– Vad ska vi göra idag?
– Jag vill leka “floor is lava”.
– Det vill inte jag. Jag vill spela vägg.
– Kan vi inte leka skola?
Det är onsdag, klockan är 11.00, och det är dags för familjerast i vår klass. Eleverna sitter i sina familjegrupper och de har just börjat planera för dagens rast. Vi pedagoger håller oss i bakgrunden och observerar och lyssnar.
I mitt förra blogginlägg Varför mötte jag inte någon som Urban under min lärarutbildning? skrev jag om mina reflektioner efter föreläsningen med Urban Hansson. En av sakerna vi på Roslättsskolan blev intresserade av var basgrupper. I vårt arbetslag funderade vi vidare på hur vi skulle kunna använda detta i vårt arbete för att nå våra sociala mål.
Tanken var att jag i detta blogginlägg skulle presentera vårt arbete med familjerast – men jag stötte på så mycket intressant om basgrupper som jag gärna vill dela med er först.
Under en förmiddag i januari i år fick vi på Roslättsskolan stifta bekantskap med en före detta officer vid namn Urban Hansson. Han inledde föreläsningen med att ge oss följande tanke:
Om vi har en klass som inte fungerar på ett bra/önskat sätt och/eller där elevernas måluppfyllelse inte når dit den skulle kunna nå kan vi konstatera:
Det är sällan fel på eleverna.
Det är sällan fel på pedagogen.
Felet hittar du nästan alltid i arbetsmetoderna och hur de genomförs.
Resten av föreläsningen ägnade Urban åt att berätta om just arbetsmetoder t ex hur man bör starta upp terminen med klassen, hur man organiserar gruppen för att träna eleverna på att samarbeta samtidigt som man frigör tid för läraren. Han gick även igenom hur man kan arbeta med rutiner och varför det behövs ett startord som visar att eleverna kan påbörja sitt arbete.
Jag vet inte riktigt hur dagens lärarutbildning är utformad, men jag tänker att DET HÄR hade jag verkligen önskat få lära mig under min lärarutbildning.
Fortsätt läsa Varför mötte jag inte någon som Urban under min lärarutbildning?
Nio av tio lärare i grundskolan svarar att det alltid eller ofta är studiero på deras lektioner. När frågan ställs till eleverna svarar dock bara fyra av tio att det alltid eller ofta är arbetsro. Årets resultat är i linje med föregående års resultat. Detta läser jag i Skolinspektionens rapport Trygghet och Studiero 2022 strax efter att jag publicerat mitt förra blogginlägg Hörni – vad är studiero?
Hur kan det vara så? Kan det vara så att elever och pedagoger runt om i Sverige upplever situationen i klassrummet olika eller handlar det om, som vi upptäckte på Roslättsskolan, att det saknas en samsyn kring begreppen?
Under föregående läsår kartlade vi skolans arbetsmiljö för eleverna. Detta gjorde vi genom att eleverna svarade på enkäter samt deltog i elevhearing. Analysen av resultatet visade att eleverna upplever att studieron i klassrummet behöver förbättras.
I de efterföljande samtalen började vi ställa oss frågan: uppfattar vi och eleverna ordet studiero på samma sätt? Vad lägger de in i begreppet, och vad lägger vi lärare in i det? Det bestämde vi oss för att undersöka och därför blev ett av våra SKA-mål för innevarande läsår:
Nästa sommar ska vi ha skapat samsyn och ett gemensamt språk utifrån begreppet studiero hos både pedagoger och elever.
