Avtagande marginalnytta

Denna sommar har jag spenderat en hel del tid med att läsa många av de bloggar som Svedala kommuns förstelärare har producerat de senaste åren. Dels för att finna inspiration och nya idéer inför kommande läsår men även för att som nybliven bloggare lära mig skriva på ett intresseväckande sätt om relevanta ämnen som inte redan behandlats i allt för stor utsträckning. Eftersom kvalitén på de inlägg som jag har hunnit läsa genomgående varit hög har jag inför terminsstart fått med mig mycket visdom och värdefulla insikter som jag kan utnyttja i min egen undervisning. När det gäller inspiration till vad jag kan bidra med via mitt egna bloggande fick jag förutom prestationsångest svårt att tänka på något annat än begreppet avtagande marginalnytta.

Avtagande marginalnytta är en ekonomiskt term som kortfattat och något förenklat betyder att att ju fler enheter av en viss specifik vara som konsumeras desto lägre blir värdet av ytterligare en enhet. Även om begreppet har sitt ursprung inom ekonomi så kan denna princip med enkelhet användas i flera andra vitt skilda sammanhang. Ett tydligt och konkret exempel inom skolans värld på effekten av avtagande marginalnytta går att finna om vi studerar antalet lektioners påverkan på elevernas kunskapsresultat.

Ifall målet är att eleverna ska få så bra kunskaper som möjligt, i exempelvis matematik, så behöver de givetvis gå på lektioner. Om antalet lektioner ökas från 0 till 1 så kommer detta såklart ge en avsevärd effekt. Om antalet lektioner sedan ökar från 1 till 2 så kommer även detta ge en betydande effekt men inte i samma storleksordning som innan. För varje ny lektion som läggs till så avtar effekten tills den så småningom blir obefintlig eller kanske till och med negativ. Om vi i vårt exempel ökar antalet matematiklektioner i veckan från 5 till 6 skulle det troligtvis inte ge en tillräckligt positiv effekt på kunskapsresultaten för att motivera de ökade kostnaderna. I detta fall hade det istället varit betydligt mer resurseffektivt att utöka antalet lektioner i ett annat ämne som enbart har en lektion i veckan med hänsyn till den avtagande marginalnyttan.

För att återgå till mina tankar kring bloggandet så är det just denna problematik som sätter käppar i hjulet för mig. I mina ögon har Svedala kommun redan cirka 30 förstelärare som årligen producerar över hundra högkvalitativa inlägg. Hur mycket jag än anstränger mig har jag svårt att se hur jag som bloggare nummer 31 kan skriva ett inlägg nummer 867 som ger läsarna något av värde som inte redan går att finna i historiken eller som någon av mina kollegor kan skriva bättre än vad jag själv kan. Men om jag istället för att blogga gör något annorlunda eller helt nytt, kan jag med samma ansträngning, kanske skapa något som både bidrar med mer värde och även når ut till nya målgrupper.

Avslutningsvis vill jag dock vara tydlig med att poängtera att jag tycker att initiativet med bloggande förstelärare som Svedala kommun har startat är fantastiskt bra och något som absolut bör fortsätta. För mig och många andra har dessa texter både varit underhållande och utvecklande och säkert bidragit till massor av gott inom skolans värld för både verksamheter som helhet som på individnivå. Men jag anser det bör alltid finnas en strävan att utveckla och förbättra det vi gör, även det som redan är bra, och kanske kan mina tankar i detta blogginlägg ändå bidra till något av värde trots min tidigare något skeptiska hållning.

Att diskutera

  • Kan vi använda vår tid och våra tillgängliga resurser annorlunda på något sätt för att undvika avtagande marginalnytta?
  • Hur kan vi differentiera vårt sätt att kommunicera ut våra tankar och erfarenheter så de blir tillgängliga för så många som möjligt?
Share Button
Om författaren

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *