Kategoriarkiv: Årskurs 4-6

Goda relationer spelar en avgörande roll!

Mattelektionen i årskurs nio har kommit halvvägs, vi har haft en bra genomgång av sannolikhet, träddiagram och hur vi kan använda oss av komplementhändelser vid mer komplexa situationer. Eleverna har varit aktiva och det har varit riktigt bra resonemang i klassrummet. Nu sitter eleverna och övar enskilt i sina matteböcker, jag går runt och hjälper eleverna som behöver extra stöd och som kört fast i sannolikhetens snåriga värld och då framför allt komplementhändelser. En kille, något längre än mig, och då är jag ganska lång, behöver lite hjälp att komma vidare. – Du pappa, jag får inte ihop det där med träddiagrammet och vad som är komplementhändelsen, hur var det jag skulle tänka? Flera elever i klassrummet tittar upp och ler, fortsätter sedan arbeta utan en enda kommentar. Jag sätter mig bredvid grabben och vi resonerar tillsammans fram en lösning på problemet. Fortsätt läsa Goda relationer spelar en avgörande roll!

Läsförståelse och undervisning om lässtrategier

Allt sedan Barbro Westlund utkom med sin bok ”Att undervisa i läsförståelse” (2009) och jag började arbeta explicit med läsförståelsestrategier, har det varit ett av mina grundfundament i undervisningen. Vi stod handfallna med dalande resultat, större glapp mellan pojkar och flickor och problem med att våra elever inte kunde utveckla en högre läsförståelse. Det gav också konsekvenser i andra ämnen än svenska så klart. Vi behövde hitta nya vägar för att förbättra våra elevers läsförståelse. Vi arbetade då fortfarande efter Lpo94 och där stod inget om läsförståelsestrategier. Westlunds bok öppnade nya möjligheter till förändring genom en språkutvecklande undervisning, där modellering och explicit undervisning stod ut.
Fortsätt läsa Läsförståelse och undervisning om lässtrategier

Julkalendern – ett samarbete som skapar engagemang

Skriven text är troligen den mest vanliga textformen i skolan i det egna skapandet. Många av de texter eleverna skriver skrivs föra att visa kunskap och förmågor kring ett ämnesstoff eller för att visa på ett kunnande i just skrivandet. Texterna skrivs för läraren men brister i mottagaranpassning och fokus hamnar på bedömning istället för funktion. Genom att låta eleverna skriva en text för en tydlig mottagare hamnar fokus mer på funktionen och blir då inte bara en produkt vilket också gynnar engagemanget för uppgiften. Jag och många med mig har skrivit om just detta tidigare och få behöver nog övertygas om vikten av och mervärdet med att låta eleverna producera för en mottagare. I detta inlägg tänker jag därför berätta om ett nyligen genomfört projekt där jag och min kollega samarbetat med Baraskolans lärare och elever i åk 2 i skapandet av en julkalender. Ett arbete med tydliga mottagare för elevernas texter.

Fortsätt läsa Julkalendern – ett samarbete som skapar engagemang

Högläsning för läslust och ny kunskap

Detta läsår undervisar jag årskurs 4 i svenska och So. Eftersom jag märkte hur tiden för högläsning minskade successivt förra året när jag hade årskurs 6, och det bekymrade mig, var det viktigt för mig när jag planerade höstterminen att lägga upp undervisningen så att det finns mycket tid för högläsning. Jag vet efter många år som lärare att högläsning är ett mycket uppskattat sätt att få eleverna att njuta av böcker, få egen läslust, få ny kunskap och upptäcka hur man egentligen gör när man läser. Eleverna tycker nästan alltid att jag slutar läsa för tidigt, oavsett hur länge jag har läst, och detta har naturligtvis också med att göra hur jag läser högt. En högläsare behöver bjuda på sig själv och läsa med rätt intonation, olika röster och tonlägen och använda kroppsspråk. Jag tycker också att det är viktigt att använda högläsning på olika sätt. Ibland är den bara till för att vara avkopplande njutning, andra gånger vill jag få eleverna att förstå hur vi gör när vi läser och ibland kan vi använda det vi läser i vårt arbetsområde som vi arbetar med i So.

Fortsätt läsa Högläsning för läslust och ny kunskap

Med backspegel som verktyg mot framtiden

När vi pratar om ekorrhjulet tänker vi förmodligen främst på hur vuxenlivet kan se ut när man ska hinna med att jobba, laga mat, förhöra sina barn på läxor, skjutsa till barnens aktiviteter, hinna få tillräckligt med sömn o.s.v.  Våra skolelever har på ett sätt sitt eget ekorrhjul med skolveckans förväntningar på bra prestationer under lektionerna, läxor, prov, m.m. Där ena veckans arbete tar slut står ständigt en ny skolvecka på vänt.  Hinner våra elever någonsin stanna upp och reflektera över sin inlärning?  Eller – för att formulera lite skarpare – ger du som pedagog eleverna tid för reflektion? Fortsätt läsa Med backspegel som verktyg mot framtiden