Senast skrev jag om studiero som en förutsättning för ett gott lärande. Redan där berör jag läsförståelsens vikt, då gällande instruktioner. 

Detta läsår satsar vi på Naverlönnskolan på att elevens läsförståelseförmåga ska förbättras med hjälp av lässtrategier. Slutmålet är förstås att våra elever med gott självförtroende, goda betyg och därmed goda kunskaper kommer in på sina gymnasieprogram och senare framgångsrikt tar sin plats i framtidens samhälle.

Varför satsa på just läsförståelse?
En förklaring kan enkelt vara för att alla gör det. Temat är högst aktuellt, men i vår utvecklingsgrupp diskuterade vi också att just en förbättring av läsförmågan skulle vara en bra fortsättning på förra årets arbete, och att studiero och elevens förmåga att tillgodogöra sig innehåll i texter hör ihop. Som stöd för vår planering använde vi Skolforskningsinstitutets forskningsrapport om Läsförståelse och undervisning om lässtrategier.

Vi ser alltså ett sammanhang mellan god studiero och läsförmåga som i förlängningen ska ge bättre betyg. Elever som har förmågan att förstå syftet med olika texter, som kan interagera med eller på grund av textinnehåll, fungerar i regel väl i ett klassrum. “Jaget” trivs i ett fungerande sammanhang, “jag vet” i stället för “jag gissar” vad som ska göras utgör den stora skillnaden.

Insikten om läsförmågans betydelse är dock enklare att prata om än att lära ut till varje elev. Det är hårt arbete och måste egentligen ske kontinuerligt. Detta är ett läraruppdrag, inte en elevuppgift. Varje undervisande lärare måste ta ett ansvar för att aktivt utbilda sina elever i konsten att använda de rätta verktygen vid läsande. 

Således måste vi först få alla personalgrupper att förstå och delta i uppdraget, ha en gemensam grund att stå på, lära oss en viss terminologi och få en gemensam grundsyn. Inga självklarheter, faktiskt, för lärarprofessionen är komplex och hårt ämnesanknuten. En språklärare tänker och agerar annorlunda runt en viss textmassa än en SO- eller NO-lärare, en bildlärare eller idrottslärare m.fl. Och handen på hjärtat, hur många – oberoende ämnestillhörighet – har över huvud taget tänkt på att lära ut den ena eller andra lässtrategin beroende på textens syfte, karaktär och innehåll?

Det här är återigen ingen “quick fix” (jag har använt ordet förut) och påtagliga mirakel lär låta vänta på sig. Men positiva resultat infinner sig snabbt och långsiktigt tror jag på det här. Vi lärare är nämligen en annan typ av nyckelkompetens i klassrummet. Anser vi att lässtrategier är viktiga att implementera i våra elevers sinnen som verktyg för lyckade resultat, lägger vi kraft, energi, pedagogik och metodik på lässtrategier – ja, då blir alla våra elever bättre på dem, även svaga läsare.

Naverlönnskolan är i början av sin inledningsvis årslånga resa mot en djupare förståelse av läsförmågans strategier. Som alltid kommer vi att skörda olika frukter och samla olika stora guldkorn. Men alla kommer att kunna mer om läsförståelseprocessen när läsåret är slut. Med hyfsat stor sannolikhet kommer vi att erbjuda våra elever allt bättre verktyg för lärande och en allt bättre studiemiljö. Jag har testat att framhäva två Fördjupningsstrategier, för att jag använder dem ofta och för att de lite hänger ihop, tycker jag – Informationssökning sid 23, och Närläsning sid 24 (Skolforskningsinstitutets forskningsrapport om Läsförståelse och undervisning om lässtrategier). Eleverna skulle ha en chans att bekanta sig med två strategier, som de visserligen redan har praktiserat men som nu har fått namn, tyngd och dignitet. Finns det något bättre för oss lärare än att lektionstiden är slut men ingen verkar ta notis om det? Att några elever “bara ska göra detta också”, att vissa undrar “fortsätter vi nästa lektion med det här” eller någon frågar “får jag jobba färdigt med texten hemma”?

För några år sedan spetsade vi till vår professionalism med hur man bygger upp en lektion. Vi läste och lärde oss med hjälp av Lektionsdesign (Helena Wallberg). Förra året var det studiero med fokus på bland annat Att äga klassrummet (Karin Boberg/Anna Sterlinger Ahlring) och nu är det alltså lässtrategier, där vi ännu inte vet vilken ytterligare litteratur, förutom ovannämnda, som ska användas, kanske utdrag ur Barbro Westlunds Att undervisa i läsförståelse. 

Det är viktigt att vi sätter ord på vår komplexa yrkeskunskap. Att få jobba med andras och sin egen utbildning är ett sant privilegium.

Att diskutera:

1. Hur arbetar du med att lära ut/förbättra dina elevers läsförståelseförmåga? 
2. Kan du definiera vilka lässtrategier som är mest användbara i just din undervisning?
3. Hur tänker dina kollegor?