Kategoriarkiv: Årskurs 4-6

Programmering – mer än bara scratch

När de nya förändringarna angående digitalisering i skolan började gälla i juli 2018 fick jag panik. Eller rättare sagt, paniken kom några månader tidigare när jag först hörde talas om förändringarna. Eftersom jag undervisar både i teknik och matematik så gällde detta i allra högsta grad mig. Jag som inte kunde någonting om programmering.

Scratch kunde jag någotsånär men skulle det räcka?  

Fortsätt läsa Programmering – mer än bara scratch

I en skog av hinder eller i möjligheternas rike?

foto: Bengt Christensson

Rubriken illustrerar frågan som jag högst spontant slängde ut till mina högstadieelever vid lektionsstart för några veckor sedan. Jag syftade på klassrumssituationen och jag gjorde det i mening att skapa eftertanke.  Jag ville att de skulle spegla några av sina egna personlighetsdrag. Efter lite betänketid gick jag laget runt för att höra hur de såg på sig själva. Det var en ganska brokig bild som växte fram i elevgruppen men jag märkte att jag hade satt igång den tanke-verksamhet som jag önskade när jag ställde frågan.

Fortsätt läsa I en skog av hinder eller i möjligheternas rike?

En undervisning anpassad för alla, del 2

De senaste veckorna har jag varit handledare åt studenter och då blivit påmind om vilken stor del av vårt yrke som bör ägnas åt reflektion. Frågor som handlar om varför vissa aktiviteter blir så bra och vad det är som gör att vissa fungerar sämre. Vi får då inte glömma att det är vi lärare som påverkar detta. Ska vi anpassa undervisningen så att så många som möjligt kan delta måste vi våga reflektera över vad vi själva som lärare gör och våga förändra vår undervisning.

Fortsätt läsa En undervisning anpassad för alla, del 2

Jag vill inte, om avvärjningsbeteende

-Jag kan inte skriva på datorn. Knapparna känns helt konstiga!!! Frustrationen i rösten är tydlig.  

När möjligheten ges att göra uppgiften på papper är det bordet det är fel på. Det vickar, blir inte snyggt. Hjälper inte att det viks en pappersbit som läggs under det vickande benet.

-Om jag råkar knuffa på bordet åker pappersbiten bort, då vickar bordet ändå. Jag kan inte sitta vid det här bordet, måste ha ett annat bord!

Då är det ytan på det nya bordet som stör. Den är liksom halare än den andra, armarna glider konstigt då, det går helt enkelt inte att skriva.

Hela situationen skriker av avvärjningsbeteende. Det är inte datorns knappar, vickande bord eller hala bordsskivor som är problemet och därför inte heller lösningen. Är det uppgiften som är för svår, otydlig eller ointressant? Varför försöker eleven med näbbar och klor fly uppgiften till varje pris? Det tar energi från både eleven och mig. Det hade gått snabbare att börja skriva istället för att kämpa emot. Fortsätt läsa Jag vill inte, om avvärjningsbeteende

programmering 1.0

Just nu går jag utbildningen  ’Programmering med matematikdidaktisk inriktning’ på Malmö Universitet. Det är helt klart en utmanade utbildning, där jag vid ett flertal tillfällen är helt borta när det gäller att programmera. Det känns som jag är helt vilse och programmeringen är som ’grekiska’ för mig. Jag förstår känslan som eleverna ibland har i klassrummet, när helt nytt kunskapsinnehåll presenteras, där de verkligen sitter som frågetecken. Men jag trivs bra med utmaningar och programmeringen kan ju inte vara det mest svåra att lära sig.

Men jag har funderat mycket kring det här att eleverna ska lära sig programmering i skolan. Vad är syftet? Är syftet att vi ska utbilda våra elever att bli programmerare? Fortsätt läsa programmering 1.0