Alla inlägg av Magnus Larsson

Är korridoren mer än en transportsträcka?

Sätt dig ner och ta fram en av dina klasser i skolkatalogen. Börja med en elev i taget och gå sedan igenom alla med samma frågeställning. Vad vet du om dina elever?

Färdig…? 

Föreställ dig nu att dina elever tar fram samma skolkatalog och går igenom fotot på sina lärare. Hur tänker eleverna om dig? Vad vill du att de tänker om dig? Är det viktigt?

Idén till denna blogg fick jag efter att ha läst boken Relationellt ledarskap i klassrummet av Åsa Hirsh och kände att det Hirsh tar upp i boken inte bara talar till mig utan skriker. Vad är en skicklig lärare utifrån elevernas perspektiv? Fortsätt läsa Är korridoren mer än en transportsträcka?

I dessa tider…

Jag misstänker att kommunikationen mellan hemmet och skolan har ökat markant I dessa tider…  Frågan är hur många mejl som faktiskt går hem till en enskild vårdnadshavare och vad syftet med mejlen är? Går det att läsa in lärarnas uppgivenhet och frustration i dessa mejl? Vilken möjlighet har föräldrar som lämnar sitt barn framför datorn att stötta när de själva inte ens är där? Som lärare har jag bara en bild av hur föräldrarna tänker kring denna nya utmaning som kallas fjärrundervisning. Kanske de tycker det är business as usual och om de gör det hur hjälper jag dem förstå denna utmaning? Kanske så här:  

Till föräldrar i klass X

Dessa tankar har jag grubblat över i en månads tid. Syftet är att försöka hjälpa och bredda er bild av hur det fungerar med fjärrundervisning i X. Jag har länge sparat på en uppgift i svenska som jag nu känner mig tvungen att sätta igång med, med vetskapen om att den inte helt lämpar sig att genomföra när eleverna sitter hemma framför sina datorer. Tiden rinner iväg och även om vi ännu inte är där så är det snart dags för betygsättning. Jag måste erkänna att jag till dagens datum har varit sparsamt med bedömningsunderlag som jag känner att jag verkligen kan lita på. Varför det blivit så är förhoppningsvis enkelt att förstå. Det har ju skett en konstant förändring denna termin kring om eleverna ska vara här eller hemma. Detta har resulterat i ständiga ställningstagande kring vad som är görbart med behållning i undervisningen beroende på eller oavsett om de är hemma eller i skolan. I början av detta äventyr var eleverna i X riktigt taggade. Med tiden har detta förändrats och idag upplever jag att motivationen är låg. För oss lärare är det en unik situation som vi aldrig tidigare erfarit och en stor del av vår arbetstid handlar om hur vi kan omvandla det vi gör i klassrummet till en undervisning där eleverna sitter hemma. 

Hur fungerar fjärrundervisningen utifrån en lärares perspektiv? Jag kopplar upp mig mot 25 små rutor och i varje ruta finns en elev. Någon ligger i sängen och äter chips som om jag i deras ruta är ett underhållningsprogram på tv man bara slötittar på. Några spelar spel samtidigt som jag försöker undervisa och några stänger av kameran så att jag inte alls har koll på vad de gör eller om de ens är där. Många kämpar på och gör sitt allra bästa trots omständigheterna. Jag sänder information till dessa 25 rutor. Vad som händer med mottagarna har jag dålig koll på. Jag kontrollerar dem stundtals med kontrollfrågor där många elever levererar undermåliga svar av olika anledningar. Det är så tufft att gå i högstadiet och plugga på distans när man fortfarande arbetar på sitt egenansvar, sin mognad, och sin egen självinsikt. Jag kan bara sända och kontrollera. Jag kan bara konstatera och upplysa. Jag kan inte prata med dem och nå dem individuellt när jag är uppkopplad mot hela klassen. Jag kan inte skapa ett hållbart system som gör att den möjligheten finns. Efter lektionstid hoppar jag ju in i nästa lektion. Jag kan inte höra av mig till er föräldrar så fort en av mina elever inte arbetar optimalt. Det är viktigt att förstå detta tänker jag. Det sker ju varje lektion för många. Samtliga elever i X har fler passiva lektioner än vad de haft om de vore här. De är ju uppkopplade sex timmar om dagen. Hur kan någon begära full fokus varje minut då? Och ni föräldrar sitter ju i ärlighetens namn inte med dem under dagarna. Hur mycket kan ni påverka?

Jag hoppas med denna information att jag har breddat er bild av hur verkligheten kan se ut för era ungdomar och oss lärare just nu i skolan. Jag hoppas att vi efter påsk hamnar i ett ”normalläge” både för era ungdomars skull och för oss pedagoger. 

Ungefär så kanske det kan se ut. Inte moralisera, anklaga, döma. Bara upplysa. Om vi lärare har en bild av hur den nya verkligheten ser ut, eleverna har en och föräldrarna en annan kanske vi behöver börja just där. Om jag vet om att det finns en samsyn från samtliga parter kanske det underlättar den frustration som ständigt gnager i mig som lärare. Det är ju ingens fel om det inte går helt smärtfritt nu I dessa tider.

Att diskutera:

  • Hur ser din kommunikation ut med vårdnadshavare under dessa nya omständigheter?

Breven hem

Hej Göran och Kristina!

Det var ett tag sedan jag hörde av mig och jag lovade senast vi talades vid att uppdatera er kring hur det går för Astrid i svenska. Nu är vi färdiga med vårt tema Sagor och vi har både läst och analyserat en hel del sagor, eleverna har återberättat en känd saga utantill och avslutat med att själva skriva en egen saga som de sedan läste upp för elever i årskurs två.  Det är synd att ni inte kunde se mötet mellan Astrid och de två elever från årskurs två som hon berättade sin saga för. Hon berättade med inlevelse och hade sin publik helt trollbunden. En fröjd att se. 

När det gäller läsförståelsen tänker jag att vi behöver ett samlat grepp om hur vi kan hjälpa henne bättre. Kanske det skulle underlätta om jag förklarar lite kring hur vi arbetar här i skolan. Jag tänker att det är viktigt att förstå att Astrid har svenska tre gånger i veckan och att jag mycket sällan låter mina elever sitta och läsa helt själva. Tiden räcker tyvärr inte till. Klassrummet är ingen optimal nöjesläsningsmiljö och det händer tyvärr, om de får sitta själva och läsa, att en del elever sitter av lässtunden och fejkläser. De kommer helt enkelt inte till ro. En del av läsandet under lektionstid gör vi därför gemensamt med högläsning av mig och samtal kring denna. Det är här Astrid behöver er hjälp. Det hon skulle behöva träna mer på är det egna läsandet. Kanske kan man beskriva det lite trist för mängdträning. Är det ok om vi hörs av via telefon för att se om vi kan hjälpas åt?

Med hopp om gott samarbete

Magnus Fortsätt läsa Breven hem

Hatet du ger

Jag borde… Två ord som ständigt funnits i mitt bakhuvud ett tag nu. Men ju mer jag börjar nysta i en tråd hillar (skånskt uttryck för att snärja in sig) jag in mig i ett garnnysta som bara växer. Jag borde ta upp valet i USA. Jag borde lägga fokus i min undervisning kring Black Lives Matter. Jag borde… Men det blir ju så gigantiskt stort. Mina mottagare kommer drunkna om jag gör allt jag vill göra. Och sen kan jag ju inte lägga mig på den nivån jag önskar om undervisningen ska ske på engelska. Det är för språkligt avancerat för många i klassen. Jag ger upp och tar en text i boken istället som handlar om den kanadensiska bävern eller något. Det känns ju enklare.  Fortsätt läsa Hatet du ger

Jag måste räcka upp handen mer

Både min mamma och pappa lyssnar uppmärksamt när min chef berättar om vad jag behöver utveckla i min yrkesprofession. De nickar båda samstämmigt och mamma tillägger stundtals spontana “Ja, det är vår Magnus det!”. Jag sitter mest och lyssnar. Väntar på att de pratat färdigt om mig så jag kan säga mina inövade repliker som gör att de är nöjda och vi kan lämna denna märkliga situation. När vi lämnat mötet vänder sig pappa om och tar bryskt till orda: “ Vi får väl se om det blir någon löneförhöjning för dig i år min son.” Fortsätt läsa Jag måste räcka upp handen mer