Berättelseansiktet som stöd för textsamtal och textskapande

Jag har flera gånger skrivit berättelser med elever i de tidiga skolåren och har ofta upplevt att de haft svårt att komma på ett problem i sina berättelse. Den här gången ville jag därför testa ett annat planeringsverktyg med mina ettor, som jag tidigare endast använt vid textsamtal, nämligen berättelseansiktet. Jag började använda det när jag deltog i Läslyftet för ett par år sedan och hade läst texten Grafiska tankemodeller som stöd för textsamtalet av Barbro Westlund. Där presenteras berättelseansiktet främst som ett verktyg att använda i textsamtalet för att analysera texter.

Läsa och analysera sagor

Mina elever var bekanta med berättelseansiktet, de flesta hade mött det redan i förskoleklassens textsamtal. Under ett par veckor högläste jag sagor som vi sedan analyserade i berättelseansiktet och som barnen fick återberätta för varandra med stöd av bilder. Den första sagan jag valde att läsa högt i klasserna var den klassiska Bockarna Bruse.  Sagan om Bockarna Bruse har de senaste åren återskapats i tre nya versioner av författaren Bjørn F. Rørvik och illustratören Gry Moursund. Läsningen av sagorna engagerade barnen och de lyssnade koncentrerat. När vi efter läsningen gemensamt analyserade sagorna för att synliggöra berättelsestrukturen upptäckte vi att trollet ställde  till problem i alla sagorna och lösningen blev oftast att den stora bocken stångade Trollet. Vid läsningen av Bockarna Bruse kommer igen är det däremot mellanbocken som är ivrig att stånga iväg honom. Det blev härliga skratt från barnen när Trollet vrålade att bockarna gjorde fel eftersom sagan inte blev som den brukar.

Gemensam analys

När vi började att arbeta med berättelseansiktet ritade jag det på tavlan och barnen fick hjälpa mig att komma på vad vi skulle skriva i alla ansiktets delar. Ett öga skulle innehålla personerna som fanns med i sagan. Huvudpersonen brukar jag skriva med ganska stora bokstäver. Det andra ögat skulle innehålla den miljö och tid sagan utspelar sig i. Näsan skulle innehålla problemet och munnen sammanfatta handlingen. Jag hade gjort munnen med fyra rutor, en för början, en för problem, en för lösningen och den sista för slutet. Jag berättade för barnen att vi inte skulle skriva hela sagan i rutorna. Vi fick välja det viktigaste och sammanfatta sagan.

Gemensamt berättelseansikte

Parvis analys

När vi använt berättelseansiktet gemensamt några gånger fick barnen parvis analysera en saga. De fick ett stort papper så det fanns även plats att rita, vilket många valde att göra.  Jag berättade för barnen att de fick hjälpas åt och att nästa gång skulle de testa på egen hand så det var viktigt att de frågade om något var oklart. Ibland när barnen ska arbeta parvis behöver de ändå vars ett papper för att samarbetet ska fungera. Det kan också vara ett steg för alla att testa innan man arbetar vidare helt på egen hand. För varje saga vi läste blev barnen mer och mer förtrogna med att använda berättelseansiktet och arbetade självständigt i högre utsträckning.

Gemensamt skrivande

När det var dags att börja skriva startade vi gemensamt med att planera en saga i ett berättelseansikte. Jag bestämde att Bockarna Bruse och Trollet skulle vara med i sagan eftersom vi kände till dem väl allihop. Barnen fick komma med förslag på platser och vi röstade om var bockarna skulle befinna sig. En av grupperna valde att skriva Bockarna Bruse på gym. Vi pratade om platsen och miljön på ett gym. Hur ser det ut? Vad finns på ett gym? Tillsammans kunde vi ganska mycket och möjliga problem och lösningar till sagans handling började uppenbara sig i diskussionerna. Barnen var aktiva och engagerade, de lyssnade på varandra och byggde vidare på varandras idéer. Efterhand som berättelsen växte fram började även illustrationerna att växa fram. Barnen samarbetade och diskuterade hur de kunde rita så att bilderna passade till texten. Vi använde BookCreator och barnen hjälptes åt att läsa in texten och den finns nu att läsa på Ordklotet.

Bildskapande till gemensam saga

Skriva på egen hand

När det var dags för barnen att skriva egna sagor plockade vi än en gång fram berättelseansiktet och barnen visste direkt vad de skulle göra. Många av sagofigurerna som vi läst om fick vara med i barnens egna sagor och möttes där på nya oväntade sätt, vilket var inspirerande att se. 

Jag har en elev som tidigare inte velat skriva på egen hand och jag har ofta varit hans sekreterare. När det var dags att planera den egna sagan fick jag plötsligt inte hjälpa till alls. Han höll till och med handen för pappret när jag närmade mig hans plats men jag såg på avstånd hur han skrev i sitt berättelseansikte. Jag kommer aldrig att glömma när han stolt kom med sin saga och bad mig läsa. Den tillgängliga bilderboken har för den här pojken bidragit till att utveckla ett skrivintresse och sagan han skrev är en fin bok om att ställa upp för andra.

Avslutande ord

Berättelseansiktet visade sig fungera bra som planeringsstöd och fyllde sin funktion precis som jag önskat.  De flesta skrev i sin planering men några valde att rita och det gick också bra. Att stegvis bygga upp arbetet med cirkelmodellen skapade förtrogenhet och alla fick möjlighet att lyckas. Jag märkte själv under arbetet att den stöttning jag gav ofta återkopplade till den gemensamma läsningen och klassens gemensamma berättelser. Trollet blev en viktig karaktär och ett stöd för tanken. “Vad ska trollet ställa till med i din saga?”

Att diskutera

  1. Vilka stödmallar använder du i arbetet med att skriva berättelser?
  2. Hur arbetar du med att skapa tydlighet för att alla elever ska lyckas i ditt klassrum?
Share Button

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *