Alla inlägg av Magnus Larsson

Från min mun till deras öron

Nu kan jag bekräfta det jag redan visste. Och det känns inte ok någonstans… Det jag försöker förmedla är inte riktigt det som landar hos mina elever. Jag borde bli oerhört frustrerad och lägga mig ner och gråta. Tvärtom inser jag att vi lärare kanske måste bli ännu bättre på att förstå vad eleverna egentligen tar till sig och på vilket sätt vi förmedlar det vi vill att våra elever faktiskt ska lära sig…

Jag har nu genomfört ett sagotema i min sjua och blivit klar med litteraturundervisningen i min nia. Jag kommer att lägga fokus i denna blogg på min nias upplägg men dra paralleller till min sjua som visar på exakt samma förhållningssätt till det jag försöker förmedla. Jag är ingen SO-lärare. Inom ämnet svenska finns det däremot två områden som berör ämnet historia. Litteraturhistoria och språkhistoria. I sjuan lär sig mina elever mer om H.C Andersens liv och verk. I nian lär sig eleverna litteraturens epoker. Jag vågar knappt skriva lär sig längre… 🙂 Båda dessa arbeten mynnar ut i att eleverna själva får konstruera ett prov kring vad de uppfattar som viktigast. Det är dessa prov som visar att det jag vill att eleverna ska lära sig skiljer sig markant från hur eleverna ser på viktig kunskap. Jag använder inte proven som en del i min bedömning som leder till ett visst betyg. Den kunskapen får eleverna visa på andra sätt under arbetets gång. 

Vilken kroppsdel skämdes Andersen för?

Näsan….

Andersens näsa nämns i den text vi utgår från när vi arbetar med att skriva ett referat. Jag har under arbetet med Andersen pratat med eleverna om att Andersens näsa kanske inte är lika viktigt som hur hans låga självkänsla präglade honom genom hela hans liv. Att det kanske var därför han skrev om Den fula Ankungen som förvandlades till en vacker svan. Trots detta är det en av de tio frågor som eleverna själva väljer att ha med på sitt prov.  En av de saker som är viktigast. Jag visste ju att de skulle fastna här eftersom jag gör detta varje år. Även om jag aktivt försöker skifta fokus och bredda det så fastnar de och kommer inte längre. Varför? Jag lämnar det till er läsare att fundera kring…

I min nia har vi haft ett grupparbete kring litteraturhistoriens epoker. Jag är inte så förtjust i grupparbeten med brukar genomföra det just inom detta arbetsområde. Utgångspunkten är litteraturhistoria men fokus lägger jag på muntlig framställning, anteckningsteknik och diskussioner kring vad vi människor har lärt oss av litteraturen genom tiderna. Flera olika viktiga förmågor och lärdomar under ett och samma område. Eleverna börjar detta arbetsområde med att se UR Skolas Hej Litteraturen! Genom denna får de en bra början på arbetsområdet. Eleverna är redan här indelade i arbetsgrupper så att när avsnittet Antiken visas uppmuntrar jag eleverna att föra anteckningar kring sin period. Efter Hej Litteraturen! grottar eleverna själva ner sig, med min hjälp, kring sina egna områden och bestämmer tillsammans hur de i gruppen ska dela upp sitt arbete. Här behöver de ofta mycket hjälp då de förståeligt ännu inte kan tillräckligt om sina perioder. Under arbetets gång stannar vi ofta upp och diskuterar det eleverna fastnar för att ta upp. Mitt fokus är varför epokerna har delats in på detta sätt och vad som drev författarna att skriva om de saker de skrev om under dessa perioder i människans historia. Intressant och viktigt att kunna förstå vad som lett fram till var vi befinner oss idag och vad som lett oss hit. Vi lever just nu i nutiden och vet egentligen inte vad vår tid kommer att kallas när vi människor ser tillbaka på vår tid i framtiden. Varför finns det en tid som kallas för Medeltiden? Vad hände innan, under och efter denna tid?. Ja, ni förstår…

Under elevernas redovisningar ska klassen föra anteckningar och dessa anteckningar ska användas till det prov som sedan följer. De behöver inte läsa på utan har anteckningarna som kunskapskälla. De får absolut inte dela med sig av sina anteckningar till någon annan i klassen. Vi har många bra diskussioner kring varför jag väljer att göra så. De vet inte här att det är de själva som kommer att konstruera provet. Under finalen (en 40 minuters lektion) samlas de i sina grupper och får där komma på två viktiga frågor kring en annan grupps redovisning och skriva upp dem på tavlan. Det är under dessa 20 minuter de får ta del av varandras anteckningar i gruppen och diskutera vad de anser är viktigt att lyfta fram. Tio frågor på tavlan och en elfte som är min. Varför finns litteraturhistoria som en del av ämnet svenska? Nästa lektion får gruppen som ställt frågorna rätta sina klasskompisars svar. Min övergripande fråga är om de i gruppen anser att deras frågor var bra frågor att ställa på ett prov.

Vem har skrivit Iliaden och Odysséen?             

Var och när grundades Renässansen?

Vem har skrivit Dracula?

Jag blir inte besviken. Inte egentligen. Vinsten ligger i diskussionerna efter provet. Är det inte viktigare med frågor som börjar med ordet varför? Att förstå samband? Att kunna dra paralleller? Har ni medvetet gjort frågorna lättare? Hade frågorna sett ut så om jag som lärare gjort provet? Varför har jag när jag pratat med er lyft något helt annat? Har ni inte lyssnat? Vad är viktigast att lära sig?  Mycket nyttiga diskussioner.

Jag och en elev diskuterade efter en av mina sista lektioner vad som egentligen var viktigt att kunna och bära med sig efter att vi lämnat litteraturhistorien. Faktakunskaper, samband eller något annat. En del av hans svar löd: Min morfar gick ju i skolan för länge sedan. Ändå kan han sjukt mycket om den franska revolutionen. Han kan årtal och händelser. Det är imponerande hur mycket han kan…  

Att diskutera:

  • Vad händer när informationen du förmedlar når dina elevers öron?

Konsten att bygga förtroende

I filmen Tusen gånger starkare får tittarna bland annat följa hur klumpiga vi vuxna i skolan kan vara om vi inte medvetet och aktivt arbetar för att motverka oönskade normer. Filmen, stereotypisk som den är, provocerar och förstärker hur orättvist det skulle kunna vara i skolans värld. En perfekt utgångspunkt att möta min nya klass med.

Lärare behöver inte bara ha en god didaktisk kompetens och en stabil ämneskompetens. Lika viktig är förmågan att skapa och bevara relationer med sina elever. Vilken ände läraren börjar i när det gäller mötet med nya elever lägger grunden för både undervisningen i klassrummet och förmågan att nå sina elever individuellt under det vardagliga arbetet. Jag har detta läsår fått äran och utmaningen att undervisa i en för mig helt ny klass. Inte ovanligt i vår lärarverklighet kanske men bytet av lärare har skett när eleverna går in i det läsår som kanske kan betraktas som finalen. Nian…. Hur kan man arbeta initialt för att etablera förtroende med eleverna samt deras föräldrar? Ska man kasta sig in i det nya arbetsområdet eller ta två steg tillbaka och hitta ett sätt att så snabbt som möjligt bygga upp sitt förtroendekonto så att eleverna känner sig trygga inför läsåret? Hur visar jag att jag har sunda värderingar och en kunskapskompetens som är stabil? Hur får jag varje elev att förstå att de individuellt behöver samarbeta med mig redan på ett tidigt stadie. Att ansvaret för elevens utveckling ligger i både elevens och mina händer.   Fortsätt läsa Konsten att bygga förtroende

På mitt skrivbord

Så märkligt utelämnande det känns när jag sitter här och ser på mitt skrivbord fyllt med allt och lite till. Allt från schema, böcker av olika slag, massvis med pennor, ett diplom som jag satt upp bara därför att…  Och i centrum min kära dator. Det sägs att Steve Jobs, Albert Einstein och Mark Twain var kända för att ha stökiga kontor. Jag misstänker att de inte har särskilt mycket gemensamt med mig och mitt stökiga skrivbord. Får se om jag åtminstone har koll på mina högar… Fortsätt läsa På mitt skrivbord

Vårt, elevernas eller kan vi kanske skylla på samhället?

1962 genomförde dolda kameran ett nu klassiskt experiment baserat på tankarna kring Social conformity. Ett antal personer befinner sig i en hiss alla med ryggarna mot dörren. In kommer försökskaninen intet ont anande. Efter en stund har även denna person vänt sig så att den har ryggen mot dörren. Ologiskt beteende från den enskilde kan tyckas men fascinerande och inte utan sin förklaring.  

Social conformity kan beskrivas som en tendens att justera din attityd, dina värderingar och ditt beteende tillsammans med andra. Frågan är om det på detta sätt går att medvetet skapa en kultur eller åtminstone ett hållbart gemensamt förhållningssätt? Det är så vi gör här. På Klågerupskolan arbetar vi sedan några år tillbaka med vårt gemensamma utvecklingsarbete med fokus på elevernas egna ansvar. När vi började vårt utvecklingsarbete bestämde vi oss för att först titta närmare på hur vi lärare själva förhåller oss till vår undervisning. Vad gör vi gemensamt och vad kan vi bli bättre på? Vi utgick initialt från Etienne Wengers teori om  Communities of practise som kortfattat går ut på hur en grupp människor som delar samma intresseområde kontinuerligt kan utveckla sin prestation mot samma mål. Vi landade i något så grundläggande som ansvar. Hur hjälper vi till att skapa en större ansvarskänsla hos våra elever? Hur lyfter vi denna känsla och främst hur behåller vi den? Det har varit viktigt under vårt utvecklingsarbete att gå lugnt och metodiskt fram, att arbetet utgår från ett gemensamt upplevt behov och att det vi gör ska kännas logiskt. Vems fel är det egentligen om vi skulle misslyckas då? Om vi går för fort fram och tappar fokus?  Vårt, elevernas eller kan vi kanske skylla på samhället.? Fortsätt läsa Vårt, elevernas eller kan vi kanske skylla på samhället?

Jag är villig att sätta fyr på mig själv för att ni ska tycka om mig

Vad är du villig att göra för uppmärksamhet, bekräftelse, kärlek? Kan du tänka dig att göra något som du egentligen inte vill göra för att andra ska tycka om dig? Det finns människor som gör det…

Hur fångar jag mina niors intresse inför deras musikalkväll. Malmö Opera underhåller med musikalen Pippin och vi har äran att delta. Men har en 16-åring behållning av en  Shakespearianskinfluerad kostymmusikal? Jag behöver något mer….Kanske identitet? Sökandet efter mening i tillvaron? Behovet av bekräftelse, att spegla sig i andra? Det mellanmänskliga borde fungerar som ingång för en nia? Läser du vidare nu finns en risk att jag förstör din behållning av Pippin. Jag spoilar den för dig som mina nior beskrev det. Läs vidare på egen risk. Fortsätt läsa Jag är villig att sätta fyr på mig själv för att ni ska tycka om mig