Basgrupper – bas för trygghet och studiero?

Vi kan inte lämna socialiseringsprocessen till eleverna, säger Urban. Nej, det kan vi inte göra. Men hur kan vi strukturera upp detta socialiseringsarbete?

I mitt förra blogginlägg  Varför mötte jag inte någon som Urban under min lärarutbildning? skrev jag om mina reflektioner efter föreläsningen med Urban Hansson. En av sakerna vi på Roslättsskolan blev intresserade av var basgrupper. I vårt arbetslag funderade vi vidare på hur vi skulle kunna använda detta i vårt arbete för att nå våra sociala mål. 

Tanken var att jag i detta blogginlägg skulle presentera vårt arbete med familjerast – men jag stötte på så mycket intressant om basgrupper som jag gärna vill dela med er först.


På Roslättsskolan inleds varje termin med att analysera föregående års resultat och se över vilka förändringar vi behöver göra för att hjälpa våra elever framåt i kunskapsutvecklingen. Som en del i detta arbete dokumenterar vi även årskursens sociala mål. 

Våra sociala mål läsåret 2022-2023 är:

  • Vi vill att alla elever i klassen ska kunna samarbeta med varandra.
  • Vi vill att eleverna ska få chansen att lära känna fler klasskompisar.

Som metod bestämde vi oss för att prova arbetet med basgrupper. En före detta kollega på Roslättsskolan, Rikard, hade redan tidigare gjort mig nyfiken på denna metod. I boken “Fem år av ditt liv – barns utveckling under åldersperioden 7-12” från 70-talet, beskriver skolpsykologen Barbro Goldinger och journalisten Gunilla Magnusson tanken med “familjegrupper”. Redan från första skoldagen delas klassen in i fasta grupper med 4-6 elever. Författarna menar att barnen i en klass, “storgrupp”, inte får tillräckligt med trygghet. Barnen behöver den lilla gruppen för att utveckla ett socialt samspel.

Genom denna indelning får eleven färre personer att förhålla sig till och får då lättare att känna samhörighet och lära sig uttrycka och känna igen sina egna behov. I den lilla gruppen blir varje deltagare synlig, man lär sig läsa av minspel och ansiktsuttryck och blir mer känslig för andras tankar och känslor. Det går att avläsa på kompisarna om det man säger eller gör är ok eller inte.  Goldingers grupper skapas av lärarna i samarbete med överlämnande förskolepersonal, elevhälsan och föräldrar. Även föräldrarna grupperas på samma sätt som eleverna vid t ex föräldramöte eller olika typer av aktiviteter. Endast i undantagsfall ska gruppkonstellationerna ändras. Syftet med familjegrupper är att man ska träna på att kunna umgås med alla människor och se att olikheter är en styrka.

Erfarenheter från arbetet med familjegrupper går att läsa i en digital bok som den fd skolpsykologen Barbro Goldinger fick i 90-års present. Där skriver psykologer, speciallärare och lärare om arbetet med familjegrupper tillsammans med Goldinger. Boken heter  Relationer och grupp-processer – viktigast i skolan.

Jag blir väldigt inspirerad av det jag läser i boken. Kanske kan detta vara något som vi behöver i dessa tider, när det är så många barn och ungdomar som inte trivs eller känner någon tillhörighet i skolan?


Vi blev som sagt nyfikna på att prova detta arbetssätt i våra klasser, men istället för Goldingers familjegruppsmodell valde vi Urbans modifierade basgruppsmodell. I denna kan man inleda arbetet i årskurs 1 med att arbeta tillsammans två och två i klassen. Detta stämmer väl överens med hur vi jobbar redan nu; våra elever har en “studiekamrat” som de arbetar med på lektionerna och går tillsammans med vid t ex utflykter. Dessa konstellationer brukar vi byta en gång per termin. Därefter kan eleverna delas in i grupper om 4-6 personer, men istället för att behålla grupperna i flera år, kan man enligt Urban byta grupper varje termin för yngre elever och byta efter en halv termin för äldre elever. Dock är det viktigt att man förbereder både elever och föräldrar i god tid inför bytet. Urban är tydlig med att informationen till föräldrar är viktigt. Däremot ska de inte ska ha något inflytande över gruppindelningen. 

Genom att arbeta med basgrupper menar Urban att man bl a kan motverka negativa grupperingar och mobbning. Dessutom tränas eleverna i att aktivt hjälpa varandra. För läraren innebär det också ett större lugn i klassen då det istället för 25 individer är fem grupper som ska handledas.  


Wheelans modellUnder Urbans föreläsning på Roslättsskolan  fick vi även ta del av Susan Wheelans modell för grupputveckling. Denna är ett verktyg för att bättre förstå var respektive basgrupp i klassen befinner sig och vilken typ av ledarskap de olika basgrupperna är i behov av. Eftersom grupperna av naturliga skäl kan befinna sig i olika faser behöver läraren anpassa sitt ledarskap efter detta.

Fas 1 – Tillhörighet och trygghet

I den första fasen är eleverna avvaktande, osäkra och de är rädda för att göra fel. Här är det viktigt läraren är en trygg ledare, som tillsammans med eleverna skapar gemensamma normer. Eleverna behöver i denna fas mycket bekräftelse från läraren för att känna trygghet och tillhörighet. 

Fas 2 – Opposition och konflikt

Den andra fasen i grupputveckling präglas av konflikter och oenigheter. Eleverna söker här efter sina roller och eftersom de känner sig tryggare vågar de ifrågasätta. För att gruppen ska kunna hantera motgångar och gå vidare i utvecklingen behöver de feedback och hjälp av en coachande lärare.

Fas 3 – Tillit och struktur

Tredje fasen präglas av tillit och struktur. Gruppen har här hittat sätt att kommunicera och har en förmåga att samarbeta. Lärarens roll blir att delegera och att stötta. 

Fas 4 – Arbete och produktivitet

I fas fyra arbetar gruppen effektivt mot gemensamma mål. Det finns en sammanhållning i gruppen där uppmuntras av varandras framgång. Ledarens roll är att vara expert och visa förtroende för gruppen. 


Under sin genomgång av de fyra faserna tryckte Urban lite extra på svårigheterna med fas två. Som lärare är det lätt hänt att vilja undvika denna, eftersom den är krävande både tids- och känslomässigt. Detta kan jag känna igen mig i. Om jag har gjort en planering där eleverna får större ansvar och det av någon anledning blir mycket bråk kan jag tänka att jag har gjort något fel i mitt upplägg. Risken är då att jag istället “backar” tillbaka till fas ett och ett upplägg där jag styr mer. I grupputveckling måste grupperna igenom den jobbiga fasen 2 där det uppstår många konflikter. I vårt arbete i klassen har jag haft detta med mig och när det dykt upp svårigheter har jag kunnat tänka: -Aha! Nu är vi i fas två. 


Med ovanstående kunskap i bagaget var vi redo för att prova basgruppsmodellen i form av familjerast. Vi bestämde oss för att börja med att dela in eleverna i respektive årskurs om 4-5 elever i varje grupp. Gruppindelningen hjälptes arbetslaget åt med att göra. Ambitionen var här att barnen skulle hamna med klasskompisar som de annars inte brukar umgås med. Vårt första steg var att eleverna under en rast i veckan skulle ha en rast tillsammans i familjen. De placerades även familjevis tillsammans i matsalen. 


Hur har det då gått? Det kommer jag att berätta mer om i nästa blogginlägg.

Att diskutera:

  • Hur kan ni arbeta för att öka tryggheten och guida eleverna i socialiseringprocessen? 
  • Kan ni använda basgrupper i era klasser?
Share Button
Om författaren

Beskrivning

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *