När du möter en ny klass i årskurs ett möter du inte en homogen grupp elever på samma utvecklingsnivå. Trots att de har det gemensamt, att de under kalenderåret fyller sju år, kan det biologiskt skilja nästan ett helt år mellan eleverna. Utvecklingsmässigt kan det skilja än mycket mer, kanske 3-4 år.
Hur ska man då välja en läsinlärningsmetod som ska passa alla elever i klassen? Några i klassen har säkert redan knäckt koden och kan läsa. En del har kanske redan kunnat läsa i flera år medan någon eller några bara känner igen och kan namnge bokstäverna i sitt namn.
Som ung ny och oerfaren lärare trodde jag nog att jag bara kunde bestämma mig för att använda en metod som tilltalade och passade mig själv. Sedan skulle alla lära sig läsa, eller snarare avkoda rätt. På den här tiden, för drygt trettio år sedan, hade man inte börjat prata så mycket om läsförståelse!
Med tiden kom jag underfund med att det inte fungerar att använda sig av en metod. Forskningen visar också att du i en klass behöver använda dig av flera olika läsinlärningsmetoder. Du behöver alltså behärska en mängd olika läsinlärningsmetoder. Med tiden har jag skaffat mig kunskap om en många olika läsinlärningsmetoder, men hur klarar helt nya lärare detta? (Hoppas de har turen att träffa en erfaren mentor)
Hur gör jag då?
Förhoppningsvis är inte alla elever oskrivna blad för mig, utan att jag haft möjlighet att möta eleverna redan under förskoleklassåret och skaffa mig en uppfattning om var, var och en av, eleverna befinner sig i den språkliga utvecklingen. Den klass jag har nu hade jag möjlighet följa under en dag i veckan redan från februari. En enorm fördel för mig, men också för eleverna att få en mjuk övergång från förskoleklass till årskurs ett.
Som jag ser det, finns det i huvuddrag två inlärningsmetoder, helordsmetoden eller metoden att lära sig ljud för ljud och ljuda ihop orden.
Jag använder mig av både och. Till övandet av ljuden kopplar jag också förmågan att forma bokstäverna rätt. Detta behöver oftast de flesta eleverna öva på, även de elever som kunnat läsa i flera år. Jag använder mig av en läslära som både övar ljudningsmetoden och helordsmetoden. Boken har dessutom texter i två svårighetsgrader. På detta sätt lyckas jag fånga upp de flesta elevernas behov av läsutveckling. Men detta är förstås inte heltäckande utan jag använder mig också av Kiwimetoden och även av LTG. Till de elever som kommit långt i sin läsutveckling använder jag också böcker med högre svårighetsgrad. En mängd olika läsläxor, eller snarare lästräning, blir det att hålla reda på i klassen.
När vi arbetar med Kiwimetoden tränar vi mycket på att läsa bilder och diskutera vad texten kanske kommer att handla om. Vid detta första tillfälle är bokens text gömd. Det som är extra bra med detta sätt, är att alla elevers antaganden är lika rätt som någon annans. Alla elever, oberoende av läsutveckling, har här lika stor möjlighet att delta i den gemensamma diskussionen. Detta väcker stort intresse bland alla elever, även hos de som tidigare inte var så intresserade av att läsa. Eleverna påverkar varandra, att det här med att läsa, det är nog faktiskt något riktigt roligt. Sedan tittar vi på texten, och lyckan är förstås stor om man “gissat rätt” på vad boken handlar om.
I LTG skapar vi gemensamma texter, utifrån något vi gjort eller upplevt tillsammans i klassen. LTG-texten använder vi sedan till att läsa förstås, men också modellera med genom att bilda nya meningar genom att klippa isär meningarna ord för ord. Det är spännande att upptäcka vilka svåra ord eleverna lyckas läsa när de själva hittat på dem.
Detta var lite om den grundläggande läsinlärningen. Nästa steg är förstås att fokusera på utvecklingen av läsförståelsen. Exempel på detta har tidigare presenterats här på Bloggen av Annica Eldh. https://1larare.svedala.se/traning-i-lasstrategier-pa-gang/
Metoder måste förstås alltid anpassas till aktuell elevgrupp utifrån t.ex. ålder.
