Kategoriarkiv: Årskurs F-3

Att se sammanhang i läsinlärningen – eller – vissa veckor faller det bara på plats!

Så här i början av ettan handlar mycket om läsinlärning.  Jag har arbetat på lite olika sätt genom åren och även sett hur tankarna om läsinlärning svängt fram och tillbaka. Idag tänker jag att det inte finns ett sätt som fungerar eller är rätt. Det handlar för mig om att använda flera olika metoder, men att få ett sammanhang för eleverna, så att inlärningen helst sker i en kontext och inte som avdelade pass. Fortsätt läsa Att se sammanhang i läsinlärningen – eller – vissa veckor faller det bara på plats!

Att börja med likhetstecknet

Att likhetstecknet och dess egentliga innebörd kan ställa till problem för våra elever är inget nytt. I nationella prov i år 3 har man ofta uppgifter med öppna utsagor typ;  7+____=9. Detta är svårt för många elever och jag har diskuterat och funderat över detta både själv och med mina kollegor. För några år sedan började jag fundera på om man inte skulle börja undervisningen i aritmetik med att arbeta med just likhetstecknet. Jag tänkte att om man kunde starta med likhetstecknet före man introducerar additions- ochDSC_0487 subtraktionstecknen skulle detta underlätta för eleverna. De skulle få det rätt från början. Jag tillverkade ett antal likhetstecken i trä tillsammans med mina elever och så satte vi igång. Fortsätt läsa Att börja med likhetstecknet

När alla pratar och ingen lyssnar

I den läroplan vi har nu trycker man mycket på kommunikation Jag har skrivit om det tidigare i “vad säger man när man inte vet vad man ska säga” och det är något jag funderar mycket kring i planeringen av min undervisning. Hur ger jag eleverna förutsättningar att öva detta och hur bedömer man kvalitén i det. Om man funderar över ordets betydelse: gemensam, göra gemensamt tycker jag att man kommer en bra bit på väg. Detta är inget man kan lära sig ensam. Jag rekommenderar verkligen boken “Stärk språket stärk lärandet” av Pauline Gibbons om man är intresserad av att läsa om språkutveckling och hur vi kan arbeta med språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt i klassrummet. Den vänder sig visserligen enligt baksidestexten främst mot andraspråkselever, men jag som undervisar där vi har få andraspråkselever har  haft stor nytta av den. Fortsätt läsa När alla pratar och ingen lyssnar

Kärnan – ett sätt att skilja viktigt från oviktigt

Kärnan - TomDet här läsåret har jag arbetat med ”En läsande klass” och låtit det arbetet få ta ganska mycket tid i anspråk.  Just nu fokuserar vi på lässtrategin som fått namnet ”cowboyen”, dvs förmågan att sammanfatta det viktigaste i en text.

I det arbetet erbjuder”En läsande klass” i form av t.ex. ”Först – sedan – slutligen” goda stödstrukturer för att hålla den röda tråden, men jag har uppmärksammat en helt annan sak som skapar svårigheter för eleverna när de ska göra sammanfattningar av det lästa, åtminstone så länge det handlar om skönlitteratur. Allt för ofta, när jag t.ex. ber en elev sammanfatta förra kapitlet av en högläsningsbok, Fortsätt läsa Kärnan – ett sätt att skilja viktigt från oviktigt

Att orka skriva

När jag skrev sist hade vi kommit två veckor in i vårt arbete att förändra normen i ett klassrum där allt var kaos. Det tog ungefär två veckor att förändra rutinerna så mycket att vi kunde börja ha lektioner med kvalitet. Det som fungerade bäst som lektion när jag kom var enskilda uppgifter av typen fylla i och då genom att eleverna själva bläddrade fram och tillbaka i böckerna och gjorde den sidan de själva fann intressant och oftast bara delar av den. När det blev motstånd bytte de helt enkelt till en ny sida. Det är klart att de lärde sig något, barn är ju av naturen nyfikna, men få utmanade sig att arbeta med områden de hade svårare för. Det är lättare att motivera sig att lära mer om något man redan är duktig på än det är att lära nytt i något man tycker är svårt eller mindre intressant. Detta har arbetssätt har gjort att eleverna som grupp är mycket ojämna i sina kunskaper. Det som jag först tog tag i var skrivandet. Många, framförallt pojkar, tyckte skrivandet var jobbigt. Alltså valde de bort det helt. Motståndet låg på två plan, att rent motoriskt forma bokstäver och i att man inte kunde skapa meningar. Jag som tidigare arbetat på mellanstadiet och måste jag erkänna flera gånger förfasat mig över att eleverna när de kommer upp i fyran inte kan skriva med röd tråd i berättelserna tänkte att nu gäller det att lägga grunden. Jag ska lära dem att skriva en berättelse med röd tråd. Men hur gör man det med elever som inte skriver mer än två meningar och detta under lock, pock och tvång. Är det möjligt? Jag tror det om man har höga förväntningar…. och en plan… Fortsätt läsa Att orka skriva