Kategoriarkiv: Årskurs 7-9

Fjärrundervisning – bedömningens dilemma

Efter ett antal lektioner med Google Meet som kommunikationsmedel med eleverna uppkommer en del tankar kring lärandet och bedömningen. Vid denna tid på terminen brukar jag redan ha ett antal bedömningar som ligger till grund för ett betyg vid terminens slut. Denna termin är bedömningarna så här långt färre till antalet och vissa av dem kan vara svåra att värdera. Jag kan ibland inte veta om det på datorn inlämnade materialet är gjort av eleven själv, om eleven haft extern hjälp hemifrån eller rentav låtit någon annan göra jobbet men i sitt eget namn.

Fortsätt läsa Fjärrundervisning – bedömningens dilemma

Hönan, ägget och lösningen…

Ett kort vardagsfilosofiskt tankeexperiment under påskledigheten…

Kom ägget eller hönan först? Ett klassiskt filosofiskt dilemma som passar fint att fundera över just i påsktid. 

Om vi för en stund översätter detta till skolans värld kan vi säga att läraren (som glad och nöjd genomför sin undervisning som det är tänkt) representerar hönan och eleven (som skötsamt och lydigt genomför sina uppgifter och utvecklas enligt plan) representerar ägget.

Fortsätt läsa Hönan, ägget och lösningen…

I dessa tider…

Jag misstänker att kommunikationen mellan hemmet och skolan har ökat markant I dessa tider…  Frågan är hur många mejl som faktiskt går hem till en enskild vårdnadshavare och vad syftet med mejlen är? Går det att läsa in lärarnas uppgivenhet och frustration i dessa mejl? Vilken möjlighet har föräldrar som lämnar sitt barn framför datorn att stötta när de själva inte ens är där? Som lärare har jag bara en bild av hur föräldrarna tänker kring denna nya utmaning som kallas fjärrundervisning. Kanske de tycker det är business as usual och om de gör det hur hjälper jag dem förstå denna utmaning? Kanske så här:  

Till föräldrar i klass X

Dessa tankar har jag grubblat över i en månads tid. Syftet är att försöka hjälpa och bredda er bild av hur det fungerar med fjärrundervisning i X. Jag har länge sparat på en uppgift i svenska som jag nu känner mig tvungen att sätta igång med, med vetskapen om att den inte helt lämpar sig att genomföra när eleverna sitter hemma framför sina datorer. Tiden rinner iväg och även om vi ännu inte är där så är det snart dags för betygsättning. Jag måste erkänna att jag till dagens datum har varit sparsamt med bedömningsunderlag som jag känner att jag verkligen kan lita på. Varför det blivit så är förhoppningsvis enkelt att förstå. Det har ju skett en konstant förändring denna termin kring om eleverna ska vara här eller hemma. Detta har resulterat i ständiga ställningstagande kring vad som är görbart med behållning i undervisningen beroende på eller oavsett om de är hemma eller i skolan. I början av detta äventyr var eleverna i X riktigt taggade. Med tiden har detta förändrats och idag upplever jag att motivationen är låg. För oss lärare är det en unik situation som vi aldrig tidigare erfarit och en stor del av vår arbetstid handlar om hur vi kan omvandla det vi gör i klassrummet till en undervisning där eleverna sitter hemma. 

Hur fungerar fjärrundervisningen utifrån en lärares perspektiv? Jag kopplar upp mig mot 25 små rutor och i varje ruta finns en elev. Någon ligger i sängen och äter chips som om jag i deras ruta är ett underhållningsprogram på tv man bara slötittar på. Några spelar spel samtidigt som jag försöker undervisa och några stänger av kameran så att jag inte alls har koll på vad de gör eller om de ens är där. Många kämpar på och gör sitt allra bästa trots omständigheterna. Jag sänder information till dessa 25 rutor. Vad som händer med mottagarna har jag dålig koll på. Jag kontrollerar dem stundtals med kontrollfrågor där många elever levererar undermåliga svar av olika anledningar. Det är så tufft att gå i högstadiet och plugga på distans när man fortfarande arbetar på sitt egenansvar, sin mognad, och sin egen självinsikt. Jag kan bara sända och kontrollera. Jag kan bara konstatera och upplysa. Jag kan inte prata med dem och nå dem individuellt när jag är uppkopplad mot hela klassen. Jag kan inte skapa ett hållbart system som gör att den möjligheten finns. Efter lektionstid hoppar jag ju in i nästa lektion. Jag kan inte höra av mig till er föräldrar så fort en av mina elever inte arbetar optimalt. Det är viktigt att förstå detta tänker jag. Det sker ju varje lektion för många. Samtliga elever i X har fler passiva lektioner än vad de haft om de vore här. De är ju uppkopplade sex timmar om dagen. Hur kan någon begära full fokus varje minut då? Och ni föräldrar sitter ju i ärlighetens namn inte med dem under dagarna. Hur mycket kan ni påverka?

Jag hoppas med denna information att jag har breddat er bild av hur verkligheten kan se ut för era ungdomar och oss lärare just nu i skolan. Jag hoppas att vi efter påsk hamnar i ett ”normalläge” både för era ungdomars skull och för oss pedagoger. 

Ungefär så kanske det kan se ut. Inte moralisera, anklaga, döma. Bara upplysa. Om vi lärare har en bild av hur den nya verkligheten ser ut, eleverna har en och föräldrarna en annan kanske vi behöver börja just där. Om jag vet om att det finns en samsyn från samtliga parter kanske det underlättar den frustration som ständigt gnager i mig som lärare. Det är ju ingens fel om det inte går helt smärtfritt nu I dessa tider.

Att diskutera:

  • Hur ser din kommunikation ut med vårdnadshavare under dessa nya omständigheter?

Fjärrundervisning – när gruppdynamiken tog en paus

Aldrig har det väl blivit så tydligt?  Vi har en elevgrupp med ett antal individer som på olika sätt ska förhålla sig till alla övriga individer i klassrummet. Somliga skaver på varandra, andra drar nytta av varandra. Någon elev är öppet taskig mot någon annan medan ytterligare någon drar sig undan uppmärksamheten i klassrummet. En elev är högljudd och nästa vill inte samarbeta med andra.

Så kommer då fjärrundervisningen och förändrar allt. Plötsligt sitter var och en i sitt eget lilla ”klassrum” därhemma och har med ens mycket liten möjlighet att interagera med klasskompisarna genom kommentarer, blickar, kroppsspråk m.m.

Fortsätt läsa Fjärrundervisning – när gruppdynamiken tog en paus

En ko på isen – Tankar om TIMSS

Den 8 december 2020 blev jag uppringd av tidningen Ämnesläraren M som ges ut av Lärarförbundet. De vill ha min kommentar och tankar kring resultaten av TIMSS 2019 som hade publicerats bara några timmar tidigare. Reportern ville veta mina tankar kring Sveriges resultat och om resultaten är viktiga, hur det kommer sig att Sverige hamnar där vi är och vad som är viktigt för att Sverige ska klättra i resultatlistan. Mina tankar och svar kan du läsa här Matteprofilernas krav efter TIMSS-resultatet. Tanken som slår mig så här några veckor senare, när resultatet väl sjunkit in, är att det verkligen är en Ko på isen (motsatsen till det gamla ordspråket Det är ingen ko på isen – så länge stjärten är i land). Resultaten från TIMSS, när vi ser på matematik, är att det är relativt oförändrat sedan 2015, våra elevers kunskaper och förmågor ligger kvar på en konstant nivå, varken bättre eller sämre. Men kan vi verkligen sitta lugnt i båten och ro på åt samma håll? Nej, jag tror verkligen inte det. Nu är det tid att stanna upp, tänka om och göra rätt! Fortsätt läsa En ko på isen – Tankar om TIMSS