Alla inlägg av Magnus Larsson

Ifall inte nån sätter fart

Långt, långt där borta ligger sommaren, finalen, slutet av läsåret. Transportsträckan dit är kantad av massvis med planer, motgångar, medgångar, lärdomar och (fyll på listan med allt som livet ger). Jag kan kanske inte skryta med att jag gör så att blommorna blommar i skolans värld eller ens att min kohage blir särskilt grön. Däremot är det definitivt så här vid terminsstart dags att sätta fart. Denna termin hittade jag en ny utmaning.

Fortsätt läsa Ifall inte nån sätter fart

Studiero – Vad är alternativet liksom

Tycker du att du behöver gå ner i vikt kan du väl äta lite mindre? Men sluta röka då om du mår dåligt av det. Gå och lägg dig tidigare om du är så trött. Ta det lugnt. Stressa inte. Om det är stökigt i klassrummet får du väl säga till dem på skarpen. 

Jag har detta läsår ärvt en galet pratglad klass och med detta föräldrar som förväntar sig att deras barn ska ha studiero i skolan. Egentligen inga konstigheter eller hur? Klart det ska vara studiero i min klass. Men efter snart en termin kan jag ännu inte skryta om en fantastisk förändring trots att jag läst Skolforskningsinstitutets sammanställning om studiero i skolan och konstaterat att jag vet ju precis hur jag måste göra. Varför fungerar det ändå  inte? Fortsätt läsa Studiero – Vad är alternativet liksom

Skriva skrev struligt

När skriver jag, du, våra elever? I vilka sammanhang och vilken typ av skrivande håller vi på med egentligen? Jag skriver nu. Mitt syfte med texten är att på något sätt klura lite på var skrivandet finns i skolan och vad syftet med skrivandet är. Ofta när jag skriver mina bloggar börjar jag med en diffus bild av vad jag vill berätta. Inte sällan tar min text nya banor och slutprodukten kan bli något annat än vad min ursprungliga tanke var. Varför blir det så? Ibland känns det faktiskt som att processen är mer givande för mig än själva slutprodukten.  Nu har jag suddat ut meningen du just nu läser flera gånger i letandet efter en slutknorr på mitt intro som jag inte riktigt får till. Galet som jag måste tänka för att kunna skriva när andra ska läsa det jag skriver. Fortsätt läsa Skriva skrev struligt

Är korridoren mer än en transportsträcka?

Sätt dig ner och ta fram en av dina klasser i skolkatalogen. Börja med en elev i taget och gå sedan igenom alla med samma frågeställning. Vad vet du om dina elever?

Färdig…? 

Föreställ dig nu att dina elever tar fram samma skolkatalog och går igenom fotot på sina lärare. Hur tänker eleverna om dig? Vad vill du att de tänker om dig? Är det viktigt?

Idén till denna blogg fick jag efter att ha läst boken Relationellt ledarskap i klassrummet av Åsa Hirsh och kände att det Hirsh tar upp i boken inte bara talar till mig utan skriker. Vad är en skicklig lärare utifrån elevernas perspektiv? Fortsätt läsa Är korridoren mer än en transportsträcka?

I dessa tider…

Jag misstänker att kommunikationen mellan hemmet och skolan har ökat markant I dessa tider…  Frågan är hur många mejl som faktiskt går hem till en enskild vårdnadshavare och vad syftet med mejlen är? Går det att läsa in lärarnas uppgivenhet och frustration i dessa mejl? Vilken möjlighet har föräldrar som lämnar sitt barn framför datorn att stötta när de själva inte ens är där? Som lärare har jag bara en bild av hur föräldrarna tänker kring denna nya utmaning som kallas fjärrundervisning. Kanske de tycker det är business as usual och om de gör det hur hjälper jag dem förstå denna utmaning? Kanske så här:  

Till föräldrar i klass X

Dessa tankar har jag grubblat över i en månads tid. Syftet är att försöka hjälpa och bredda er bild av hur det fungerar med fjärrundervisning i X. Jag har länge sparat på en uppgift i svenska som jag nu känner mig tvungen att sätta igång med, med vetskapen om att den inte helt lämpar sig att genomföra när eleverna sitter hemma framför sina datorer. Tiden rinner iväg och även om vi ännu inte är där så är det snart dags för betygsättning. Jag måste erkänna att jag till dagens datum har varit sparsamt med bedömningsunderlag som jag känner att jag verkligen kan lita på. Varför det blivit så är förhoppningsvis enkelt att förstå. Det har ju skett en konstant förändring denna termin kring om eleverna ska vara här eller hemma. Detta har resulterat i ständiga ställningstagande kring vad som är görbart med behållning i undervisningen beroende på eller oavsett om de är hemma eller i skolan. I början av detta äventyr var eleverna i X riktigt taggade. Med tiden har detta förändrats och idag upplever jag att motivationen är låg. För oss lärare är det en unik situation som vi aldrig tidigare erfarit och en stor del av vår arbetstid handlar om hur vi kan omvandla det vi gör i klassrummet till en undervisning där eleverna sitter hemma. 

Hur fungerar fjärrundervisningen utifrån en lärares perspektiv? Jag kopplar upp mig mot 25 små rutor och i varje ruta finns en elev. Någon ligger i sängen och äter chips som om jag i deras ruta är ett underhållningsprogram på tv man bara slötittar på. Några spelar spel samtidigt som jag försöker undervisa och några stänger av kameran så att jag inte alls har koll på vad de gör eller om de ens är där. Många kämpar på och gör sitt allra bästa trots omständigheterna. Jag sänder information till dessa 25 rutor. Vad som händer med mottagarna har jag dålig koll på. Jag kontrollerar dem stundtals med kontrollfrågor där många elever levererar undermåliga svar av olika anledningar. Det är så tufft att gå i högstadiet och plugga på distans när man fortfarande arbetar på sitt egenansvar, sin mognad, och sin egen självinsikt. Jag kan bara sända och kontrollera. Jag kan bara konstatera och upplysa. Jag kan inte prata med dem och nå dem individuellt när jag är uppkopplad mot hela klassen. Jag kan inte skapa ett hållbart system som gör att den möjligheten finns. Efter lektionstid hoppar jag ju in i nästa lektion. Jag kan inte höra av mig till er föräldrar så fort en av mina elever inte arbetar optimalt. Det är viktigt att förstå detta tänker jag. Det sker ju varje lektion för många. Samtliga elever i X har fler passiva lektioner än vad de haft om de vore här. De är ju uppkopplade sex timmar om dagen. Hur kan någon begära full fokus varje minut då? Och ni föräldrar sitter ju i ärlighetens namn inte med dem under dagarna. Hur mycket kan ni påverka?

Jag hoppas med denna information att jag har breddat er bild av hur verkligheten kan se ut för era ungdomar och oss lärare just nu i skolan. Jag hoppas att vi efter påsk hamnar i ett ”normalläge” både för era ungdomars skull och för oss pedagoger. 

Ungefär så kanske det kan se ut. Inte moralisera, anklaga, döma. Bara upplysa. Om vi lärare har en bild av hur den nya verkligheten ser ut, eleverna har en och föräldrarna en annan kanske vi behöver börja just där. Om jag vet om att det finns en samsyn från samtliga parter kanske det underlättar den frustration som ständigt gnager i mig som lärare. Det är ju ingens fel om det inte går helt smärtfritt nu I dessa tider.

Att diskutera:

  • Hur ser din kommunikation ut med vårdnadshavare under dessa nya omständigheter?