Bärande relationer – men vart bär de hän?

Relationell pedagogik. Relationen först! Varför pratas det så mycket om relationer i svensk skola?

Goda relationer mellan lärare och elev ses idag som något mycket positivt. “Bärande relationer” omnämns ofta som en av de viktigaste förutsättningarna för lärande i klassrummet och förmåga till relationsskapande anses vara en viktig kompetens att besitta för en lärare.Tillitsfulla relationer mellan lärare och elever ökar elevernas trygghet och motivation. Det är därför en viktig del för arbetet med att främja studiero” kan man tex läsa på Skolverkets hemsida, och det betvivlar jag inte för en sekund. Jag skulle till och med vilja sträcka mig så långt som att säga att det svenska skolsystemet numera helt och hållet bygger på relationer. Detta är dock inte oproblematiskt. Jag ska i två bloggtexter ge min syn på relationer i klassrummet och hur dessa kan byggas på ett klokt och verkningsfullt sätt. Den första delen ska handla om de risker jag ser vid relationsbyggande.

Vi tar det från början. Utbildning är bra för både samhälle och individ. Därför har vi en obligatorisk grundskola. Hela förutsättningen för undervisningssituationen är alltså att eleverna inte har valt den själva. De är tvingade att vara i klassrummet, tvingade att delta. En del av dem vill inte. De skulle hellre vilja vara hemma, eller ute, eller var som helst. Hur upprätthåller man ett tvingande system? Vad är det som gör att eleverna inte bara går ut genom dörren och sticker? När mina föräldrar gick i skola hade man en handgriplig lösning: den elev som inte gjorde som läraren sa fick smäll. Sådana metoder har vi lyckligtvis gjort oss av med, men vad har vi ersatt dem med? Relationer, är svaret. Genom att skapa goda relationer mellan lärare och elev, kommer eleven att vilja följa lärarens ord och på så sätt upprätthålls ordning och lärande, lyder tesen. Det låter väl bra? Betydligt trevligare än att läraren slår sina elever. Så långt kan vi nog alla vara överens, men relationsbyggande är dessvärre inte riskfritt.

Relationer på ont…

Att ha goda relationer som förutsättning för att undervisningssituationen ska fungera, har flera baksidor. När du träffar dina elever för första gången existerar inga relationer. Du måste börja bygga och detta tar tid. Det kommer att vara oroligt, kanske till och med stökigt, under en tid. En del elever är misstänksamma mot vuxenvärlden, eller ser den rent av som fientlig. Du kommer alltså att ha en startsträcka där din undervisning inte kommer att fungera optimalt, eller i värsta fall riktigt dåligt. 

En annan uppenbar svaghet är att det i klassrummet inte alltid kan finnas en vuxen med relationer till alla elever. När du är sjuk eller ledig, behövs en vikarie. Denna stackare har ofta inte en relation till eleverna och har därmed begränsade möjligheter att kunna genomföra sina lektioner på ett fungerande sätt. Samma problem uppenbarar sig förstås om du skulle byta arbetsplats, eller när du behöver tillrättavisa elever i korridoren som du inte har någon relation till. Det är alltid en svaghet för ett system att vara beroende av en viss person, så också i skolans värld.

Men eleverna då? Finns det några nackdelar för dem? Det tror jag det gör. Jag tror att en del elever riskerar att bli relationsberoende och att detta inte är positivt för deras möjlighet att bli självständiga individer. Om det krävs att en annan person anstränger sig för att skapa en relation till dig för att du ska kunna tänka dig att följa regler eller ägna dig åt studier, så är du ganska dåligt förberedd inför det fortsatta livet, skulle jag säga. Om din känsla av trygghet är helt beroende av en viss person, står du ostadigt på egen hand. Du blir mindre driftig och självständig och det blir jobbigt vid lärarbyten, vikarier, osv.

Ett ytterligare problem med en relationsbyggd skola, är att det alltid ligger på den vuxne att skapa relationerna. För elevens del blir det kravlöst, men för läraren kan kraven bli skyhöga, kanske i en del fall direkt osunda. Om du har elever i klassen som beter sig illa är det du som inte lyckats skapa tillräckligt goda relationer. Som lärare riskerar du att ta på dig ett enormt ansvar och arbete med att få alla elever att vilja sköta sig och studera, medan ytterst litet ansvar hamnar på eleven själv. Det är i så fall illa, för på lång sikt växer elever av ansvar. Om vi ser relationsbyggande som den enda lösningen, tror jag att vi riskerar att glida allt längre ifrån pondus och höga förväntningar på eleverna. Saker som vi egentligen vet krävs för att få en skoltillvaro att fungera.

…och på gott!

Ser jag då relationer mellan lärare och elever som något helt igenom negativt? Självklart inte. Egentligen hade det inte spelat någon roll, för de är helt oundvikliga. Om du träffar dina elever varje dag eller varje vecka under tre år kommer relationer att växa fram. Det är naturligt, friskt och sunt. Det är också en av de verkligt roliga bitarna med yrket: att få skratta tillsammans, utbyta tankar och se människor utvecklas. För elevernas del kan det också vara en trygghet att känna att de har någon vuxen de kan lita på och prata med. Men relationerna borde vara en konsekvens av att vi träffas för undervisning och lärande. Något vi får på köpet. Inte en förutsättning

Ingen naturlag

Att bedriva en skolverksamhet som inte är byggd på relationer, går det? Ja, det gör det. Jag såg ett avsnitt av “Lilla aktuellt” där en ukrainsk tjej som nyss börjat i svensk skola berättade att hon var förvånad över att lärarna i Sverige frågar eleverna hur läget är. I Ukraina tilltalar läraren bara eleven mellan fyra ögon om det handlar om läxor, berättade hon. Jag säger inte att det vore eftersträvansvärt, men det kanske finns en gyllene medelväg? Hennes ord visar ju i alla fall att relationernas betydelse för en välfungerande skola inte är någon naturlag. Nu tror jag tyvärr att svensk grundskola ägnat så många år åt att backa i förhållande till vårdnadshavare och elever, att relationer blivit vår enda lösning. De har blivit själva fundamentet som skolan vilar på och ska du jobba i svensk skola måste du således vara skicklig på att skapa relationer. Så hur ser då en god och sund skolrelation ut?

Goda relationer ska leda fram till något

Först och främst är det viktigt att vi är på det klara med vad vi ska ha relationen till. Den är ett verktyg för att möjliggöra utveckling och lärande hos eleven. Om du bygger relationer för att du tycker det är mysigt att umgås med barn och ungdomar, har du möjligen glömt att du är på jobbet och att du är lärare. En god och professionell relation mellan lärare och elev skiljer sig mycket ifrån hur relationer vanligtvis ser ut i andra delar av samhället. Normalt byggs relationer mellan två jämlikar. Oavsett om man är vänner, lagkamrater eller kollegor, vilar relationen på två jämlikar som valt att närma sig varandra. Lärare och elever förhåller sig däremot till varandra på ett helt annat sätt. Läraren har (förhoppningsvis) en agenda i relationen. Den ska leda fram till att eleven vill ägna sig åt lärande. Den bygger också på att läraren säger och eleven lyder. Därmed kan relationen inte bli för personlig. Då lurar du eleven att tro att ni är kompisar och när du sedan växlar över till att dela ut order och förvänta dig lydnad, blir det förvirrat och svårt för eleven att anpassa sig. 

En god skolrelation måste kunna användas till utveckling och lärande. Om du som lärare undviker att tillrättavisa en viss elev för att du är rädd att förstöra relationen, har du gått vilse. Då har ni ingen god skolrelation. En god skolrelation håller för en ordentlig tillsägelse. Eller fem. Om du sätter dig och småpratar med en elev som arbetsvägrar, och pratstunden slutar med att eleven fortsätter att arbetsvägra, har du också gått vilse. Visst kan det leda fram till något på sikt, men tappa inte siktet! Eleven måste kunna höra på dina ord att du är läraren. Det är din roll i elevens liv.  

Jag låter säkert torr och tråkig när jag talar om “lydnad”, vänder mig mot alltför mycket av relationsbyggande och förespråkar en skola som vilar lagom mycket på relationer. Det innebär dock inte att jag förespråkar en skola byggd på auktoritär ledarstil och bestraffningar. Hade jag sett att svensk skola såg ut så, hade den här texten handlat om att vi borde låta relationsskapande ha en plats i vårt yrkesutövande. Men idag tycker jag att det kantrat åt andra hållet. 

Jag gillar själv att ha en god relation till mina elever och jag tycker att jag är bra på att skapa dem. Ibland tänker jag t.o.m. att jag nog skulle behöva bli mindre personlig. Men framför allt önskar jag att vi kunde diskutera hur goda relationer mellan lärare och elever ska se ut. Var går gränsen? Är det bra att vara vän med sina elever på sociala medier? Är det ok att elever har ditt privata mobilnummer? Vilken signal sänder du ut om ni aldrig pratar om undervisningen mellan lektionerna? Är det positivt för eleven att ni pratar om privata saker? Finns det inte en risk att du trasslar in dig? Att det blir jobbigt när du plötsligt måste bli en myndighetsperson och anmäla familjen till socialtjänsten? Är det bra eller dåligt om eleven börjar se dig som en extra förälder? Hur ska vi se på att en del elever efter flera år i skolan fortfarande är helt beroende av en eller ett par specifika vuxna? Har man då “fastnat” i relationen?

Goda relationer mellan lärare och elever bör absolut byggas på respekt och välvilja, men också på tydlighet kring våra olika roller, samt fast förankrade i syftet med skolan, nämligen utbildning. Hur jag tänker vid byggandet av sådana relationer, kommer jag att skriva om i del 2.

Att diskutera:

  • “Svensk grundskola är byggd på relationer”. Vad tänker du om det påståendet?
  • Vilka risker och möjligheter ser du med relationsbyggande i klassrummet?
  • Hur ser en god relation mellan lärare och elev ut? Var tycker du att gränsen går?
Share Button
Om författaren

4 reaktioner på ”Bärande relationer – men vart bär de hän?”

  1. Så bra, så varmt, så klokt och genomtänkt skrivet av dig, Joakim. Du tar upp något jag tror många funderat/funderar på. Jag tänker som du, att vi behöver identifiera vad relationsbyggandet står för/innebär. Alla vi som arbetar på en skola är där för att vi tycker om barn och ungdomar, klart! Men vårt uppdrag är utbilda och ge eleverna förutsättning till att bli goda och självständiga samhällsmedborgare, men när fokus ligger på att bygga relationer är det lätt att gå vilse för lärare såväl som för elever. Elever som skolkar men kommer till skolan för att träffa och umgås med kompisar kan vara ett kvitto på att skolan upplevs som trygg?! Men kanske också ett bevis på att eleverna upplever skolan som kravlös/fritidsgård? Vuxenvärlden på skolan bryr sig , kanske att man t o m värnar lite mer om just denna grupp, man är ju bekymrad! Men vilka förväntningar upplever det att vi ställer på dom? På gemene elev över lag?
    Japp relationer är härliga och elever behöver vår omtanke, känna att vi är att lite på, men i synnerhet behöver de ledning av vuxna för att utvecklas och må bra!

    Tycker dina frågor är intressanta och jag hoppas att tid ska ges för diskussion, fördjupning, analys och att det ska leda till ett mer framgångsrikt tillvägagångsätt.

    Tack Joakim för ett mycket intressant inlägg och ser med spänning fram att läsa del 2.//Eva, SYV

  2. Som sagt, frågan är väl till att börja med hur man definierar relationer och HUR relationen ser ut, snarare än ”för- och nackdelar”. En stor amerikansk studie med data från över 4 000 klassrum definierade tre dimensioner av effektiv undervisning: den socioemotionella, den organisatoriska och den innehållsliga (Hamre et al., 2013: Teaching through interactions). Den första dimensionen avser relationer och klassrumsatmosfär, och lärarens förmåga att skapa varma, respektfulla relationer, läsa elevers reaktioner och skapa entusiasm. Forskarna skriver: ”We argue that interactions among teachers and students are among the most important aspects of teachers’ jobs.” (p. 482) samt att deras resultat finner stöd i tidigare forskning från andra kulturella kontexter. Det menar, utifrån resultaten, att detta är den viktigaste aspekten av effektiv undervisning. Nu rörde det här elementary school, men personligen är jag ganska övertygad att de tre dimensionerna har bäring även i andra undervisningskontexter.

    1. Nja, frågan är väl till att börja med vilken fråga som ställs? När jag läser ditt inlägg får jag känslan av att du vill ställa frågan: “Gör relationer någon nytta i en undervisningssituation?” och sedan besvara den frågan med ett ja. Jag tycker det framgår tydligt på mer än ett ställe i min text att jag håller med dig på den punkten. Jag argumenterar inte för att undervisning skulle bli bättre helt utan relationer.

      Min ambition med texten var i stället att ställa två helt andra frågor, nämligen:

      1. Finns det några risker med att se relationsskapande som kardinallösningen på alla skolans problem? Skulle det till exempel i vissa fall kunna bli så att ett sunt och rimligt ansvar för oönskat elevbeteende fråntas eleven och läggs på läraren? Att vi sänker kraven på eleven, eftersom elevbeteende alltid ses som en konsekvens av hur skicklig läraren varit på att skapa relationer?

      2. Kan det bli för mycket fokus på relationer i skolan? Grundsyftet med grundskoleutbildning är ju trots allt utbildning. Om vi sätter relationer som förutsättning för vår verksamhet i klassrummet, finns det då en risk att relationerna fördjupas på undervisningsinnehållets bekostnad? Att eleverna till exempel börjar fråga läraren om saker som är irrelevanta för undervisningen och läraren frestas att ta sig tid att svara och diskutera detta, eftersom det ju fördjupar relationen till klassen? Och finns det en bortre gräns för hur djup en skolrelation kan bli innan den blir för privat, där den slutar handla om undervisningens innehåll och slutar signalera tydligt att “vår relation handlar om ditt lärande”? Kan det rent av bli så att skiljelinjen mellan rast och lektion till slut bli lite otydlig för en del elever och läraren ses som en hygglig prick som förstår att man inte orkar jobba med skolarbete?

      Punkt två handlar väl om precis det du skriver i början, dvs HUR relationen ser ut.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.