Bekväm med begrepp

Det finns i grundskolan ett flertal ämnen där begreppen intar en särställning för att eleven ska kunna tillgodogöra sig kunskaperna. Eleven möts av en sal, en lärare, ett ämne där förståelse för ämnets speciella ord är en förutsättning för lärande. Eleven förväntas här använda sig av ord som vanligtvis inte dyker upp vare sig i andra ämnen eller i vardagsspråket.

foto: Bengt Christensson

Vid utvecklingssamtal möts jag ofta av att eleven vill bli säkrare på begreppen i ett eller flera ämnen, kanske NO, kanske SO, ibland matte eller slöjd. Det blir svårare att kommunicera ämnet om inte båda parter behärskar begreppen. Både i mötet lärare – elev men också elev – elev.  Begreppen utgör ibland en förutsättning för elevens förståelse av ämnet. Men hur jobbar vi pedagoger för att komma förbi begreppsinlärning som ett hinder istället för som språngbräda till vidare kunskaper?

Begreppens betydelse för sitt ämne kan väl knappast underskattas. Ibland får jag som slöjdlärare elever som frågar varför man måste lära sig namn på alla verktyg, maskiner, material, tekniker, metoder m.m.  Jag brukar exemplifiera detta med följande: Anta att jag hjälper en elev med ett moment där det behövs en syl. Sylen finns inte framtagen på arbetsbänken alltså måste du snabbt hämta verktyget i ett av verktygsskåpen för att kunna få lärarhjälp.

Har du kännedom om vad en syl är för verktyg och var den finns behöver jag som lärare endast säga: ”Vi behöver ett modellborr” (fyra ord). Om du som elev inte vet vad ett modellborr är måste jag beskriva både var den finns och hur den ser ut; ”Vill du gå till verktygsskåp ett, öppna högra dörren och ganska högt upp hämta ett kort verktyg som är tillplattat spetsigt i ena änden och har ett blått skaft i andra änden” (32 ord).  Jag tycker att  exemplet på ett bra sätt tydliggör hur omständigt det blir att förstå varandra om inte begreppsförståelsen finns.

foto: Bengt Christensson

Jag kan se hur somliga elever tänker ”vad har jag för nytta när jag blir äldre av att veta namnet på allt i slöjdsalen”? Någon gång har jag även fått frågan uttalad från någon elev. Det kan vara en pedagogisk utmaning att förklara för eleven att det handlar om något större än att lära sig vad just ett aktuellt verktyg heter. Det handlar om en förstå en helhet. Framför allt handlar det om att kunna kommunicera ämnet. Förstår du inte begreppen förstår du heller inte delar eller helheten eftersom du är begränsad i din möjlighet att kommunicera, ta del av litteratur, m.m.

Som mattelärare vill jag ju att eleverna t.ex. känner och använder begrepp som division och multiplikation även om uttrycken ”delat med” och ”gånga med” ofta hörs. Kunskapskraven är tydliga vilka krav vi ska ställa på våra elever. Vad jag kan se är NO-ämnena ibland en skog av begrepp där förståelsen av begreppens innebörd är en direkt förutsättning för att kunna greppa helheten.

foto: Bengt Christensson

Hur jobbar man då med att få eleverna att behärska begreppen. Själv har jag jobbat med olika strategier under min lärarkarriär. Som nybakad pedagog (längesedan) listade jag vilka begrepp som eleverna skulle behärska. Jag hade sedan skriftligt test som en sorts kontrollstation. Lektions-tid lades på rena teorikunskaper där somliga elever kunde glänsa. När det sedan kom till praktiskt arbete var det andra talanger som gällde. En del elever stod där med sina väl inlärda begrepp men kändes ganska tafatta och handfallna när det gällde att driva ett praktiskt arbete framåt. Jag kom till ett vägskäl där jag ställdes inför att göra en prioritering vad som var viktigt. Mindre fokus på begrepp till förmån för det praktiska arbetet i träslöjden, eller att fortsätta som förut. Jag slopade begreppsplugget till förmån för arbetet vid hyvelbänken. En ny luddig läroplan (Lpo 94) trädde i kraft där mycket litet fokus låg på att behärska begreppen i slöjdämnet. Så blev det även i min slöjdsal men ganska snart insåg jag värdet av att kunna kommunicera ämnesmässigt med mina elever. Jag upphörde att tänka på det inskränkta sättet antingen -eller. Varför ska man inte kunna ha fokus på båda sakerna samtidigt. Min strategi blev att göra en kort femminutersuppföljning av tidigare genomgångna begrepp,  vid lektionsslut, vid start av nästa slöjdlektion, eller varför inte om tre veckor. Begreppen nöttes långsamt men säkert in och bitarna föll på plats.

Nuförtiden åker glasspinnarna fram, frågor slumpas snabbt och oberäkneligt ut bland eleverna. Jag märker att de verkligen vill kunna. De som inte kan lär sig av andra vid dessa tillfällen. Samtidigt får jag ett underlag för bedömning. Tidsåtgången till detta moment är kort men välinvesterad.

I en del ämnen ämnen ges läxa för att lära sig begrepp eller hela sammanhang där begreppen utgör kärnan. Varför inte göra likadant i praktiska ämnen ibland?  T.ex. när jag introducerar arbetsområde trådslöjd/luffarslöjd i så6 och där jag ger eleverna i läxa att lära sig namnet på de nya verktyg vi behöver. Ett antal tänger behövs plötsligt i slöjdarbetet och varför ska inte jag som lärare i ett praktiskt ämne kunna ge läxor ibland. Jag vet att inte alla slöjdlärare håller med, man tycker att slöjden ska vara en ”fredad zon” från en i övrigt tidvis komprimerad läx- och provkultur särskilt i grundskolans senare del. Jag håller inte med fullt ut. I de fall ämnet kan gynnas av att viss inlärning sker hemma, varför inte utnyttja den möjligheten då? Slöjdämnet hamnar inte sämre dager för att vi som slöjdlärare vid något enstaka tillfälle ger en hemuppgift, tvärtom kanske synen på ämnet kan få en högre ”viktighetsfaktor” om det även finns krav på teoretiskt kunnande i ämnet. Men jag tycker fortfarande att läxor ska vara fåtaliga i slöjdämnet.

Jag följer ganska frekvent fb-sidan ”Nationellt resurscentrum för slöjd”. Någon hade komponerat ihop ett prov i ämnet. Mycket av innehållet handlade om begrepp. Snyggt, välgjort och med många såväl gillatryckningar som skrivna positiva kommentarer. Men så dök det upp en kommentar som jag tycker satte innehållet i ett annat ljus: ”Om du som slöjdlärare har skriftliga prov, har du då också rena praktiska prov i ämnet?” Frågan är berättigad och här handlar det återigen om var man lägger fokus, det teoretiska, det praktiska  –  eller bådadera.

foto: Bengt Christensson

Nuvarande läroplan trycker ganska hårt på begreppskunnande i drygt hälften av grundskolans ämnen. För slöjdens del kan man för så 7-9 läsa:  ”Eleven kan ge enkla/utvecklade/ välutvecklade omdömen om arbetsprocessen med viss/relativt god/god användning av slöjdspecifika begrepp och visar då …….……”

Viktigt i sammanhanget är att själv vara förebild. Att jag använder rätt begrepp vid varje tillfälle som ges. Att jag vänligt men konsekvent rättar elever som använder sig av fel uttryck. I slöjden får ibland allt som handlar om trä som råvara epitetet ”planka”.  Från minsta lilla trälist via både bräda ochträskiva upp till just där begreppet hör hemma – ett trä-ämne minst 50mm tjockt.  Jag vill tro att varje gång jag rättar en elev får hon/han lättare att orientera sig framöver. Att tala samma språk som sin omgivning. Men det gäller att vara uthållig och inte tröttas fastän du vet att du kommer att säga samma sak oändligt många gånger till.

I en studie i Botkyrka kommun och  Skolportens Eleverna lär sig inte slöjdens ämnesspråk har slöjdlärare jobbat med begreppsinlärning på olika sätt och där har det visat sig att den digitala tekniken inte underlättat inlärningen i ämnet.  Man drar här slutsatsen att ”Läraren måste explicit tala om vad eleverna förväntas lära sig och aktivt använda dessa begrepp”. Man skriver också att ”Slöjden är ett ämne där eleverna fokuserar på görandet”  i så mening att inlärning med fokus på teori ges lägre prioritet.

Sammanfattningsvis så tycker jag att begreppen utgör en viktig del i slöjdämnet för att kunna kommunicera. Jag tror på ett delat fokus teori – praktik där jag ofta men i små portioner nästan omärkligt väver in teoridelen i lektionsrutinerna, oftast vid uppstart eller avslut av lektion. Och sist men inte minst måste jag som lärare givetvis vara konsekvent, om inte jag själv till 100 % använder rätt begrepp kommer inte mina elever att göra det heller.

Att diskutera:

  • Hur jobbar du för att elevernas begreppsinlärning ska bli så optimal som möjligt?
  • På vilka olika sätt skaffar du dig en bild över hur pass bra eleven behärskar begreppen i ditt ämne?
Share Button

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *