Kategoriarkiv: Årskurs 7-9

Ärtpåsar skapar studiero!

Att studiero är viktigt för inlärning och måluppfyllelse vet vi. Hur man skapar studiero är däremot inte alltid så lätt. Vad vi menar med studiero skiljer sig också från pedagog till pedagog, från elev till elev och från aktivitet till aktivitet. På mina lektioner ser studieron helt annorlunda ut om vi tex arbetar med problemlösning i grupp jämfört med om vi färdighetstränar individuellt. Jag tror att det är viktigt att varje lärare hittar sina knep och verktyg för att skapa rutiner som ger arbetsro. Rutiner och knep som passar för deras undervisningssätt. Mitt senaste knep heter ärtpåsar!


Fortsätt läsa Ärtpåsar skapar studiero!

Vägen tillbaka till skolan

I mitt förra inlägg skrev jag om min kollegas och mitt arbete i verksamheten Studion på Spångholmsskolan. Jag berörde vårt arbete med hemmasittare, något jag tänkte utveckla i detta inlägg.

Att arbeta med denna elevgrupp är en utmaning, varje dag. Det kräver också en mycket hög grad av individualisering för att nå varje elev. En väg/metod som fungerat på en elev behöver inte fungera för en annan.  Jag kommer att presentera ett par av våra ledord och metoder som vi har använt oss av för att få elever tillbaka till skolan för att alltmer börja närma sig en skolgång som deras klasskamrater har. Det är dit de vill. De vill vara en del av ett sammanhang tillsammans med andra människor. Sett ur ett inkluderingsperspektiv är vinsterna uppenbara, de är mer inkluderade i vår verksamhet än i sitt rum hemma. Tanken är inte att eleverna ska ha en fast plats i Studion, tillgången till gruppen ska ses som en sluss/brygga tillbaka till det vanliga.

Fortsätt läsa Vägen tillbaka till skolan

Engagemang genom värdeskapande eller kreativitet

”Jag tycker att engagemanget blir bättre. Eftersom att om man vet att någon annan ska se det som man har gjort så vill man ju att den ska tycka att det man gjort är bra och då kanske man jobbar bättre. Så därför tycker jag att ens engagemang blir bättre.” (Elev)

Hur påverkas elevernas engagemang genom värdeskapande pedagogik? Hur ska elevernas arbete kunna generera ett värde för någon annan? Detta var några av de frågeställningar som kom upp i samband med att vi började terminens första modularbete på Naverlönnskolan i Svedala. Modulen i fokus denna gång var Värdeskapande lärande i praktiken med det övergripande syftet att utveckla och stärka elevernas entreprenöriella förmågor, såsom nyfikenhet, initiativkraft, att ta ansvar och tro på sin egen förmåga. I detta inlägg tänkte jag skriva lite om hur en av mina klasser under ett pågående arbetsområde (bokprojekt) lät någon annan ta del av deras resultat i syfte att skapa värde. Även om det är värdeskapandet i sig som står i fokus i detta inlägg, visade dock elevernas utvärdering av uppgiften att värdet nödvändigtvis inte låg i ”att skapa värde för någon annan”, utan snarare i det kreativa inslaget i uppgiften. Fortsätt läsa Engagemang genom värdeskapande eller kreativitet

Vad är viktigast: att jag lär känna eleverna eller mig själv?

Jag hör ibland och säger det väl själv oftare än jag tror ”Den klassen är så orolig” eller ”Oh, vilken ljuvlig klass” och så vidare. Som om alla i den klassen vore det ena eller det andra. Samtidigt vet vi lärare ju att alla är olika och individualisering krävs i undervisningen. Men hur ska jag kunna se och bemöta 25 själars behov till framgång för att strax därpå möta nya 25 själar?

”Mitt knep” för idag är att vända på klacken en aning. Jag brukar i mina inlägg lägga mycket energi på att fokusera kring eleven, jag är ju också fostrad till det genom skollag, läroplan, omdömen, betygssättning m.m. Men idag vill jag lägga krutet på dig, på mig, på den som leder lektionen, undervisningen och gruppen – läraren. Jag utgår ifrån att läsaren har ”körkortet” på plats, d.v.s. att lärarlegitimation och/eller erfarenhet finns, för jag vill inte prata om undervisning idag.

Fortsätt läsa Vad är viktigast: att jag lär känna eleverna eller mig själv?

Tre elever i klassen- vilken lyx!

Det är tacknämligt att ha en liten undervisningsgrupp, 3 st (!), när uppdraget är att gå i mål med hela högstadiets kemikurs på en undervisningstimme per vecka under ett läsår. Samtidigt som dessa andraspråkselever ska behärska kursen på, ett för dem, främmande språk.

Det åligger oss alla lärare att möjliggöra språkutveckling för samtliga våra elever. Detta blir särskilt påtagligt när eleverna har annat modersmål är svenska. I ”min” lilla kemigrupp ska eleverna ges möjlighet att nå grundläggande mål för högstadiet under läsåret. Men jag menar att det av rättviseskäl ska skapas utrymme för eleverna att även nå kvalitetsbetyg. Två av de tre eleverna har nyligen sökt till teknisk/naturvetenskaplig linje i gymnasiet – så det gäller att vi ligger i! Allt ska falla på plats.

Som en av eleverna uttryckte det när vi sågs efter ett ledighetsuppehåll: ”Kristin, vi jobba med vår full fart framåt nu? Lära mycket!”

I boken Greppa språket, ämnesdidaktiska perspektiv på flerspråkighet står att läsa att det tar 1-2 år för flerspråkiga elever att lära sig vardagens språk, ”ytflyt”. Däremot tar det 6 – 8 år för andraspråkselever att tillägna sig ett skolspråk med ämnesspecifikt ordförråd och med förmåga att föra väl underbyggda resonemang (Skolverket 2016).

Fortsätt läsa Tre elever i klassen- vilken lyx!