Alla inlägg av Mattias Dahlberg

Att lära sig genom att lämna skolan för verkligheten

Skolan ska förbereda eleverna för fortsättningen av deras liv. Eleverna ska tillsammans med oss som jobbar i skolan och sina klasskamrater tillägna sig ny kunskap och utveckla och fördjupa det de redan kan. Vi kan göra mycket i skolan. Vi kan ta tillvara på elevernas förförståelse, vi kan bygga på deras intressen, vi kan vara strukturerade och ha inlevelsefulla lektioner med roligt innehåll. Inget slår ändå verkligheten. 


Jag tänker ge ett par exempel på hur jag senaste tiden i vardagen jobbar med att föra in “verkligheten” i undervisningen. I klassen har vi jobbat med “syskonreligionerna” – Judendom, Kristendom och Islam. En tacksam period att göra detta under eftersom muslimerna haft sin fastemånad ramadan. Lite varstans har man kunnat läsa om vad detta innebär och hur det påverkar människor i vardagen. 

Tidningen  – ett alternativt läromedel

Att läsa om hur Taha Ali, stjärna i MFF, tänker kring sin tro, vilka fördelar han ser med fastan och hur han noga måste förbereda sig för att han ändå ska kunna spela allsvenska matcher samtidigt ger en mycket mer tillgänglig bild för eleverna än en torr läromedelstext som oftast är lite tråkig och onyanserad. Genom att läsa tidningstexten tillsammans och titta på helt aktuella bilder av en person som finns i det allmänna medvetandet blev kunskapen mer tillgänglig och elevnära.

Verkligheten – ett alternativt läromedel

För någon vecka sedan åkte vi med vår undervisningsgrupp in till Malmö för att gå på en stadsvandring och besöka tekniska muséet. På vägen hem passerade vi synagogan i Malmö. Jag har varit där på besök med elevgrupper tidigare och att fysiskt få uppleva något med alla sina sinnen är oslagbart. Att befinna sig på plats rumsligt, att få sätta på en kippa på huvudet och i synagogan få lyssna till en judisk troende person och att dessutom kunna ställa frågor och få svar direkt gör att det man lärt sig sitter kvar länge. Just vid det här tillfället passerade vi bara, men att se en synagoga och att den ligger där mitt i stan gjorde susen.

Däremot stannade vi till vid en falafelvagn på Rosengård.
Jag har tidigare jobbat i närheten och har ätit en och annan falafelrulle där, under bron, och haft många pratstunder med den trevlige muslimske mannen som står i vagnen. Vi fick smaka på varsin nyfriterad falafelbulle, fick reda på hur man tillverkar dessa, och vi tog också vara på möjligheten att ställa lite frågor om religion och tro. 

Jodå, han fastade, hade full koll på när Ramadan slutade och Eid började. Svaren vi fick både bekräftade och befäste allt det det vi läst om och lärt oss i skolan. Det bästa var ändå när falafelmannen ursäktade sig och sa att han behövde stänga vagnen en stund eftersom han skulle skynda iväg moskén för att be. 

I skolan brukar eleverna, om de inte har anknytning någon muslim i sitt liv, tycka att det verkar orimligt, ja nästan overkligt det där med bönen fem gånger dagligen. När falafelmannen cyklade iväg och vi såg när hans ryggtavla försvinna bort över bron var det plötsligt helt rimligt. Mina elever stod och nickade och mumsade i sig det sista av falefelbullen. Jag stod nöjd bredvid och begrundade det som jag uppfattade som en fin stund av lärande och befästande av kunskap. 

Det följde minsann med en del bonuskunskaper också. Dagen efter i matsalen uppmärksammades skålen med kikärtor som aldrig förr. Det var ju detta som falafelmannen förklarat var huvudingrediensen i falafelbullen!

En sak jag ville att eleverna skulle kunna i slutet av vårt arbetsområde om syskonreligionerna var att kunna beskriva hur religionen kan påverka vardagslivet och samhället. Inte helt enkelt att förklara, men frågan jag ställde på det lilla testet vi hade på slutet var given: “Ibland kan man INTE handla falafel av Mattias falafelgubbe mitt på dagen. Hur kan det vara? Berätta så mycket du kan!” Alla satte svaret med bravur och med mycket information!

Gå ut! Lär nytt!

Ger man sig utanför skolans väggar stöter man på verkligheten och där kan man både befästa sina kunskaper och skaffa sig nya, både planerat och oplanerat. 

Jag bjuder som avslutning på en anekdot från mina tidiga år som lärare:
Klassen var med på utflykt med mig i skogen. Det var dags för lunch och runt omkring på stubbar och sittunderlag började eleverna ivrigt packa upp medhavda matsäckar. Jag upptäckte snart att en av mina elever satt med en kylklamp i ena handen som han med hjälp av andra handen försökte bearbeta med en matkniv. Jag undrade vad han höll på med. Han fortsatte med besvärat ansiktsuttryck att bända mot det lilla locket i ena änden av kylklampen där man fyllt på vätskan och sa: 

”Mamma sa att hon har packat ner kycklingsallad, men jag vet inte hur jag ska få ut den”.

Där i skogen fick min elev strax därefter ny kunskap och vi fick tillsammans ett gott skratt. 


Frågeställningar

I vilka delar av din undervisning skulle du kunna dra nytta av att lämna skolan?

Vad behöver du för att kunna lösa detta?

Vad väntar du på? 🙂

 

Läsningen, läsningen, läsningen…

Först lär vi oss att läsa, sedan läser vi för att lära oss.

Givetvis finns det många sätt att lära, men vi kommer inte runt att läsandet, som är en viktig del av vårt språk, är bärande när det gäller mänsklig utveckling. I hela livet bygger vi vidare på vårt språk i olika situationer. Språket är viktigt för att förstå världen vi lever i och språket är viktigt för att kunna påverka den. Läsningen är en stor del av språket. Fortsätt läsa Läsningen, läsningen, läsningen…

Inget klydd! En enkel regel.

För att skapa en god miljö och omgivning att leva i behövs regler, ramar och riktilinjer.  Detta gäller inte minst skolan där dessa regler ska stå som en garant för arbetsro och en trivsam och hälsosam miljö att vistas i. Jag har vid många tillfällen tillsammans med kollegor fastnat i formuleringar och funderingar kring tanken om att “ju färre regler desto lättare att komma ihåg” Man måste sålla för att inte eleverna ska gå vilse i en skog av regler.


  Många gånger har säkert fler än jag suttit tillsammans med kollegor och försökt att på ett vattentätt sätt formulera frågorna så att de är lätta att förstå, inte kan misstolkas eller kringgås. 

  Sen har vi ju det där med att regler ska låta trevliga samtidigt som de ska bestämma över oss. Helst ska man dessutom inte ha negationer som förklarar vad och hur man inte ska göra utan på ett mer positivt sätt uppmana hur man ska göra för att regler ska följas.

“Den gyllene regeln” har jag vid perioder av mitt yrkesliv haft hängande på väggen i klassrummet: Den är en grundläggande etisk princip som återfinns inom många religioner och filosofiska och etiska läror. Principen kan uttryckas både positivt “Behandla andra som du själv vill bli behandlad” och lite mer negativt (som vi ju skulle försöka undvika…) “Behandla inte andra som du själv inte vill bli behandlad”. Förekomsten av den gyllene regeln i så många olika religioner har gjort den användbar vid samarbete över religionsgränserna. Gott nog, men även där har jag vid något tillfälle hamnat i kläm. Exempelvis den gången jag pratade med en elev som hade kastat vattenballong i klassummet som mycket väl kunde tänka sig en få en ballong splashad på sig eftersom det var så varmt ute…

Det är alltså inte lätt det där med reglerna. Ytterligare en dimension, som någon brukar tillägga i regeldiskussioner, brukar vara att det måste finnas konsekvenser om man bryter mot regler och att reglerna annars blir utan verkan. Kan diskuteras. De allra flesta låter bli att göra fel eftersom att de har en välkalibrerad moralisk kompass och inte för att de är rädda för ett möjligt straff.


Den enda regeln

För att komma undan många och långa formuleringar och underlätta för både mig och eleverna har jag kokat ner reglerna till den enligt mig ultimata regeln. Den är kortfattad och kärnfull. Klatchig i sitt uttryck och lätt att komma ihåg. Den är bred i omfånget men ändå precis och distinkt. Här kommer den: 

INGET KLYDD!

Regeln är svår att kringgå eftersom den är lätt att härleda till betraktarens upplevelse. 

Om man någonstans i härledningskedjan kan bevisa att någon tyckte att det var klydd – ja, då är det så! “Du kastade en vattenballong. Det är klydd. Din kompis ville inte ha den på sig och fick gå hem och byta tröja. Dubbelklydd. Dessutom får någon komma med trasa och hjälpa till att torka upp. Trippelklydd!.

Regeln är lätt att komma ihåg för eleverna och blir viktig och lite rolig på samma gång. Tro det eller ej, men denna regel är applicerbar i många situationer och har på ett enkelt sätt hjälpt mig vid flera tillfällen.

Självklart löser den här regeln inte alla världsproblem, men den har faktiskt gjort både mitt och mina elevers liv enklare vid många tillfällen genom åren.


Var en förebild

Ska jag vara ärlig så finns det något som har minst lika stor betydelse som regler och konsekvenser för att allt ska fungera i skolan. Det att du som vuxen i skolan är en god förebild och visar vägen för våra unga. Våga erkänna om du själv klyddat till det och visa att man kan rätta till sina misstag. Visa på goda rutiner. Alla barn har inte med sig en tillräckligt bra moralisk kompass när de kommer till skolan och vissa har svårare att göra rätt. Då måste vi vuxna göra allt som står i vår makt att visa rätt väg. Det gör vi inte med främst med regler utan som förebilder. 

Någon som vill opponera sig? – INGET KLYDD! 😉


Diskussionsfrågor

  • Vilka regler brukar det oftast brytas mot på din skola? 
  • Varför bryter eleverna mot dessa regler?
  • Hur gör vi på skolan för att eleverna ska följa regler?
  • Finns det andra faktorer än regler som kan hjälpa till att hålla ordning på en skola?

 

Ämnessamtal – ett sätt att utveckla utvecklingssamtal.

Utvecklingssamtal har i sin traditionella form ibland bäddat för frustration hos såväl föräldrar som lärare. Om man velat prata om matten och mentorn som håller i mötet är lärare i svenska har det kunnat bli bekymmersamt för alla inblandade. Utvecklingssamtal är precis som det låter, till för elevernas utveckling och information kring denna. I många fall har de alltså innehållit “vita” fläckar.  En enskild lärare kan förstås inte ha koll på alla ämnen. All önskad info har därför inte alltid funnits på plats och då är det ju i slutänden eleven som hamnar i kläm. Det var bland annat detta vi ville åt när vi började arbetet med att gå från “utvecklingssamtal” till “ämnessamtal” på Spångholmsskolan.

Vi tänkte om. Fortsätt läsa Ämnessamtal – ett sätt att utveckla utvecklingssamtal.

Att skapa en läsare

Att läsa handlar inte bara om att rent tekniskt kunna avkoda en text. Läsning skapar i bästa fall delaktighet och välmående i vardagen. Det bidrar till fortsatt språkutveckling, ett utvecklat ordförråd, fler kunskaper om samhället och omvärlden och ökad gemenskap. Läsning ger även minnesträning, uppmuntrar till nya sätt att se på situationer ur olika synvinklar och skänker gemenskap, harmoni och glädje. Läsning vidgar världen. Fortsätt läsa Att skapa en läsare