Skolavslutningen är avklarad och eleverna har gått på sommarlov. Dags att utvärdera mig själv och min undervisning. När jag utvärderar mig själv har jag några principer jag försöker hålla i huvudet:

1. Jag är orsaken till det som händer i min klass och på mina lektioner. Den dag jag börjar lägga ansvaret på faktorer runt omkring mig, ger jag upp min möjlighet att påverka och förändra.
2. Fokus ska ligga på mina svagheter. Det är säkert bra att förädla det man är bra på också, men det är eleverna som får lida när jag är dålig. För dem kan det vara helt avgörande att jag får bukt med mina svagheter.
3. Förändringsarbete är obehagligt. Det som gör ont att inse försöker vi ofta bortförklara eller skyla över. Därför krävs mod och elakhet. Ju elakare jag vågar vara mot mig själv, desto större är sannolikheten att jag verkligen kommer att få till stånd en förändring.

Den här bloggen handlar om lärare som lyfter fram det de är bra på. Saker de lyckats med och saker de gått i land med. Saker som andra skulle kunna ta efter. Gott så. Jag tycker själv det är inspirerande att läsa om undervisningsprojekt som fungerat bra och som skulle kunna utveckla även min undervisning. Men nu är det alltså dags att vända på steken och fokusera på det som inte lyckades.

Jag heter Joakim Nilsson och är förstelärare på Röda skolan. Här följer nu saker jag gjort riktigt dåligt under det gångna läsåret och som smärtar att behöva erkänna:

Fortsätt läsa En lärares bikt →