Kategoriarkiv: Årskurs 7-9

Utmaningen i att göra bra prov

Jag har alltid gillat prov. Både när jag själv gick i skolan och nu som lärare. Som elev motiverades jag av utmaningen i att försöka lära mig allt  inom ett visst ämnesområde. Men en kanske inte helt sund tävlingsinstinkt var nog även en bidragande orsak till varför jag föredrog just denna typ av examination. Nu som lärare tycker jag däremot att det roliga med att ha prov ligger i utmaningen att konstruera dem för att bli så bra som möjligt. Framförallt så gillar jag komplexiteten i detta arbete då det finns så många olika aspekter att ta hänsyn till. Många svåra prioriteringar måste göras då flera av dessa aspekter ofta står i strid med varandra. Ett prov ska ju gärna täcka så mycket som möjligt av ämnesinnehållet och utan att bli för långt. Det ska vara tillräckligt enkelt för att alla elever ska kunna komma igång men samtidigt även utmana de högpresterande eleverna. Provet ska testa flera olika förmågor och kunskaper på olika nivåer utan att bli allt för omständligt att rätta. Både att skriva och konstruera prov är minst sagt en utmaning.

Fortsätt läsa Utmaningen i att göra bra prov

Alla goda ting är tre. Studierons tre förutsättningar!

Didaktik – Ledarskap – Relationer ⇒ Studiero

På agendan för vårt systematiska kvalitetsarbete, SKA, står Studiero som ett prioriterat mål för läsåret. Inget nytt precis, ett viktigt tema på alla skolor alltid. Men det självklara är inte så självklart, utan är tolkningsbart, situationsbetonat och mångfacetterat. I detta inlägg utgår jag från vår profession, alltså lärarens perspektiv.

Skolverkets definition av studiero är:

”att det finns goda förutsättningar för eleverna att koncentrera sig på undervisningen”.

Kan man egentligen åstadkomma studiero för alla? Finns det råd att ge? Finns det verktyg? Finns det en röd tråd?

Ja, det finns det. Varje lärares personlighet är förvisso en stark faktor i dennes profession men det finns ledstjärnor och tips att ge.

På min arbetsplats har vi genom diskussioner, enkäter m.m. utkristalliserat vissa begrepp som ledord för vårt arbete. Jag nämner tre, …så klart:

  • Mål (alla vet vad som ska göras)
  • Struktur (lektionsstart/-avslutning, planering, presentation av lektionen)
  • Respekt (relationerna alla emellan, elever som personal)

Jag har tittat igenom mina inlägg och många relaterar till någon form av klassrumsatmosfär som ska kunna bidra till ökad studiero. Så jag behöver inte skriva ett inlägg till. Däremot har jag valt ut tre inlägg som jag kanske kan låta vara ett exempel vardera på trion ”didaktik-ledarskap-relationer” samtidigt som jag binder ihop dem till en enhet, för den ena kan i längden inte isoleras från de andra.

Didaktik:
Nalle Puh säger så här: ”Om man inte vet vart man ska, är det ingen idé att skynda sig. Man vet ändå inte när man kommer fram.”

Jag tror att många av våra ”störiga” elever känner just så. De har – trots genomgång – inte förstått vad de ska göra och känner ingen delaktighet kring situationen de befinner sig i. Eller så tycker de att det verkar för jobbigt att börja ”klättra uppför kunskapens berg”. De kan vara fler än en, så vem ska jag börja hjälpa? Vem ska vänta och vad händer under tiden? Mina tips: skynda långsamt vid genomgången av Dlektionsinnehållet. Gör den tillsammans, interagerande! Ge något exempel! Sätt upp differentierade små delmål som går att nå under lektionstiden. Och ha alltid med i beräkningen att vissa inte har, vad vi kallar nödvändigt material, med sig.

Om du vill, läs inlägget ”Fungerande rutiner – välbefinnandets profit”.

 Ledarskap:
Alla elever, påstår jag, är från början nyfikna på mig som ny lärare. Det gäller att utnyttja denna nyfikenhet. Men det innebär också, att jag måste skapa och bevara en egen vilja att vara ambassadör för just nyfikenhet och intresse. Jag kan bara rekommendera att hela tiden reflektera runt den egna yrkesskickligheten, att inte fastna i Lärarlegitimationens ”nu är jag färdigutbildad-tanken” eller ”orkar inte, har för mycket att göra-varianten”.

En negativ upplevelse kan sänka ens entusiasm, det vet jag, men ledarskapet är en del av vår profession, så jag får kraft av det, reflekterar som sagt, ändrar på nånting.

Om du vill, läs inlägget “Att utveckla lärarskickligheten gör jobbet roligare”

Relationer:
Nu kommer det svåraste. Hur ska man kunna ge tips om skapandet av relationer, om konsten att arbeta fram ömsesidig respekt? Vi är ju alla så olika. Det som fungerar för mig, är kanske en kollega helt främmande inför. Sant! Men det finns grundläggande likheter, som vi människor har gemensamt. Den jag tänker främst på är att vi tenderar att ta situationer personligt och inte sakligt. Tänk bara om jag skulle sitta i personalrummet med en kopp kaffe och någon ivrig, väldigt mycket arbetande kollega går förbi för andra gången, och säger: ”Nämen, sitter du här ännu?” Uuugh, tänker jag, va’…? Det blir personligt direkt, eller hur? (Skojar lite!)
Insikten om skillnaden mellan sak och person har givit mig ett verktyg att möta de eleverna på, som straffar ut sig själva och ofta stör harmonin i klassrummet.

Om du vill, läs inlägget ”Självsaboterande handlingar hos pojkar…”

Att diskutera:

  • Hur definierar du/ni studiero på din arbetsplats?
  • Hur arbetar du/ni för att lyckas gemensamt?
  • Hur väl fungerar de tre delarna för just dig: didaktik-ledarskap-relationer?

Läsning på schemat – inte bara för läsningens skull

Läsning måste få ta tid, eller kanske rättare sagt ges tid i skolan. I dagens skola, där det finns en ständig stress över allt som ska hinnas med och allt som ska bedömas, kan det för många kännas som slöseri med tid att ge just tid till läsning under lektionstid. Ett fenomen och ett problem som jag i högre utsträckning upplever på högstadiet där man som lärare endast träffar sina elever ett fåtal gånger per vecka. Erfarenheten säger mig också att läsläxor aldrig kan ersätta läsningen i skolan eftersom det alltid finns någon eller några som glömmer eller inte “hinner” öppna boken. Läsningen måste alltså få ta, eller rättare sagt ges tid i skolan. Först då visar vi eleverna hur värdefullt det är att läsa och vi ger dem också möjlighet att upptäcka böckernas värld. Fortsätt läsa Läsning på schemat – inte bara för läsningens skull

Genrepedgogik inom matematiken

Att nå fram till alla elever och se till att alla ges en möjlighet att utvecklas är eftersträvansvärt och ett av våra mål som lärare. Jag har dock under årens lopp funnit det svårt att få alla elever att vara delaktiga i diskussioner, och där ge dem en chans att utveckla sin förmåga att föra och bemöta påståenden med matematiska resonemang. Likaså kan jag finna att det ordinarie arbetet med färdighetsträning inte riktigt ger den möjligheten att resonera och fundera mer djupgående kring vad som sker och varför inom matematiken.  Tiden för reflektion är svårt för många elever att ge sig själv, samt att det vid gemensamma genomgångar eller vid grupparbete så är det många som förblir tysta eller fåordiga. Fortsätt läsa Genrepedgogik inom matematiken

Tankar kring instuderingsfrågor

Lässtrategier kan definieras som medvetna, målinriktade försök att påverka läsarens arbete med att avkoda text, förstå ord och bygga förståelse från text (Skolforskningsinstitutet, 2019) 

Lässtrategier är redskap som hjälper eleven med sin läsförståelse. Att vara medvetenheten om att olika texter kan läsas på olika sätt är viktigt. Vad händer om en stor del av elevernas läsning i skolan fokuserar på en av dessa strategier? Kan instuderingsfrågor, i all sin välvilja, begränsa istället för att bredda elevernas förståelse? Hur fungerar det rent praktiskt när eleven får denna typ av uppgift? Vad händer om våra elever läser texter med denna strategi en majoritet av de gånger de stöter på texter i skolan?  Fortsätt läsa Tankar kring instuderingsfrågor