Alla inlägg av Bengt Christensson

I en skog av hinder eller i möjligheternas rike?

foto: Bengt Christensson

Rubriken illustrerar frågan som jag högst spontant slängde ut till mina högstadieelever vid lektionsstart för några veckor sedan. Jag syftade på klassrumssituationen och jag gjorde det i mening att skapa eftertanke.  Jag ville att de skulle spegla några av sina egna personlighetsdrag. Efter lite betänketid gick jag laget runt för att höra hur de såg på sig själva. Det var en ganska brokig bild som växte fram i elevgruppen men jag märkte att jag hade satt igång den tanke-verksamhet som jag önskade när jag ställde frågan.

Fortsätt läsa I en skog av hinder eller i möjligheternas rike?

Utvecklingssamtal – en spännande del av jobbet

Med ålderns rätt har jag vid det här laget varit med om ganska många typer av utvecklingssamtal. Olika både på grund av en på skolan gemensam struktur men också hur jag inom den egna ramen har hittat en nivå där jag får ut så mycket som möjligt under de 30 min som finns till förfogande för ändamålet. Från att ha varit ett jobbigt moment i början av lärargärningen ser jag numera faktiskt fram emot terminens utvecklingssamtal med min grupp högstadie-elever. Det känns som jag hittat ett förhållningssätt som jag både trivs och känner mig trygg med. Och som känns effektivt. Dessutom upplever jag efteråt oftast nöjda föräldrar och elever. Fortsätt läsa Utvecklingssamtal – en spännande del av jobbet

Att arbeta i process

Ibland längtar jag efter lektioner där jag ger en uppgift vid lektionsstart, eleverna jobbar (på sin egen nivå) och vid lektionsslut har eleverna lärt eller tränat på samma stoff.  Så kan man – krasst uttryckt – kryssa av den kunskapsinhämtningen eller färdighetsträningen för att gå vidare till nästa steg vid nästa lektion. Stegvis och i samma takt leds eleverna parallellt framåt. Var och en på sin egen nivå. Men så finns det arbetsområden eller ämnen rent generellt, där dagens lektion tar vid där förra lektionen slutade men där eleverna allt efterhand befinner sig olika långt i processen. Hur kan man då organisera för att ”hålla ihop” undervisningen?  Här kommer lite av mitt tänk av problematiken. Fortsätt läsa Att arbeta i process

När lärandet blir synligt – uppföljningsfrågor vid lektionsslut

Efter några år i yrket slogs jag av att eleverna genomförde sin lektion utan större eftertanke. När jag släppte klassen var de flesta redan i ett annat universum. Detta utan att tänka så mycket på vad som blivit gjort (eller inte gjort) under lektionen. Tiden att reflektera över vad just avslutat arbete inneburit fanns inte – eller rättare sagt – gavs inte. Jag började fundera över kvaliteten på min undervisning. Var mina lektioner något som man hastade till och hastade från utan större reflexioner. En lektion bland alla andra lektioner under en skolvecka bland alla andra skolveckor under en termin bland alla andra terminer. Det var här jag insåg att något måste ändras i min undervisning.

Fortsätt läsa När lärandet blir synligt – uppföljningsfrågor vid lektionsslut

Första mötet bildar norm

Vi har gått och tittat på varandra ett tag, eleverna i min blivande elevgrupp och jag. Vi har sett varandra i matsalen, på skolgården och på andra ställen i skolans miljö som ligger utanför klassrummet. Båda parter vet att snart kommer dagen då vi möts på riktigt.  Så blir det ny termin, stunden kommer då klassrumsdörren öppnas och jag står öga mot öga med för mig okända men förväntansfulla nioåringar. Vad kommer att hända? Hur kommer det att fungera med en ny lärare? Är han sträng? Vilka spelregler gäller? Får man ha kepsen på?  Förväntningar och nyfikenhet från båda parter präglar stämningen. Atmosfären känns som om man kan ta på den.  Alla – verkligen alla elever blickar nyfiket men avvaktande på mig och undrar hur jag kommer att starta lektionen!

Fortsätt läsa Första mötet bildar norm