag får ut så mycket som möjligt under de 30 min som finns till förfogande för ändamålet. Från att ha varit ett jobbigt moment i början av lärargärningen ser jag numera faktiskt fram emot terminens utvecklingssamtal med min grupp högstadie-elever. Det känns som jag hittat ett förhållningssätt som jag både trivs och känner mig trygg med. Och som känns effektivt. Dessutom upplever jag efteråt oftast nöjda föräldrar och elever. Fortsätt läsa Utvecklingssamtal – en spännande del av jobbet

Elevaktiv undervisning genom kooperativt lärande

I vårt utvecklingsarbete på skolan ligger fokus på engagemang, ansvar och motivation. Som ett led i det har vi på F-3, valt att fortbilda oss inom kooperativt lärande (KL). Vi tycker det är viktigt med ett gemensamt syn- och förhållningssätt och att elever och vårdnadshavare kan se en röd tråd genom årskurserna. Det ska inte spela någon roll i vilken klass eller på vilken avdelning ens barn går.

KL är ett förhållningssätt och ett arbetssätt som leder till elevaktivitet, inkludering, engagemang, social utveckling och lärande. När eleverna samarbetar och stöttar varandra, ökar både måluppfyllelsen och stärker den sociala och personliga utvecklingen.

Fortsätt läsa Elevaktiv undervisning genom kooperativt lärande

Varför ska jag lära mig detta? (fyll i valfritt ämne och område)

Jag sätter mig på en bänk med en papperskorg framför mig. Eleverna lämnar plikttroget in sina glosförhör. En del verkar misstänksamma, en del elever ler men de sätter sig igen och väntar på nästa instruktion. Jag river sönder glosförhören i mikroskopiska bitar och kastar de i papperskorgen. Varför gjorde jag så? Är han dum i huvudet?

Givet att resonemanget nedan inte går att applicera på samtliga områden och ämnen i skolan på ett liknande sätt. Varje ämne är unikt och bär med sig sina utmaningar. Att motivera eleverna kring varför vi undervisar det vi undervisar och hur man kan ha nytta av den kunskapen är däremot nödvändigt och ytterst respektfullt att förklara för eleverna. Det vi känner att vi har nytta av anstränger vi oss förhoppningsvis också att lära oss.

Fortsätt läsa Varför ska jag lära mig detta? (fyll i valfritt ämne och område)