Att våga släppa taget

JANUARI. Måndag morgon i början av november. Utanför fönstret kan vinterns antågande börja skönjas.  Frosten har lagt sig som ett täcke över såväl mark och träd och allt är stilla förutom en sirlig pelare av rök som sakta stiger upp mot den molnfria himlen
någonstans i fjärran. Synen av detta är behaglig och ger en rogivande känsla i kroppen. När jag vänder mig om sitter en av mina klasser tysta, inväntande och redo att påbörja dagens lektion. Frosten utanför fönstret ligger kvar i sin stillhet, men i klassrummet och i mitt huvud är det allt annat än stilla. Vanligtvis skulle jag i detta skede ha en tydlig detaljplanering för de nästkommande 50 minuterna; det enda som finns i min hand idag är en uppsättning skönlitterära böcker – det är allt. Framförhållning, detaljstyrd planering har släppts taget om till fördel för något som i just denna stund är oklart. En lustig känsla!

För några månader sedan skrev jag ett inlägg på förstelärarbloggen om ett läsprojekt jag har haft med en årskurs 6, där fokus låg på samtalets roll i samband med läsning. Tillsammans läste vi Eldens Hemlighet och från första lektion till sista fanns det en tydlighet och ett körschema för respektive lektion under arbetets gång. Utvärderingen som gjordes i samband med detta läsprojekt var till stora delar positivt; eleverna kände sig delaktiga i diskussioner och menade att de förstod boken bättre genom de samtal som genomfördes i smågrupper kontinuerligt under läsningens gång. Även om eleverna kände sig delaktiga och det var deras tankar som styrde diskussionerna, ämnade jag med detta upplägg få eleverna delaktiga såväl innehålls- som examinationsmässigt. Till skillnad från då ville jag vid detta lästillfälle låta elevernas tankar mer eller mindre styra hela upplägget, och ta begreppet delaktighet till en helt annan nivå. Jag som undervisande lärare blev nu inte den som planerade arbetet, utan snarare organiserade det utifrån elevernas önskemål, med centralt innehåll och kunskapskrav i fokus – naturligtvis.

Nåväl – tillbaks till böckerna

Efter att ha presenterat de böcker som fanns att tillgå röstade majoriteten av klassen på två böcker skrivna av samma författare. Eftersom böckerna låg på olika nivå språkligt fanns här en möjlighet att låta eleverna få sina önskemål uppfyllda då detta med större säkerhet skulle kunna resultera i att eleverna kommer igenom boken och kan ta till sig av innehållet ”med egen maskin”. Det faktum att alla skulle få läsa det de röstade på gav också en viss iver till eleverna; de kände sig delaktiga och fick trots allt ”sin vilja” igenom.

Nästa steg i detta arbete blev naturligtvis kring frågan hur vi skulle arbeta med boken. Glada i hågen efter sin valvinst pratade de ihop sig kring frågan, vilket efter viss diskuterande resulterade i en tankekarta kring hur de ville arbeta. Inte alltför förvånad över deras tankar kom just bokprojektet från ifjol upp som en mall för arbetet, där samtal i smågrupper skulle varvas med instuderingsfrågor i läsloggsformat. Även mer kreativa inslag som att filmatisera och rita till händelser i boken gav en viss variation till hur de tidigare hade arbetat och en möjlighet att låta ord, bild och ljud samspela. När vi sedan kopplat elevernas idéer till kunskapskrav var det dags att sätta igång att organisera upplägget.

Utifrån ett formativt perspektiv ser dock detta arbete mycket varierande ut utifrån det enkla faktum att behoven i klassen ser mycket olika ut. Medan vissa behöver stärka sin läsförmåga och få en djupare förståelse av en text behöver andra lägga energi på att skriva kring sin läsning, eller att byta genre i sitt skrivande. Stöttningen och undervisningen under bokläsningens gång såg därav olika ut, beroende på hur långt eleven kommit i sin läsning, men även beroende elevens behov i sitt skrivande. De elever som valde den något längre boken hade också en större valmöjlighet vid den avslutande skrivuppgiften och de fick möta texttyper som var nya för dem; en nyfikenhet hos eleverna gjorde dock att många valde att arbeta med sådant som låg bortom sin ”comfort zon”; trots detta visade de på initiativförmåga och frågade efter exempeltexter att härma, läste varandras texter kontinuerligt för att få feedback av varandra och av mig som lärare. Genom den kontinuerliga formativa bedömningen kunde de sakta men säkert stärka såväl sin läsförmåga som sin förmåga att skriva kring det de läst.

I skrivande stund har eleverna arbetat med boken i 5 veckor och även om vi inte är helt klara har dessa veckor varit nyttiga för mig som lärare och gett mig en viss insikt. Eleverna visade på att det fanns en önskan att få fler valmöjligheter vid skrivande och att arbeta i mer kreativa former, vilka de även gav exempel på. Att veta hur eleverna väljer vid olika valmöjligheter ger mig också en inblick i hur de tar sig an uppgifter och hur jag kan stötta dem i det val de gör oavsett om det ligger inom eller bortom sin ”comfort zon”. Dessutom upplevde jag redan inledningsvis att eleverna tog sig an uppgiften med mer engagemang och iver, vilket kan bero på att då de fick vara delaktiga i planeringsstadiet och i det stora hela styra upplägget av bokprojektet. Eleverna sitter ju trots allt inne med många kloka tankar och vill påverka sitt skolarbete. Är det inte Sir Ken Robinsson som säger att ”school kills creativity”? Genom att låta eleverna bli mer delaktiga i sin skolgång kanske denna kreativitet trots allt inte går förlorad.

Frosten utanför fönstret har töat bort och istället bytts ut mot en januaridag där enkom några enstaka gråa moln sakta glider över himlavalvet. Allt annat än rogivande och behagligt som det kändes i mitten av november. Att dock veta hur väl mina elever visat på engagemang och delaktighet i denna uppgift har istället skapat en form av ro inom mig; drivkraften finns där och viljan att påverka sin egen skolgång är stor. Man kanske skulle släppa taget oftare!? Hur tänker du?

Att diskutera

  1. Hur låter du eleverna bli delaktiga i undervisningen?
  2. Vad innebär delaktighet för dig? Finns det olika nivåer av delaktighet?
  3. Vilka erfarenheter har du av att kunna släppa taget och låta eleverna bli mer delaktiga såväl innehåll- som examinationsmässigt?
Share Button

2 reaktion på “Att våga släppa taget”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *