Att bygga en klass

Så var året med min nya fyra avklarad. Ett lärorikt år har nått sin ända och förhoppningsvis har vi alla blivit lite klokare.

Att bygga en klass och ett klassrumsklimat är för mig grundläggande för att kunna skapa lärandesituationer där eleverna känner trygghet i att utmanas och utvecklas. Det jag lärt mig genom mina år som lärare är, att under det första året med en ny klass låta det centrala innehållet och alla våra förmågor åka i passagerarsätet. Prioriteten för mig har blivit att skapa rutiner, metodkännedom och relationer.

Till en början, innan eleverna dykt upp skapar jag en egen målbild kring dessa tre punkter. Vad vill jag ha och vad är syftet med varje del av min målbild. Jag försöker se till att den av punkterna som väljs först upplevs som genomförbar genom att sätta målet/ribban lagom högt. Viktigt att förstå att en ribba är lättare att sakta höja än att sänka, då det kan skapa en negativ upplevelse och en känsla av nederlag för dig som lärare och för eleverna. Starta därför begränsat och välj ett innehåll till punkterna som du känner är genomförbart och resten får introduceras över tid, tiden detta tar är välinvesterad.

När det kommer till rutiner så väljer jag att börja med de enklare såsom hur vi går in i ett klassrum, hur vi ställer oss bakom stolarna och hälsar på varandra innan vi sitter ner. Mitt syfte här är enkelt, att organiserat gå in i ett klassrum och hälsa, har jag märkt ger en lugn start och är en tydlig avskiljare mellan rast och lektion. Jag vet att några har fritt insläpp där eleverna går in när de kommer, får man det att fungera så är det förstås också en rutin som kan fungera. Viktigast är att du som lärare kan stå för din rutin och har ett tydligt syfte som du kan förklara för eleverna.

Nästa rutin vi angriper är hur vi delar ut och samlar in material. Jag valde att dela ut material till de som sitter i raden längst fram, så att de sen kan skicka det bakåt. De längst bak sänder sedan fram det i slutet av lektionen, varav en elev ur varje led kommer fram och ger det sorterat och i ordning till mig. Jag har upptäckt att detta skapar mindre oro och oförutsedda händelser än om jag har två elever som går omkring och delar ut. Vilket är mitt syfte och jag är noga att berätta detta för eleverna. Varje rutin behöver ett syfte och eleverna behöver ges möjligheten att förstå dessa. Ett tydligt syfte ger eleverna förståelse för det som ska ske. Skulle någon av de olika rutiner vi arbetar in inte fungera så är jag noga med att inkludera eleverna där de får vara med och utveckla en rutin de tänker kommer att fungera bättre.

Jag arbetar på ett liknande sätt kring våra olika arbetsmetoder. Till en början använder jag mig enkom av metoder som jag vet eller fått till mig att eleverna har arbetat med tidigare. De kommer att behövas putsas till för att bli mer åldersadekvata och passa denna specifika grupp. Därav arbetar jag på dem en och en i taget. Samma gäller införandet av nya metoder. Jag introducerar dem en och en och ger därmed eleverna tid att lära känna dem och hur de ska utföras. Här vet jag man kan känna en viss stress över att undervisningen i början inte lever upp till behovet av differentierad undervisning, men jag tänker det är ok. Eftersom det kommer sakta men säkert introduceras under former eleverna kan hantera. Att skapa metodkännedom är en bra start för att sen kunna utveckla och variera sin undervisning utan att skapa oro eller otrygghet. Eleverna ska ha formalia klar för sig så att jag i stället kan hjälpa eleverna med innehållet och inte med hur det ska se ut eller ordningen på görandet. På så sätt går tiden ditt den behövs

Detta kan och kommer ta tid från undervisningen och jag förstår det kan skapa oro att man inte ska hinna få in allt stoff. Min erfarenhet har dock visat mig att när detta sitter så kommer elevernas

arbete effektiviseras över tid. Då de kan de yttre ramarna så kommer deras tid gå åt till innehållet och deras kunskapsinhämtning och inte till de yttre ramarna.

Slutligen så kommer relationsbygget med en ny klass, hur jag och vi lär känna varandra och vinsterna kring dessa. I början är jag noga med att snabbt lära mig deras namn och något om deras intresse. Jag ser till att ta upp det med ojämna mellanrum. Genom allt från småprat i korridoren till att inkludera det i tex deras matematikuppgifter. Ett trick jag märkt är populärt är att ”ha dagens elever” som jag inkluderar i mina genomgångar på olika sätt. Allt från små skämt där vi delar dessa elever i fjärdedelar och femtedelar till hur många bollar har Staffan om han får 25 av Ali och 7 av Jonas? Att jag hela tiden använder deras namn och deras intressen i mina genomgångar. Jag tar mig tid att ta småpromenader ute på skolgården när de har rast, stannar och pratar, ställer frågor eller bara spelar lite boll med dem. Korta men små runder minst ett par gånger i veckan. Att ha goda relationer med eleverna och bygga upp ett förtroende kommer vara en stor del i att skapa bland annat studiero. Litar elever på mig och känner sig trygga och omtyckta så upplever jag att de är mycket mer positivt inställda till lektionen jag erbjuder dem.

Jag förstår att det kan upplevas som stressig att ta tid från värdefull planeringstid. Men om man ändå inte har så många olika lektionsupplägg i början, samt man låter det centrala innehållet sitta i passagerarsätet i början så går det. Det vi missar i faktakunskaper under denna tid kan vi snabbt fånga upp när våra rutiner, arbetsmetoder och relationer sitter.

Min erfarenhet säger mig att bygga upp detta kan ta upp till hela första terminen men när det väl sitter så sitter det och att sen tillföra än fler rutiner eller metoder kommer att gå mycket snabbare.

Viktigast är att se till att eleverna är med på tåget och att de har syftena klart för sig och att de får vara med att påverka inom rimliga ramar.