Alla inlägg av Kristin Adegran

Metoden som gynnar långtidsminnen – Spaced Learning!

När vi lär oss något är biokemiska processer igång i våra hjärnor. Många faktorer kan påverka vad och hur vi minns. När vi lär oss något kopplas neuronernas synapser samman i ”minnesbanor”. Vi vet att repetition stärker sammanlänkningen mellan hjärncellerna och då får vi ett mer varaktigt minne. Upprepad repetition stärker minnet ytterligare. Relativt nya forskningsrön (Douglas Fields, 2005) visar att långtidsminnen bygger på att våra synapslänkade hjärnceller har tillverkat ett protein, CREB, i anslutning till inlärningen. Detta har vi faktiskt gemensamt med djuren, låt vara en bananfluga, råtta eller något annat däggdjur. Det riktigt spännande är att den synapsstärkande molekylen CREB bildas när hjärnan är i vila. Paus – och hjärnan jobbar med att skapa långtidsminne!

Fortsätt läsa Metoden som gynnar långtidsminnen – Spaced Learning!

En liten Whiteboard till var och en är bra att ha

Elever uppskattar när undervisning och arbetsmaterial varieras. Talesättet säger ju att omväxling förnöjer. Pedagogiska verktyg och material kan innebära allt från enkla, färgade post-it-lappar till dyrbara datorer.

I NA-salarna har vi klassuppsättningar av lätta, whiteboard i A4-format redo att användas i olika pedagogiska sammanhang och syften. Jag och eleverna  värdesätter den tydlighet som framträder då whiteboard används. Det möjliggör en respons som är snudd på momentan. Fortsätt läsa En liten Whiteboard till var och en är bra att ha

Samverkansinlärning (SI) Gymnasieelev till gymnasieelev på NFU

Denna vackra, varma junidag sitter jag i min ljuvliga trädgård och summerar dagen. Årskurs 3 har tagit studenten! Det är underbart att som lärare få uppleva ungdomarnas glädje över att vara framme i mål. Tre års gymnasiestudier har klarats av och många studietimmar har spenderats.

Att som nybliven gymnasieelev komma underfund med vad som krävs i den nya skolformen kan ibland vara lite besvärligt. Kanske går det lite tid innan den bärande tanken i framgångsrika gy-studier blivit vardagsrutin. Andra elever knäcker koden direkt och är väl förberedda med goda studiestrategier. I kursutvärdering i åk 1 har det i år framkommit att elever tycker att det var en märkbar tempoförändring i jämförelse med högstadiet och besvärligt med ”snäppet man hoppar från grundskolan till gymnasiet” . Att det kan upplevas så är väl ganska naturligt, anser jag. Eleven går från ett kunskapsstadium till ett högre så nog borde det märkas?!

Men vad kan då skolan göra för att stötta eleverna speciellt i kurser som anses som svåra? Vilken metod eller förhållningssätt utpekar forskningen som gynnsam?

Fortsätt läsa Samverkansinlärning (SI) Gymnasieelev till gymnasieelev på NFU

Kunskapande fortsätter efter provet

Två gånger per vecka denna termin har jag utöver lektionerna haft schemalagda supportpass. Elever har varit välkomna att komma och arbeta lite extra utöver lektionstiden i naturkunskap/biologi/kemi. Alla elever i dessa kurser har varit välkomna, så supporten var inte öronmärkt till enbart ”mina” elever.

Min ursprungliga tanke var att ge de elever som inte lyckat så bra på något moment möjlighet att ”repetera och reparera”. Fortsätt läsa Kunskapande fortsätter efter provet

När tala är silver och tiga är guld

Skriv istället !

En av mina gymnasieelever på NFU har lärt mig mycket om hur vi som pedagoger kan bemöta elever med neuropsykiatriska problem. När jag via fortbildning på Barn-och ungdomshabiliteringen i Trelleborg, introducerades i metoden Sociala berättelserSkrivprata fick jag många nyttiga aha-upplevelser kring hur det kan te sig att ha Aspergers syndrom. Skrivprata-metoden, som då var mig helt obekant, går i korthet ut på att utnyttja det skrivna ordets tydlighet. Kommunikationen görs visuell. Att rita (framför allt med barn), skriva och utnyttja symboler gör det möjligt att undanröja vårt talade språks inbyggda abstraktioner. ” Jag ser vad du säger”.
Fortsätt läsa När tala är silver och tiga är guld