Kategoriarkiv: Årskurs F-3

Att välja läsinlärningsmetod

När du möter en ny klass i årskurs ett möter du inte en homogen grupp elever på samma utvecklingsnivå. Trots att de har det  gemensamt, att de under kalenderåret fyller sju år, kan det biologiskt skilja nästan ett helt år mellan eleverna. Utvecklingsmässigt kan det skilja än mycket mer, kanske 3-4 år.

Omsl Vi lŠser 1.indd

Hur ska man då välja en läsinlärningsmetod som ska passa alla elever i klassen? Några i klassen har säkert redan knäckt koden och kan läsa. En del har kanske redan kunnat läsa i flera år medan någon eller några bara känner igen och kan namnge bokstäverna i sitt namn. Fortsätt läsa Att välja läsinlärningsmetod

Ett fall och en lösning

Att träna eleverna i att reflektera över sitt eget lärande har länge varit en viktig sak för mig. När de på egen hand kan bedöma sig själva, avgöra vad som varit svårt och vad som varit lätt, samt sätta ord på vad de lärt sig och vad de behöver träna mer på, har de också goda möjligheter att lyckas i sitt framtida lärande, tänker jag. Därför har jag från och till varit frustrerad över att jag (och därmed mina elever) ibland fastnar i gamla mönster när det ska reflekteras. Härom veckan hittade jag dock en ny väg som fungerade!

Fortsätt läsa Ett fall och en lösning

Fuskar vi inte nu? Nationella Prov och lärande

Jag minns när jag var nyfärdig lärare (för väldigt länge sedan) och precis fått min första fasta tjänst. Jag arbetade tillsammans med min mentor, 64-åriga Karin (kan vi kalla henne,) och vi skulle genomföra Nationella Prov för första gången. Om jag minns rätt var detta en testomgång  som sen skulle utvärderas och bli vad det är i idag. Vi var först och tog det hela på stort allvar. Då vi gick igenom instruktionerna blev vi ganska överens om att det inte var tillåtet att hjälpa eleverna.  Detta verkade inte uppröra Karin, men jag reagerade. Dock var Karin en fantastisk lärare, som jag lärde mig mycket av, så jag gjorde som hon sa och började med proven. Mitt standardsvar under dessa test var nog;

Jag får inte hjälpa dig, men kämpa på så ska det nog gå bra!

Jag hade elever som grät i klassrummet. När jag nämnde att vi skulle skriva Måns och Mia, som det hette det från början, spred sig en stämning av missmod och oro i klassen. Jag hade föräldrar som ringde på kvällarna och undrade vad f-n jag höll på med. Tilläggas bör nog att uppgifterna var av ett slag som eleverna, som lärt sin matte från lärobok och Karin, inte stött på tidigare – mönster och andra underligheter.

Nu är jag inne i en period av Nationella Prov igen och jag funderar återigen. Hur ska jag arbeta för att dessa prov ska leda till lärande? Fortsätt läsa Fuskar vi inte nu? Nationella Prov och lärande

Upp med matrisen på väggen!

matrisJag har arbetat med matriser i olika former de senaste 5-6 åren. För mig är matrisen elevens väg fram till det mål (kravnivå) vi arbetar mot. För något år sedan började jag också med mina kollegors hjälp att lägga in planeringen i matrisen. För varje nivå lade vi till ett moment som vi kallade ”så här ska jag visa vad jag kan”. Nu var alltså våra/mina matriser inte bara en beskrivning av vilka delmålen var, utan även vad våra elever skulle göra för att visa att de nått respektive delmål. Det bör kanske tilläggas att jag mest gör matriser i SO/NO/MU, i svenska och matte har vi ofta andra redskap eller redan färdiga matriser som t.ex. ”Språket Lyfter”. Jag har också (tack vare tips från kollegor i Klågerup) i vissa fall låtit eleverna själva planera vilka metoder de vill använda för att visa att man klarat en viss nivå. Så i somras lyssnade jag, precis som de flesta i kommunen, på en föreläsning av Christian Lundahl. Här nämnde han väggmatriser och jag nappade! Hem till klassrummet. Upp med matriserna på väggen och sätt igång! Fortsätt läsa Upp med matrisen på väggen!