Kategoriarkiv: Höga förväntningar

I Svedala kommun har vi en hög målsättningar och höga förväntningar på vår utbildning. Det är också viktigt att arbeta för likvärdighet och förtrogenhet med läroplan och kursplaner.
– bedömning och betyg, nationella prov, diagnos, screening,
– likvärdig bedömning et c
– att förbättra resultat
– särskilt stöd och extra anpassningar
– höga förväntningar och att se till att arbet​et under le​ktionerna är tankemässigt utmanande

Hur gick det då?

Har sagt  adjö till våra sexor som jag följt under två år! En var min mentorsklass, men alla tre har jag undervisat i engelska. Jag har bloggat om dem tidigare och tänkte nu följa upp hur det  gick med engelskundervisningen i dessa klasser. Vi hade en tuff start när de 75 eleverna kom till oss på Naverlönnskolan från  de olika grundskolorna i Svedala. En omorganisation i kommunen gjorde att Naverlönnskolan blev en 4-9 skola precis som den nyöppnade Aggarpsskolan.

För många elever blev det en stor omställning med den nya engelskundervisningen där de fick stadiga och ständiga språkduschar! Min ambition är tala engelska i princip hela tiden vilket innebär att även förklaringar är på målspråket. Det gällde att skapa en bra klassrumsmiljö där fel ska vara välkomna och där varje elev hittar sin motivation vilket leder till att det byggs en stabil grund och att elevernas självförtroende inom engelskan utvecklas. Fortsätt läsa Hur gick det då?

Cirkelmodell, stödmallar och checklistor del 2

Som jag skrev i min förra blogg så arbetade vi med ett sagotema i början av terminen. Vi arbetade då mycket med hur sagor är uppbyggda och använde olika stödstrukturer för att alla elever skulle lyckas. Samtidigt arbetade vi med Sveriges geografi på So-lektionerna. Jag har den stora fördelen att undervisa i både svenska och So i mina klasser. Det ger mig möjlighet att träna på olika slags texter och samtidigt skriva kring ett innehåll som vi arbetar med. Ett kunskapskrav i årskurs 6 är ju ”Eleven kan skriva olika slags texter”.

Fortsätt läsa Cirkelmodell, stödmallar och checklistor del 2

Självkänsla, krabbmentalitet och det artonde ämnet

Inom mig – Självkänsla är den grundläggande uppfattning vi har om oss själva. Den är djupt rotad inom oss. Den bild vi har av oss själva styr hur vi bland annat tacklar kommande utmaningar.

Jag med andra – När krabbor ska kokas i en gryta försöker de såklart att fly. Om en krabba är på väg att lyckas ta sig ur grytan drar de andra krabborna ner den. Fenomenet som kommer från Filippinerna kallas för krabbmentalitet och kan liknas med ett beteende som ibland kan förekomma med individer i grupp. Tro inte du är bättre än någon annan. Här får ingen avvika från normen. Känner ni igen det? Den svenska jantelagen i annan förklädnad.

Kombinera dessa två företeelser och du som lärare har en utmaning som sträcker sig långt förbi en mätning av kunskap som ska bedömas. Om jag har råd att under en kort period bortse från det centrala innehållet och kunskapskraven i mina ämnen kan jag då medvetet skapa högre motivation och mer ansvarstagande elever? Åtminstone under en kort period? Fortsätt läsa Självkänsla, krabbmentalitet och det artonde ämnet

Julkalendern – ett samarbete som skapar engagemang

Skriven text är troligen den mest vanliga textformen i skolan i det egna skapandet. Många av de texter eleverna skriver skrivs föra att visa kunskap och förmågor kring ett ämnesstoff eller för att visa på ett kunnande i just skrivandet. Texterna skrivs för läraren men brister i mottagaranpassning och fokus hamnar på bedömning istället för funktion. Genom att låta eleverna skriva en text för en tydlig mottagare hamnar fokus mer på funktionen och blir då inte bara en produkt vilket också gynnar engagemanget för uppgiften. Jag och många med mig har skrivit om just detta tidigare och få behöver nog övertygas om vikten av och mervärdet med att låta eleverna producera för en mottagare. I detta inlägg tänker jag därför berätta om ett nyligen genomfört projekt där jag och min kollega samarbetat med Baraskolans lärare och elever i åk 2 i skapandet av en julkalender. Ett arbete med tydliga mottagare för elevernas texter.

Fortsätt läsa Julkalendern – ett samarbete som skapar engagemang

Silence, please!

Under min tid på lärarutbildningen fick vi studenter ofta höra att ett tyst klassrum inte var något eftersträvansvärt. Ett klassrum där det pratades associerades däremot med många positivt laddade resonemang: Ett klassrum där eleverna fick prata signalerade att läraren hade en positiv elevsyn, att hen såg sina elever som kommunikativa varelser som var aktiva i sitt lärande, att kunskap var något som varje elev konstruerade, att alla ämnen var kommunikationsämnen, att det var ett flerstämmigt klassrum, och pratet beskrevs som ett kreativt surr. Man skulle möblera klassrummen så att det uppmuntrade till prat elever emellan (t.ex. så att de satt vända mot varann i smågrupper). Ett tyst klassrum associerades tvärtom med negativa resonemang: en auktoritär ledarstil, förmedlingspedagogik, gammaldags värderingar och metoder, en negativ syn på eleverna som passiva mottagare av information, och så vidare. Den bilden hade jag med mig ut de första åren av min lärarbana, men sedan dess har åren gått och jag har gjort mig egna erfarenheter och idag delar jag den inte längre.

Fortsätt läsa Silence, please!