Det finns många exempel på hur elevers skrivande får en skjuts av att det finns en verklig mottagare för deras texter. Det gäller inte bara skrivande, Dan Åkerlund har till exempel skrivit om hur elever kommunicerar sitt skolarbete via bloggar och Skype. Även i NO går det utmärkt att låta skrivuppgifter och laborationsrapporter få en mottagare, både verkliga och fiktiva. Resultatet blir att elevernas motivation höjs. Det innebär också att deras kunnande vidgas då de måste anpassa sina redovisningar när det gäller urval av innehåll, språk, begrepp och form. Eleven ges en möjlighet att träna förmågan att kommunicera naturvetenskap och läraren får bedömningsunderlag som visar hur eleverna kan “skapa … texter och andra framställningar med … anpassning till syfte och målgrupp” (ur kunskapskraven NO, LGR11). Mottagaren kan vara en kompis, någon utomstående eller helt påhittad och här följer tre enkla exempel från min egen undervisning.
Fortsätt läsa Att skapa mottagare till elevernas arbete
Kategoriarkiv: Kemi
Självbedömning del 2
I början av förra läsåret blev jag och en kollega nyfikna på självbedömning och på vilka effekter det kunde ge. Vi bestämde oss för att prova i varsin klass och vi valde ut våra sexor till att börja med. Vi bestämde oss för att prova med NO-ämnena och vi skapade prov som var mycket lika nationella proven i NO och vi gjorde bedömningsanvisningar som även de utgick från nationella provens bedömningsanvisningar. Läs gärna mitt tidigare inlägg om detta. Fortsätt läsa Självbedömning del 2
Låt det ta tid
Tid är en bristvara i skolan vilket påverkar undervisningen. Det centrala innehållet är digert och kunskapskraven omfattande. Som lärare vill man ha ett gediget bedömningsunderlag och detta leder sammantaget till att man frestas att gå för fort fram. Riskerna med det är stora. Eleverna behöver tid för att få djupare kunskap och får de inte det har de ingen stabil grund att bygga vidare på. Fortsätt läsa Låt det ta tid
Att arbeta tematiskt eller i block är roligt, jobbigt, svårt och utmanande.
Ibland när jag sätter mig med läroplanen inför ett nytt arbetsområde blir jag helt överväldigad av allt som ska hinnas med och allt som ska utvecklas. “Jag behöver mer lektionstid om detta ska fungera”. Vi skulle läsa kroppen. Jag har lätt för att få ideer och vill så mycket. Jag vill få in verkligheten så mycket det går och att undervisningen blir så meningsfull att eleven ser hur de kan använda den i nya sammanhang och det inte bara blir en skolkunskap. Jag har också, från min tidiga lärarkarriär, med mig en hel del dåliga exempel på hur stora temaarbeten växt åt håll som varit spännande och lustfyllda, men när det var dags för bedömning tagit för mycket plats och sidospåren inte varit relevanta. Så hur gör man för att hinna allt centralt innehåll och samtidigt hinna utveckla förmågorna och gå på djupet för förståelsens skull? Den här gången gjorde vi så här: Fortsätt läsa Att arbeta tematiskt eller i block är roligt, jobbigt, svårt och utmanande.