Kategoriarkiv: Årskurs 7-9

Att undervisa särskilt begåvade elever

Viktigt på riktigt blir ett än viktigare begrepp då vi möter våra särskilt begåvade elever i skolan. De om några elever har svårt att, eller t o m vägrar att, prestera för presterandets, skolans eller betygens skull. De vill lära sig på riktigt! Lättast fångar vi dem utifrån deras egna eller andras intresseområden och då de får tillfälle att engagera sig i riktiga uppgifter och verkliga problem, där kunskapskrav och kursmoment i olika ämnen bakats ihop till ett riktigt projekt. Ett projekt som allra helst riktas utåt, mot en publik eller mottagare utanför skolans väggar för att eleven ska känna meningsfullhet. Fragmentiserad och stegvis undervisning är ofta rena döden. De iakttar och lär sig utifrån helheten, bredden och djupet. Dessutom är de fullkomligt luststyrda. Att öva för övandets skull existerar inte utan dessa elever övar medan de gör – på riktigt.

På våra engelsklektioner har vi hittat bokserien I survived … som förvisso är böcker skrivna på ett enkelt språk men som kombinerar historiska händelser med ett persongalleri som passar min elev alldeles utmärkt. Personer som hon kan identifiera sig med och som öppnar upp för diskussioner och andra språkutvecklande uppgifter. Framför allt är det dock de historiska händelserna som fångar hennes intresse och som gör att vi kan spinna vidare och på olika sätt använda språket för att lära oss mer. Vi, tioårig tjej och jag som undervisande lärare i engelska, eller kanske snarare personlig coach, träffas en gång i veckan då vi läser tillsammans, tränar på att skriva, berätta, redovisa och samtala. Tillsammans planerar vi också det fortsatta arbetet, eller i alla fall försöker.

Det är lätt att tro att dessa särskilt begåvade elever också självklart är drivande och självgående, men oftast är det snarare tvärtom. Vi vuxna är extremt viktiga för dessa individer. Vi behövs för att utmana och hjälpa eleven att söka nya vägar, men också för att hjälpa eleven att ta sig förbi hinder som ofta orsakas av deras egen perfektionism och överdrivet starka självkritik. Med en hög begåvning kommer också en hög abstraktionsförmåga som ofta sätter krokben för särskilt begåvade elever vid t ex muntliga framföranden, då det är en situation som innebär att de inte bara analyserar sig själva utan också sina åhörares tankar, känslor, blickar och hur de kan tänkas analysera dem. Ett faktum som jag vid flera tillfällen blivit varse i mitt möte med min tioåring. Våra träffar på tu man hand är därför oerhört värdefulla, bara vi två i ett annars tomt bibliotek. Likaså övar min elev nu på att samtala på engelska inte bara med mig utan också med en tjej i nian. En tjej som har fått hennes förtroende och som hon vågar släppa garden tillsammans med. Något som vi inte lyckades med under den termin som hon deltog i engelskundervisningen i sjuornas eller niornas klassrum och inte heller alltid på tu man hand med mig som lärare.

Hur lyckas vi som skola och som lärare med att möta och tillgodose våra särskilt begåvade elever och deras behov av anpassningar? Mona Liljedahl talar om pedagogiskt ABC i sin bok Särskilt begåvade elever (2018). ABC, dvs acceleration, berikning och coachning, är den internationellt rekommenderade och forskningsbaserade undervisningsstrategin för särskilt begåvade elever, oavsett ålder, men egentligen är det en pedagogik som borde användas för alla, oavsett begåvningsnivå. Det som krävs, förutom tillräckligt med personal, är kunskap, kreativitet  och en vilja att tänka utanför boxen. Om vi börjar bakifrån skulle ja vilja säga att coachning är A och O. För att eleven ska lyckas och för att vi som skola ska lyckas krävs det att det finns en särskild mentor, en coach, någon som har tid och möjlighet att engagera sig i och föra en dialog med eleven liksom alla inblandade lärare, skolledning och elevens föräldrar. Coachen är helt enkelt spindeln i nätet som får de olika pusselbitarna att falla på plats genom att lära känna eleven på djupet för att förstå och då kunna stötta och handleda. Om vi hoppar till början på alfabetet så hittar vi bokstaven A som står för acceleration och som handlar om att undervisningen anpassas till eleven, dvs att undervisningens innehåll överensstämmer med elevens egen inlärningstakt och förståelsenivå. Särskilt begåvade elever känner sig sällan inkluderade i den ordinarie undervisningen eftersom den inte överensstämmer med deras behov av stimulans och intellektuella utmaningar. Det går för långsamt, alldeles för långsamt. Faktiskt så långsamt att lektionerna blir en plåga. Därav måste de ges möjlighet att lära på sitt sätt. Allt handlar dock inte om inlärningstakt utan det handlar också om att få ett djup, dvs att berika innehållet. Lärandet måste helt enkelt vara meningsfullt och intressant för eleven, vilket själva berikningen, dvs B:et i det pedagogiska ABC:et står för.

Hur lyckas vi då undervisa utifrån detta pedagogiska ABC? Mona Liljedahl (2018) tillsammans med flera internationella forskare menar att vi med fördel ska börja  i elevens egna klassrum och klass då dessa elever också behöver befinna sig i ett socialt sammanhang med jämnåriga. Nyckelordet för att denna inkludering ska lyckas är differentiering, vilket innebär att läraren redan initialt utgår från elevernas olika behov och anpassar undervisningen därefter. Acceleration och berikning utifrån de individer som vi har i vår klass blir helt enkelt en naturlig del i undervisningen, och då inte enbart för de särskilt begåvade eleverna. Inkludering och acceleration för särskilt begåvade kan också innebära att undervisningen sker helt eller delvis i olika grupper och sammanhang utanför den ordinarie undervisningsgruppen, men med tanke på den sociala biten är det att föredra att anpassningarna sker i den ordinarie undervisningsgruppen först, innan man överväger uppflyttning och acceleration partiellt eller på heltid i en annan undervisningsgrupp.

Hindrena och snubbeltrådarna som dyker upp på vägen i mötet med särskilt begåvade elever är ganska många, både för mig som pedagog och för eleven. Det är ingen enkel ekvation och precis som med andra elever med särskilda behov krävs det  kunskap och insikt men också  resurser som ser till just denna individens behov, i detta fall inte en elev med adhd eller dyslexi, utan en särskilt begåvad elev.

Frågor att diskutera
– Har ni på er skola tillräckligt med kompetens , verktyg och resurser för att undervisa särskilt begåvade elever?
– Hur arbetar ni för att på bästa sätt ge våra särskilt begåvade elever den undervisning och det stöd som de behöver?

Läs och lär
Liljedahl, Mona (2018), Särskilt begåvade elever Pedagogens utmaning och möjlighet, Gothia Fortbildning.

Barnen som vi alltför sällan förstår … 

Han spelade gärna brädspel men ville då ha flera figurer att gå runt med samtidigt. Läskoden knäckte han strax före han fyllde tre år men hade sedan inte behov av att visa att han kunde läsa. Samtidigt reflekterade han i flera led och kunde koppla ihop olika kunskaper för att se helheter. Han såg sammanhangen snabbt och idag, femton år senare beskriver han det som om han har flera kanaler öppna samtidigt. Nu, liksom då vid tre års ålder, var följdfrågorna många och förmågan att tänka i flera led i stort sett obegränsad.

“Vad är det?”
“Det är en fisk!”
“Var heter den?”
“Rocka!”
“Var bor den och vad äter den? Finns det nån som kan ta den? Kan den simma snabbt och var gömmer den sig ….?”   Fortsätt läsa Barnen som vi alltför sällan förstår … 

Läslust och läsförståelse i alla ämnen

Läslust och läsförståelse

“First you learn to read, then you read to learn” 

Jag snubblade över det här uttrycket i veckan. Visst finns det otaliga sätt att lära sig på men vi kommer inte runt att läsningen är en grundpelare i kunskapsutvckling för våra elever. 

På Spångholmsskolan är vi i startgroparna för ett skolövergripande projekt där vi vill utveckla läsandet hos eleverna. Det finns flera goda anledningar till att göra detta. Elever idag läser allt mindre såväl skönlitteratur som tidningar. Enligt den senaste Pisarapporten från 2018, som bla testar 15-åringars läsförståelse har en negativ trend vänts och skvallrar om att vi är på rätt håll, men vi upplever ändå att detta är något vi behöver jobba vidare med. Vad kan vi då göra för att få våra elever att läsa mer? Eller kanske viktigare: Vad kan vi göra för att få våra elever att läsa på rätt sätt? 

“First you learn to read, then you read to learn” 

För oss handlar det både om att hitta läslust och strategier för att läsa olika slags texter i alla ämnen för att eleverna ska kunna utvecklas. Fortsätt läsa Läslust och läsförståelse i alla ämnen

Hatet du ger

Jag borde… Två ord som ständigt funnits i mitt bakhuvud ett tag nu. Men ju mer jag börjar nysta i en tråd hillar (skånskt uttryck för att snärja in sig) jag in mig i ett garnnysta som bara växer. Jag borde ta upp valet i USA. Jag borde lägga fokus i min undervisning kring Black Lives Matter. Jag borde… Men det blir ju så gigantiskt stort. Mina mottagare kommer drunkna om jag gör allt jag vill göra. Och sen kan jag ju inte lägga mig på den nivån jag önskar om undervisningen ska ske på engelska. Det är för språkligt avancerat för många i klassen. Jag ger upp och tar en text i boken istället som handlar om den kanadensiska bävern eller något. Det känns ju enklare.  Fortsätt läsa Hatet du ger

KU-dag med fokus på observationer

I mars påbörjade vi arbetet med observationer. Beslutet fattades efter önskemål från personalen om att det skulle ges tid för det och att det skulle organisera centralt. Det är såklart inte första gången skolan arbetar med observationer men för att det ska bli av krävs det en tydlig struktur och organisation för genomförandet. I de bästa av världar hade det varit bra om det skedde lite mer spontant och regelbundet men när terminenen väl är igång är det så mycket annat som ska göras. Samtidigt är vi nog alla överens om att det faktiskt är något som berikar oss och det är kollegialt lärande på hög nivå. Fortsätt läsa KU-dag med fokus på observationer