BFL i årskurs 1 – en bra idé?

För några år sedan var jag väldigt inspirerad av Dylan Wiliam och av BFL. Min professionella utveckling kretsade mycket kring de 5 nyckelstrategierna och hur mina elever skulle kunna bli mer medvetna om hur de presterade i förhållande till kunskapskraven och som en effekt av detta kunna reglera sitt eget lärande. I höstas var det dags att ta emot en ny etta och mitt fokus flyttades till andra saker: ledarskapet i klassrummet och den tidiga läs- och skrivinlärningen. Ett par månader in på läsåret började tankarna dock återvända och jag ställdes inför en ny utmaning: BFL med 7-åringar som knappt kan läsa och skriva, hur funkar det egentligen?

Eftersom många av BFL-teknikerna kräver läs- och skrivkunnighet av eleverna, tänkte jag nog att det var något som kunde vänta ett tag. Jag hade nog också känslan av att det här med att bedöma sig själv och sina kamrater krävde ett visst mått av mognad och att det egentligen var bitar som passade bättre i årskurs 4-6. Men vi skulle också kunna vända på argumentationen: Eftersom det är i ettan som eleverna är som minst medvetna om syftet med skolarbetet och vad de förväntas lära sig, är behovet av BFL som störst här.

Efterhand som veckorna gick började det krypa på mig: Det finns mycket i skolans värld som eleverna inte är mogna för i ettan, men nog börjar arbetet ändå där? 7-åringarna kan ännu inte hålla en omfattande presentation på engelska, men vi börjar ändå träna dem i att uttrycka sig. På samma sätt måste bedömning för lärande också börja någonstans och någonstans är här och nu. Under läsåret har jag provat mig fram lite och nu är det dags att sätta mig ner och reflektera: Vad har jag gjort och vad bör jag göra framöver?

 

Nyckelstrategi 1 – Tydliggöra mål och kunskapskrav

Så här långt: Jag har med jämna mellanrum haft samtal med eleverna om varför de ska lära sig saker, hur man lär sig och vad de ska lära sig. Jag brukar också inleda lektionerna med att berätta vad syftet med lektionen är och jag avslutar varje dag med att summera: Det här har vi lärt oss idag.

Kommentar: Det finns forskning som visar att framför allt svagpresterande elever vinner på att läraren tydliggör målen. I ettan är många elever omedvetna om varför de egentligen sitter i skolbänken, varför de förväntas göra vissa aktiviteter och vad som egentligen var det viktiga med just den aktivitet de blev uppmanade att delta i. Under en mattelektion när vi använde datorer för att spela ett spel som skulle utveckla deras huvudräkning, undrade några elever om de fick spela vilka spel som helst. För dem stod datorn (dvs verktyget och själva aktiviteten) i centrum, inte vad det skulle leda fram till. Inte själva lärandet. Nyckelstrategi 1 kan mycket väl vara den viktigaste hjälp de kan få i början. Hjälp med att se syfte och mening, hjälp med att rikta sitt fokus mot rätt saker.

Framöver: Jag behöver bli tydligare och skarpare när det gäller att klargöra lektionens mål i början av lektionen: ”Det här ska vi lära oss nu”.

 

Nyckelstrategi 2 – Skapa aktiviteter som synliggör lärandet

Så här långt: Jag har använt olika tekniker för att aktivera alla elever samtidigt: Mini-whiteboards, alternativfrågor, konkret material, etc. Jag har använt mig av no hands up och jag har med diagnostiska tester och olika bedömningsstöd sett till att hålla mig au jour med elevernas lärprocess och kunskapsnivå.

Kommentar: Det här är nog den nyckelstrategi som känns mest naturlig att tillämpa i årskurs 1. Inte minst när det gäller läsinlärningen finns det gott om stöd för att följa och dokumentera elevernas kunskaper, vilket också styr in mitt fokus på att skapa aktiviteter som synliggör lärandet.

Framöver: Fortsätta som hittills.

 

Nyckelstrategi 3 – Ge återkoppling som för lärandet framåt

Så här långt: Jag har dels försökt ge formativ feedback på gruppnivå, genom att plocka upp saker jag sett i deras texter eller i deras arbete med matematik och visat det på storbild samtidigt som jag kommenterat och förklarat. Men jag har också försökt att så ofta som möjligt tillämpa modellen: ”Det här har du gjort bra, men det här skulle du kunna förbättra” i de mer spontana elevkontakterna under lektionerna.

Kommentar: Här var det svårare. Eftersom de flesta skulle få svårt att ta till sig och lära sig av skriftliga kommentarer, får man arbeta på andra sätt. Arbetet med att återkoppla till eleverna bör rimligtvis bli lättare att utveckla i senare årskurser.

Framöver: Jag skulle kunna ge mer organiserad muntlig feedback vid grupparbeten. Den skriftliga feedbacken får vänta lite till.

 

Nyckelstrategi 4 – Aktivera eleverna som lärresurser för varandra

Så här långt: Par- och gruppaktiviteter som fokuserar på samarbete och att förklara för varandra och fråga varandra.

Kommentar: För 7-åringar kan det vara svårt att hjälpa varandra på ett verkningsfullt sätt. Viktigare är nog att lägga grunden och arbeta in förhållningssättet. Det har snarare handlat om att skapa ett klassrumsklimat där det är naturligt för eleverna att hjälpa varandra i sitt lärande och motarbeta konkurrenstänk. Kamratbedömning har det inte blivit så mycket av.

Framöver: Jag skulle nog kunna smyga igång kamratbedömnings-mekanismerna i vissa moment genom att t.ex. be eleverna ta en titt på grannens arbete och därefter försöka ge denne ett tips som den kan ta med sig i sitt fortsatta arbete.

 

Nyckelstrategi 5 – Aktivera eleven som ägare av sin egen lärprocess

Så här långt: Ärligt talat kan jag inte komma på att jag haft några självvärderande inslag.

Kommentar: Det här är svårt. Eleverna är än så länge ofta luststyrda och tenderar att fokusera mer på aktivitet än på lärande. De har heller inte så välutvecklad självinsikt. De säger gärna att allt är lätt, trots att de just varit frustrerade över en svår uppgift. Nyckelstrategi 5 bygger dessutom på bruket av nyckelstrategi 1. Är inte målet tydligt blir det svårt att bedöma sin egen prestation.

När det gäller att värdera sina prestationer finns det också en annan viktig sak att ta hänsyn till, nämligen elevens självkänsla. För barn är det inte alltid så lätt att skilja mellan person och handling. Barn lär sig av att lyckas, inte av att misslyckas, och den tanken måste vi vara rädda om i arbetet med 7-åringar. Det gäller att gå fram med försiktighet så att de inte upplever att bedömmandet synliggör deras misslyckanden.

Framöver: När vi börjar arbeta mer med självvärdering gäller det för mig att vara tydlig med lektionens mål och med att ha uppgifter som tydligt synliggör elevernas lärande (dvs nyckelstrategi 1 & 2), så att eleven kan jämföra sin prestation med målet. Om jag är det skulle eleven t.ex. kunna visa med tummen hur väl hen uppnått målet.

När jag nu stämt av och fått reflektera lite, står det väldigt klart för mig att det här inte handlar om att vänja barnen vid namnstickor, olikfärgade muggar eller exit tickets. Det jag vill åstadkomma är en förändring av barnens inställning till skolarbetet. Bort från tävling och konkurrens, mot samarbete och stöttning! Bort från rädsla att misslyckas, mot ett tillåtande klimat och mod att misslyckas! Flytta elevens fokus från lust och aktivitet till intresse och lärande!

 

Att diskutera

  1. Vilka är dina erfarenheter av arbete med BFL bland yngre barn?
  2. Finns det vinster med att ha med sig det formativa arbetssättet redan i årskurs 1, eller kan det vänta?
  3. På vilket sätt kan BFL göra eleverna bättre rustade för sitt fortsatta lärande i högre årskurser och i det fortsatta livet?
Share Button

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *