Alla inlägg av Cornelia Falkentoft

Detta läsår ska mina elever lära sig att bli mer ”resilenta”.

Det finns ingen riktigt bra översättning för det engelska adjektivet ”resilient”. Alla möjliga varianter dyker upp ”elastisk, spänstig, motståndskraftig, ihärdig, belastningsbar” m.fl. och alla dessa begrepp tillsammans kommer nog ganska nära ”resilient”, av mig försvenskat till resilent. Fortsätt läsa Detta läsår ska mina elever lära sig att bli mer ”resilenta”.

Tid för reflektion – vad har jag lärt mig under läsåret?

Här sitter jag och tittar ut över havet. Vad har vågorna att göra med min lärarroll?

Under ett läsår händer tusentals saker som jag tar ställning till, löser, utvärderar, accepterar och så vidare. Många av dem leder till eftertanke, några blir till reflekterande inlägg i ”Förstelärare bloggar”. Under ht 2016 – vt 2017 har jag hittills skrivit om följande:

Har jag lärt mig någonting nytt av att reflektera runt Anna Tebelius Bodin, Martin Lackéus, Carl Gustav Jung med flera? Har min lärarprofession gynnats? Har mina elever haft nytta av att jag har lagt relativt mycket tid på att utforska mig själv runt eleven i stället för eleven själv? Fortsätt läsa Tid för reflektion – vad har jag lärt mig under läsåret?

Vad är viktigast: att jag lär känna eleverna eller mig själv?

Jag hör ibland och säger det väl själv oftare än jag tror ”Den klassen är så orolig” eller ”Oh, vilken ljuvlig klass” och så vidare. Som om alla i den klassen vore det ena eller det andra. Samtidigt vet vi lärare ju att alla är olika och individualisering krävs i undervisningen. Men hur ska jag kunna se och bemöta 25 själars behov till framgång för att strax därpå möta nya 25 själar?

”Mitt knep” för idag är att vända på klacken en aning. Jag brukar i mina inlägg lägga mycket energi på att fokusera kring eleven, jag är ju också fostrad till det genom skollag, läroplan, omdömen, betygssättning m.m. Men idag vill jag lägga krutet på dig, på mig, på den som leder lektionen, undervisningen och gruppen – läraren. Jag utgår ifrån att läsaren har ”körkortet” på plats, d.v.s. att lärarlegitimation och/eller erfarenhet finns, för jag vill inte prata om undervisning idag.

Fortsätt läsa Vad är viktigast: att jag lär känna eleverna eller mig själv?

Värdeskapande undervisning – oftast i små steg, ibland i stora kliv!

Värdeskapande undervisning – definition:

Individer som skapar något som är av värde för någon annan.

I vår strävan att framhäva det entreprenöriella lärandet har min skola, Naverlönnskolan i Svedala, nu kommit till värdeskapande undervisning. Vill läsarna veta hur vi arbetar läsåret 2016/17 behöver ni endast gå in på vår kommuns Kvutis-sida och entreprenöriellt lärande. Jag vill här dock lyfta fram två saker som man nog inte kan googla:

A. Exempel på enkla strukturer och små tips för klassrummet för att hjälpa eleverna att utvecklas mot det entreprenöriella lärandet. Det måste finnas en lugn, vänlig atmosfär och studieharmoni i rummet.

B. Exempel på genomförda uppgifter/projekt för att implementera värdeskapande tankar i unga människors medvetande.

Se gärna först nedanstående klipp av Martin Lackéus, forskare i värdeskapande pedagogik, i vilket de första 8 minuterna riktar sig mot min punkt A. och återstoden mer mot punkt B. Lackéus förespråkar visserligen ett värdeskapande för personer utanför skolan och jag menar att små steg kan börja med t.ex. en klasskamrat, alltså i skolan. Min poäng framkommer även hos Lackéus – titta extra noga mellan 5.00 minuter och 5.37. Först då lämnas skolbyggnaden:

Fortsätt läsa Värdeskapande undervisning – oftast i små steg, ibland i stora kliv!

Formativt förhållningssätt – stön? Nej, tips, råd och rön!

I mitt förra inlägg skrev jag om Anna Tebelius Bodins undersökningar om hur elevens hjärna fungerar i ett klassrum. Jag vill absolut skriva mer om hennes arbete men kommer den här gången att  ta fasta på en annan föreläsares syn på symbiosen lärare-elev. Kunskapsinhämtning sker med såväl hjärna som hjärta, och Bjarne Engström har ett och annat att säga om detta.

Den 21 november 2016 hade vi på Naverlönnskolan en kompetensutvecklingsdag huvudsakligen kring formativ bedömning. Märk väl skillnaden i formuleringarna ”formativt förhållningssätt” i rubriken och ”formativ bedömning”. Förstelärarna på vår skola ansvarar för de flesta KU-dagarna och innan vi börjar planera, pejlar vi läget vad som känns angeläget och aktuellt för kollegiet. Trots att formativ bedömning som term och företeelse har sjunkit in hos oss, finns det ändå behov av kollegialt utbyte och fördjupning. För att skapa bra förutsättningar för dagen hade två av våra fem förstelärare möjlighet att gå på en föreläsning, min kollega Rickard och jag och det är denna föreläsning jag vill skriva om idag. Fortsätt läsa Formativt förhållningssätt – stön? Nej, tips, råd och rön!