Alla inlägg av Magnus Larsson

Ett språkval-flera språkval

Jag erkänner… Jag hoppade av tyskan i åttan. Utan att gå in i för många detaljer så hamnade jag i en undervisningsgrupp med en brokig skara tonåringar som inte var nämnvärt studiemotiverade.  Ibland har jag funderat över all den undervisningstid som kanske gick till spillo där jag satt med likasinnade och gjorde så lite som möjligt. Gruppen satte tonen och minsta motståndets lag rådde. Men då var jag elev… Nu är jag en av lärarna på skolan som ansvarar för undervisningen i denna grupp. Inte ska vi väl slappa här inte…

Idag erbjuds, för de som väljer bort sitt moderna språk: svenska, engelska, modersmål, förstärkt undervisning i svenska som andraspråk eller teckenspråk. Det finns en vilja och en ambition att elever väljer ett modernt språk och fördelarna är många. Inte minst en ökad chans att plussa på poängen inför gymnasievalet. Det har länge förekommit en debatt om att ändra eller avskaffa språkvalet till fördel för de moderna språken. Dels lyfts vikten av att lära sig ett tredje språk fram men även det faktum att många elever hoppar av att läsa spanska, tyska eller franska allt för lätt. Vad skulle hända med våra elever om språkvalet endast bestod av ett val mellan franska, tyska och spanska? Skulle behovet av extrastöd för de elever som idag finns i våra Sv/En-grupper försvinna? Hur, var och när skulle dessa elever få extra stöttning utifrån sina behov. Moderna språk är det enda ämne som är frivilligt i skolan och kan väljas bort. Det är denna undervisningsgrupp jag vill belysa i denna blogg. Hur kan undervisningen se ut i dessa ämnen där grupperna ökar allteftersom eleverna hoppar av sina moderna språk och eleverna inte sällan befinner sig på vitt skilda nivåer kunskapsmässigt? En grupp med elever med olika utmaningar undervisas utifrån deras individuella behov i olika ämnen, svenska och engelska eller kanske båda. Två språkval i ett språkval. 

På vår skola är vi två lärare som undervisar åk 6-9 i SvEn. Båda är lärare i svenska och engelska. Vi undervisar två grupper var med de elever som vi har i ordinarie undervisning. Skolan är tvåparallellig och lärarna i både svenska och engelska arbetar med samma arbetsområde i varje årskurs. Fördelen med detta upplägg är att det är lättare att motivera eleverna i Sv/En-grupperna då det som händer i undervisningen i den lilla gruppen står i direkt relation till det som händer i helklass. Jag har detta år ansvar för åk 6 och åk 8 och min kollega Anna Palm undervisar i åk 7 och 9. Gruppernas storlek varierar men ingen grupp överskrider just nu tio personer. Eleverna i dessa grupper är alla elever som på något sätt behöver stärka sina förmågor i antingen engelska, svenska eller båda. Borde det inte spreta mer? Varför har vi inte elever som ligger betydligt högre kunskapsmässigt som strävar efter t ex betyget A i denna grupp? Svaret är enkelt. De vill inte. 

Initialt är det ytterst sällan som elever väljer bort moderna språk när de väljer språk inför årskurs 6 på vår skola. Jag har därför just nu två tomma positioner i mitt schema i väntan på att någon elev väljer bort sitt språkval. Det tar tid innan mina kolleger och jag ställs inför det faktum att en elev tycker det nya språket blir för svårt. Det ska ta tid. Parallellt kanske eleven kämpar med sin engelska eller svenska. Det är ett stort och viktigt beslut som föräldrar och barn står inför. Ska jag byta? Vad betyder det för mig? Var hamnar jag, vad vinner jag på det och vad förlorar jag? I dialog med föräldrar och elev resonerar vi kring hur vi undervisar i denna grupp.

Hur vi lärare får undervisningen att fungera i dessa grupper finns det kanske inte en universallösning på men det finns metoder som fungerar mer framgångsrikt än andra. Prio ett för mig är att gruppen fungerar. Därför håller jag hårt i undervisningen som under lång tid innebär ett gemensamt upplägg. Har vi engelska så har vi engelska gemensamt och detsamma gäller för svenskan. Individuella upplägg är möjliga men fungerar betydligt bättre när eleven är mogen för det och har ett visst mått av självständighet under lektionen. Allt eftersom eleverna blir äldre individanpassar jag mer och skräddarsyr uppläggen därefter. Det är även viktigt att inte pusha eleverna för hårt i denna grupp. Eleverna har svårt att nå målen av olika anledningar och det tar tid att hitta rätt. Både när det gäller relationsbygget samt de metoder som fungerar bäst för just dessa elever. Jag har ju trots allt massvis med lektioner med dem under ett år och en förmåga trillar inte på plats från en dag till en annan. För att jag och mina elever ska trivas och fungera och att ett lärande ska ske behövs struktur, engagemang och rätt förutsättningar för att lyckas. Går det att skapa en hållbar kultur där lärandet står i fokus om förutsättningarna varit annorlunda? Fritt val med 25 elever i klassrummet, alla på olika nivåer kunskapsmässigt och en undervisning på individnivå med två ämnen samtidigt. Jag överlåter den frågan till andra att fundera över. 

Att diskutera:

  • Hur arbetar ni på er skola kring valet av moderna språk i allmänhet och valet av Sv/En i synnerhet?
  • Hur ser samarbetet ut mellan undervisande lärare i Sv/En-gruppen och ordinarie betygsättande lärare?
  • Vad krävs på er skolan för att eleverna ska lyckas i detta språkval?

Bland popcornhjärnor och snabba impulser

När jag hörde ordet popcornhjärna första gången tyckte jag först att det lät ganska gulligt. Nu hotar jag min egen dotter när hon sitter med både datorn och mobiltelefonen framför sig samtidigt. “Akta dig så du inte får en popcornhjärna.” Hennes svar är träffande. “Men pappa… Du gör ju likadant”. Det är bara att inse att det ligger något i det hon säger. Är vi alla fångade, stor som liten, i de snabba impulsernas och verklighetsflyktens grepp? Fenomenet och dess negativa konsekvenser har vi förmodligen alla varit medvetna om under lång tid. I skolans värld handlar det om ungdomar som har svårt att koncentrera sig under en längre tid eftersom de är så vana vid att snabbt skifta fokus. Efter att ha läst hjärnforskaren Torkil Klintbergs debattinlägg, Skolan digitaliseras i blindo (Svenska Dagbladet 23.02.2019) funderar jag på om det överhuvudtaget finns någon mening med att försöka nå mina elever i den snabbt växande digitaliserade värld som våra ungdomar befinner sig i. Särskilt inte just nu när vi i media bombarderas av domedagsprofesitilknande debattinlägg och artiklar kring hur skadligt det kan vara för våra ungdomar som utsätter sig för för mycket skärmtid. Forskningen konstaterar riskerna men effekterna vet vi för lite om.

Fortsätt läsa Bland popcornhjärnor och snabba impulser

Varför ska jag lära mig detta? (fyll i valfritt ämne och område)

Jag sätter mig på en bänk med en papperskorg framför mig. Eleverna lämnar plikttroget in sina glosförhör. En del verkar misstänksamma, en del elever ler men de sätter sig igen och väntar på nästa instruktion. Jag river sönder glosförhören i mikroskopiska bitar och kastar de i papperskorgen. Varför gjorde jag så? Är han dum i huvudet?

Givet att resonemanget nedan inte går att applicera på samtliga områden och ämnen i skolan på ett liknande sätt. Varje ämne är unikt och bär med sig sina utmaningar. Att motivera eleverna kring varför vi undervisar det vi undervisar och hur man kan ha nytta av den kunskapen är däremot nödvändigt och ytterst respektfullt att förklara för eleverna. Det vi känner att vi har nytta av anstränger vi oss förhoppningsvis också att lära oss.

Fortsätt läsa Varför ska jag lära mig detta? (fyll i valfritt ämne och område)

1597-1957-2018

1597 gavs William Shakespeares Romeo och Julia ut för första gången. 1957 hade musikalen West Side Story med musik och text av Leonard Bernstein och Stephen Sondheim premiär (filmen kom 1961). 2018 landar den ultimata kärleksberättelsen i mitt klassrum.

Det är så sjukt kul att börja planeringen av ett nytt arbetsområde. Så många pusselbitar behöver länkas samman för att behållningen hos mina elever ska bli så stor som möjligt. Jag har i planeringen möjligheter att förutse alla tänkbara fallgropar och hinder. Pjäsen Romeo och Julia är svårförståelig i originalversionen och förmodligen för gammal i sin helhet för att träffa eleverna mitt i prick. Filmen West Side Story är för tidstypisk och om vi ser filmen kommer den förmodligen att uppfattas som töntig och föråldrad. Jag börjar med något så grundläggande som kärleken istället… Fortsätt läsa 1597-1957-2018

Från min mun till deras öron

Nu kan jag bekräfta det jag redan visste. Och det känns inte ok någonstans… Det jag försöker förmedla är inte riktigt det som landar hos mina elever. Jag borde bli oerhört frustrerad och lägga mig ner och gråta. Tvärtom inser jag att vi lärare kanske måste bli ännu bättre på att förstå vad eleverna egentligen tar till sig och på vilket sätt vi förmedlar det vi vill att våra elever faktiskt ska lära sig…

Jag har nu genomfört ett sagotema i min sjua och blivit klar med litteraturundervisningen i min nia. Jag kommer att lägga fokus i denna blogg på min nias upplägg men dra paralleller till min sjua som visar på exakt samma förhållningssätt till det jag försöker förmedla. Jag är ingen SO-lärare. Inom ämnet svenska finns det däremot två områden som berör ämnet historia. Litteraturhistoria och språkhistoria. I sjuan lär sig mina elever mer om H.C Andersens liv och verk. I nian lär sig eleverna litteraturens epoker. Jag vågar knappt skriva lär sig längre… 🙂 Båda dessa arbeten mynnar ut i att eleverna själva får konstruera ett prov kring vad de uppfattar som viktigast. Det är dessa prov som visar att det jag vill att eleverna ska lära sig skiljer sig markant från hur eleverna ser på viktig kunskap. Jag använder inte proven som en del i min bedömning som leder till ett visst betyg. Den kunskapen får eleverna visa på andra sätt under arbetets gång. 

Vilken kroppsdel skämdes Andersen för?

Näsan….

Andersens näsa nämns i den text vi utgår från när vi arbetar med att skriva ett referat. Jag har under arbetet med Andersen pratat med eleverna om att Andersens näsa kanske inte är lika viktigt som hur hans låga självkänsla präglade honom genom hela hans liv. Att det kanske var därför han skrev om Den fula Ankungen som förvandlades till en vacker svan. Trots detta är det en av de tio frågor som eleverna själva väljer att ha med på sitt prov.  En av de saker som är viktigast. Jag visste ju att de skulle fastna här eftersom jag gör detta varje år. Även om jag aktivt försöker skifta fokus och bredda det så fastnar de och kommer inte längre. Varför? Jag lämnar det till er läsare att fundera kring…

I min nia har vi haft ett grupparbete kring litteraturhistoriens epoker. Jag är inte så förtjust i grupparbeten med brukar genomföra det just inom detta arbetsområde. Utgångspunkten är litteraturhistoria men fokus lägger jag på muntlig framställning, anteckningsteknik och diskussioner kring vad vi människor har lärt oss av litteraturen genom tiderna. Flera olika viktiga förmågor och lärdomar under ett och samma område. Eleverna börjar detta arbetsområde med att se UR Skolas Hej Litteraturen! Genom denna får de en bra början på arbetsområdet. Eleverna är redan här indelade i arbetsgrupper så att när avsnittet Antiken visas uppmuntrar jag eleverna att föra anteckningar kring sin period. Efter Hej Litteraturen! grottar eleverna själva ner sig, med min hjälp, kring sina egna områden och bestämmer tillsammans hur de i gruppen ska dela upp sitt arbete. Här behöver de ofta mycket hjälp då de förståeligt ännu inte kan tillräckligt om sina perioder. Under arbetets gång stannar vi ofta upp och diskuterar det eleverna fastnar för att ta upp. Mitt fokus är varför epokerna har delats in på detta sätt och vad som drev författarna att skriva om de saker de skrev om under dessa perioder i människans historia. Intressant och viktigt att kunna förstå vad som lett fram till var vi befinner oss idag och vad som lett oss hit. Vi lever just nu i nutiden och vet egentligen inte vad vår tid kommer att kallas när vi människor ser tillbaka på vår tid i framtiden. Varför finns det en tid som kallas för Medeltiden? Vad hände innan, under och efter denna tid?. Ja, ni förstår…

Under elevernas redovisningar ska klassen föra anteckningar och dessa anteckningar ska användas till det prov som sedan följer. De behöver inte läsa på utan har anteckningarna som kunskapskälla. De får absolut inte dela med sig av sina anteckningar till någon annan i klassen. Vi har många bra diskussioner kring varför jag väljer att göra så. De vet inte här att det är de själva som kommer att konstruera provet. Under finalen (en 40 minuters lektion) samlas de i sina grupper och får där komma på två viktiga frågor kring en annan grupps redovisning och skriva upp dem på tavlan. Det är under dessa 20 minuter de får ta del av varandras anteckningar i gruppen och diskutera vad de anser är viktigt att lyfta fram. Tio frågor på tavlan och en elfte som är min. Varför finns litteraturhistoria som en del av ämnet svenska? Nästa lektion får gruppen som ställt frågorna rätta sina klasskompisars svar. Min övergripande fråga är om de i gruppen anser att deras frågor var bra frågor att ställa på ett prov.

Vem har skrivit Iliaden och Odysséen?             

Var och när grundades Renässansen?

Vem har skrivit Dracula?

Jag blir inte besviken. Inte egentligen. Vinsten ligger i diskussionerna efter provet. Är det inte viktigare med frågor som börjar med ordet varför? Att förstå samband? Att kunna dra paralleller? Har ni medvetet gjort frågorna lättare? Hade frågorna sett ut så om jag som lärare gjort provet? Varför har jag när jag pratat med er lyft något helt annat? Har ni inte lyssnat? Vad är viktigast att lära sig?  Mycket nyttiga diskussioner.

Jag och en elev diskuterade efter en av mina sista lektioner vad som egentligen var viktigt att kunna och bära med sig efter att vi lämnat litteraturhistorien. Faktakunskaper, samband eller något annat. En del av hans svar löd: Min morfar gick ju i skolan för länge sedan. Ändå kan han sjukt mycket om den franska revolutionen. Han kan årtal och händelser. Det är imponerande hur mycket han kan…  

Att diskutera:

  • Vad händer när informationen du förmedlar når dina elevers öron?