Kategoriarkiv: Ledarskap

Ledarskap, skolkultur, kommunikation och utveckling.
– ledarskap i klassrummet
– skolutveckling, kompetensutveckling, teachmeets, kollegialt lärande, matematiklyft etc
– lektionsobservationer, auskultation, videofilmning av undervisning et c

Inget klydd! En enkel regel.

För att skapa en god miljö och omgivning att leva i behövs regler, ramar och riktilinjer.  Detta gäller inte minst skolan där dessa regler ska stå som en garant för arbetsro och en trivsam och hälsosam miljö att vistas i. Jag har vid många tillfällen tillsammans med kollegor fastnat i formuleringar och funderingar kring tanken om att “ju färre regler desto lättare att komma ihåg” Man måste sålla för att inte eleverna ska gå vilse i en skog av regler.


  Många gånger har säkert fler än jag suttit tillsammans med kollegor och försökt att på ett vattentätt sätt formulera frågorna så att de är lätta att förstå, inte kan misstolkas eller kringgås. 

  Sen har vi ju det där med att regler ska låta trevliga samtidigt som de ska bestämma över oss. Helst ska man dessutom inte ha negationer som förklarar vad och hur man inte ska göra utan på ett mer positivt sätt uppmana hur man ska göra för att regler ska följas.

“Den gyllene regeln” har jag vid perioder av mitt yrkesliv haft hängande på väggen i klassrummet: Den är en grundläggande etisk princip som återfinns inom många religioner och filosofiska och etiska läror. Principen kan uttryckas både positivt “Behandla andra som du själv vill bli behandlad” och lite mer negativt (som vi ju skulle försöka undvika…) “Behandla inte andra som du själv inte vill bli behandlad”. Förekomsten av den gyllene regeln i så många olika religioner har gjort den användbar vid samarbete över religionsgränserna. Gott nog, men även där har jag vid något tillfälle hamnat i kläm. Exempelvis den gången jag pratade med en elev som hade kastat vattenballong i klassummet som mycket väl kunde tänka sig en få en ballong splashad på sig eftersom det var så varmt ute…

Det är alltså inte lätt det där med reglerna. Ytterligare en dimension, som någon brukar tillägga i regeldiskussioner, brukar vara att det måste finnas konsekvenser om man bryter mot regler och att reglerna annars blir utan verkan. Kan diskuteras. De allra flesta låter bli att göra fel eftersom att de har en välkalibrerad moralisk kompass och inte för att de är rädda för ett möjligt straff.


Den enda regeln

För att komma undan många och långa formuleringar och underlätta för både mig och eleverna har jag kokat ner reglerna till den enligt mig ultimata regeln. Den är kortfattad och kärnfull. Klatchig i sitt uttryck och lätt att komma ihåg. Den är bred i omfånget men ändå precis och distinkt. Här kommer den: 

INGET KLYDD!

Regeln är svår att kringgå eftersom den är lätt att härleda till betraktarens upplevelse. 

Om man någonstans i härledningskedjan kan bevisa att någon tyckte att det var klydd – ja, då är det så! “Du kastade en vattenballong. Det är klydd. Din kompis ville inte ha den på sig och fick gå hem och byta tröja. Dubbelklydd. Dessutom får någon komma med trasa och hjälpa till att torka upp. Trippelklydd!.

Regeln är lätt att komma ihåg för eleverna och blir viktig och lite rolig på samma gång. Tro det eller ej, men denna regel är applicerbar i många situationer och har på ett enkelt sätt hjälpt mig vid flera tillfällen.

Självklart löser den här regeln inte alla världsproblem, men den har faktiskt gjort både mitt och mina elevers liv enklare vid många tillfällen genom åren.


Var en förebild

Ska jag vara ärlig så finns det något som har minst lika stor betydelse som regler och konsekvenser för att allt ska fungera i skolan. Det att du som vuxen i skolan är en god förebild och visar vägen för våra unga. Våga erkänna om du själv klyddat till det och visa att man kan rätta till sina misstag. Visa på goda rutiner. Alla barn har inte med sig en tillräckligt bra moralisk kompass när de kommer till skolan och vissa har svårare att göra rätt. Då måste vi vuxna göra allt som står i vår makt att visa rätt väg. Det gör vi inte med främst med regler utan som förebilder. 

Någon som vill opponera sig? – INGET KLYDD! 😉


Diskussionsfrågor

  • Vilka regler brukar det oftast brytas mot på din skola? 
  • Varför bryter eleverna mot dessa regler?
  • Hur gör vi på skolan för att eleverna ska följa regler?
  • Finns det andra faktorer än regler som kan hjälpa till att hålla ordning på en skola?

 

Varför mötte jag inte någon som Urban under min lärarutbildning?

Under en förmiddag i januari i år fick vi på Roslättsskolan stifta bekantskap med en före detta officer vid namn Urban Hansson. Han inledde föreläsningen med att ge oss följande tanke:

Om vi har en klass som inte fungerar på ett bra/önskat sätt och/eller där elevernas måluppfyllelse inte når dit den skulle kunna nå kan vi konstatera:

Det är sällan fel på eleverna.

Det är sällan fel på pedagogen.

Felet hittar du nästan alltid i arbetsmetoderna och hur de genomförs. 

Resten av föreläsningen ägnade Urban åt att berätta om just arbetsmetoder t ex hur man bör starta upp terminen med klassen, hur man organiserar gruppen för att träna eleverna på att samarbeta samtidigt som man frigör tid för läraren. Han gick även igenom hur man kan arbeta med rutiner och varför det behövs ett startord som visar att eleverna kan påbörja sitt arbete. 

Jag vet inte riktigt hur dagens lärarutbildning är utformad, men jag tänker att DET HÄR hade jag verkligen önskat få lära mig under min lärarutbildning.

Fortsätt läsa Varför mötte jag inte någon som Urban under min lärarutbildning?

Alla goda ting är tre. Studierons tre förutsättningar!

Didaktik – Ledarskap – Relationer ⇒ Studiero

På agendan för vårt systematiska kvalitetsarbete, SKA, står Studiero som ett prioriterat mål för läsåret. Inget nytt precis, ett viktigt tema på alla skolor alltid. Men det självklara är inte så självklart, utan är tolkningsbart, situationsbetonat och mångfacetterat. I detta inlägg utgår jag från vår profession, alltså lärarens perspektiv.

Skolverkets definition av studiero är:

”att det finns goda förutsättningar för eleverna att koncentrera sig på undervisningen”.

Kan man egentligen åstadkomma studiero för alla? Finns det råd att ge? Finns det verktyg? Finns det en röd tråd?

Ja, det finns det. Varje lärares personlighet är förvisso en stark faktor i dennes profession men det finns ledstjärnor och tips att ge.

På min arbetsplats har vi genom diskussioner, enkäter m.m. utkristalliserat vissa begrepp som ledord för vårt arbete. Jag nämner tre, …så klart:

  • Mål (alla vet vad som ska göras)
  • Struktur (lektionsstart/-avslutning, planering, presentation av lektionen)
  • Respekt (relationerna alla emellan, elever som personal)

Jag har tittat igenom mina inlägg och många relaterar till någon form av klassrumsatmosfär som ska kunna bidra till ökad studiero. Så jag behöver inte skriva ett inlägg till. Däremot har jag valt ut tre inlägg som jag kanske kan låta vara ett exempel vardera på trion ”didaktik-ledarskap-relationer” samtidigt som jag binder ihop dem till en enhet, för den ena kan i längden inte isoleras från de andra.

Didaktik:
Nalle Puh säger så här: ”Om man inte vet vart man ska, är det ingen idé att skynda sig. Man vet ändå inte när man kommer fram.”

Jag tror att många av våra ”störiga” elever känner just så. De har – trots genomgång – inte förstått vad de ska göra och känner ingen delaktighet kring situationen de befinner sig i. Eller så tycker de att det verkar för jobbigt att börja ”klättra uppför kunskapens berg”. De kan vara fler än en, så vem ska jag börja hjälpa? Vem ska vänta och vad händer under tiden? Mina tips: skynda långsamt vid genomgången av Dlektionsinnehållet. Gör den tillsammans, interagerande! Ge något exempel! Sätt upp differentierade små delmål som går att nå under lektionstiden. Och ha alltid med i beräkningen att vissa inte har, vad vi kallar nödvändigt material, med sig.

Om du vill, läs inlägget ”Fungerande rutiner – välbefinnandets profit”.

 Ledarskap:
Alla elever, påstår jag, är från början nyfikna på mig som ny lärare. Det gäller att utnyttja denna nyfikenhet. Men det innebär också, att jag måste skapa och bevara en egen vilja att vara ambassadör för just nyfikenhet och intresse. Jag kan bara rekommendera att hela tiden reflektera runt den egna yrkesskickligheten, att inte fastna i Lärarlegitimationens ”nu är jag färdigutbildad-tanken” eller ”orkar inte, har för mycket att göra-varianten”.

En negativ upplevelse kan sänka ens entusiasm, det vet jag, men ledarskapet är en del av vår profession, så jag får kraft av det, reflekterar som sagt, ändrar på nånting.

Om du vill, läs inlägget “Att utveckla lärarskickligheten gör jobbet roligare”

Relationer:
Nu kommer det svåraste. Hur ska man kunna ge tips om skapandet av relationer, om konsten att arbeta fram ömsesidig respekt? Vi är ju alla så olika. Det som fungerar för mig, är kanske en kollega helt främmande inför. Sant! Men det finns grundläggande likheter, som vi människor har gemensamt. Den jag tänker främst på är att vi tenderar att ta situationer personligt och inte sakligt. Tänk bara om jag skulle sitta i personalrummet med en kopp kaffe och någon ivrig, väldigt mycket arbetande kollega går förbi för andra gången, och säger: ”Nämen, sitter du här ännu?” Uuugh, tänker jag, va’…? Det blir personligt direkt, eller hur? (Skojar lite!)
Insikten om skillnaden mellan sak och person har givit mig ett verktyg att möta de eleverna på, som straffar ut sig själva och ofta stör harmonin i klassrummet.

Om du vill, läs inlägget ”Självsaboterande handlingar hos pojkar…”

Att diskutera:

  • Hur definierar du/ni studiero på din arbetsplats?
  • Hur arbetar du/ni för att lyckas gemensamt?
  • Hur väl fungerar de tre delarna för just dig: didaktik-ledarskap-relationer?

Hörni – vad är egentligen studiero? – del 2

Nio av tio lärare i grundskolan svarar att det alltid eller ofta är studiero på deras lektioner. När frågan ställs till eleverna svarar dock bara fyra av tio att det alltid eller ofta är arbetsro. Årets resultat är i linje med föregående års resultat. Detta läser jag i  Skolinspektionens rapport Trygghet och Studiero 2022 strax efter att jag publicerat mitt förra blogginlägg Hörni – vad är studiero? 

Hur kan det vara så? Kan det vara så att elever och pedagoger runt om i Sverige upplever situationen i klassrummet olika eller handlar det om, som vi upptäckte på Roslättsskolan, att det saknas en samsyn kring begreppen?

Fortsätt läsa Hörni – vad är egentligen studiero? – del 2

Så kan vi bygga bärande relationer

I min förra bloggtext skrev jag om hur viktiga relationer blivit i svensk grundskola och vilka faror och fallgropar jag tror att detta kan medföra. Nu fortsätter vi med hur goda skolrelationer kan byggas och hur de bör se ut.

Goda relationer mellan lärare och elev är inte en absolut förutsättning för att lärande ska kunna ske. Det är fullt möjligt att lära sig saker ändå. När du tittar på en instruktionsvideo på Youtube, läser facklitteratur eller går på en föreläsning, lär du dig nya saker utan att den som förmedlar kunskapen har skapat någon relation till dig. Så fungerar också de flesta elever. Relationer blir nödvändiga först när vi talar om elever som inte accepterar dig som ledare. Så länge de lyssnar och deltar utan att störa andra, kan du glatt undervisa på och relationerna som eventuellt växer fram, gör det som en konsekvens av undervisningssituationen. Men om de struntar i dina regler, arbetsvägrar eller stör undervisningen, och tillrättavisningar inte har någon effekt, kan relationsbyggande vara lösningen. Alltså: syftet med relationsskapande är att det ska leda till att eleven följer dig och deltar i din undervisning. I övrigt kan förstås relationer vara trevliga, men det får vi se som en bonus. Fortsätt läsa Så kan vi bygga bärande relationer