Att våga ge utmanande uppgifter som kräver tid och tankeverksamhet

För att elever ska kunna gå vidare till djupare förståelse och kunna omsätta och tillämpa sina nyvunna kunskaper i andra situationer och sammanhang krävs ytlärande, skriver Hattie, Fisher och Frey i boken ”Framgångsrik undervisning i matematik”. Ytlärning får dock inte förväxlas med ytligt lärande. Hur tränar vi i skolan för att skapa en djupare förståelse som kan omsättas i nya situationer? Vad ska jag som lärare tänka på?

Djupinlärning handlar om att du inte bara ska komma ihåg det du lärt dig, utan att förstå det och kunna sätta det i sammanhang. Djupinlärning handlar om att du söker förståelse om hur regler ska användas och varför de finns i stället för att endast memorera dem. Djupinlärning utvecklas när meningsfulla och förklarande samtal infinner sig, här kommer ytinlärning in genom att eleven kan se djupare mönster, göra generaliseringar, formulera hållbara argument och kunna ge konstruktiva synpunkter på andras resonemang genom att djupa och bredda dem.

Därför är det viktigt att du som lärare väljer uppgifters utformning med omsorg och tänker på vilken grupp du har framför dig. Pauline Gibbons betonar vikten av en kognitivt krävande undervisning och varnar samtidigt för riskerna av en för låg kognitiv nivå. Det är viktigt att du hittar ett lärande i utmaningszonen så att eleverna kan utvecklas på rätt nivå och känner en tillfredsställelse av att angripa uppgifterna. Det ska vara sporrande att våga kliva utanför sin komfortzon och få möta utvecklande utmaningar.

Känslan att i början uppleva att allt är förvirrande och jobbigt kan kännas skrämmande och det är lätt att ge upp. Tankar som flyger genom huvudet kan vara ” det är inte lönt”, ”jag kan inte ändå”, ”usch vad jobbigt” mm. Om eleverna får träna att komma över sina egna tankefällor och våga sätta foten utanför sin komfortzon så är jag övertygad om att det stärker varje individ för varje gång man lyckas komma förbi hindren. Det är viktigt att jag som lärare är uppmärksam och ger små ledtrådar för att eleven inte ska tappa självkänslan men mycket viktigt att låta eleven få tid att verkligen fundera och ventilerar sina tankar med sina kamrater. Att låta eleverna tänka flexibelt och våga ta risker att arbeta med en och samma uppgift över tid tror jag är framgångsfaktorer för att uppnå djupare förståelse. Att hitta ett flow, ett välbefinnande i att inte veta, utan genom sökande och prövande komma fram till en lösning och att känna belöning i aktiviteten. En nyckel för att uppleva  flow är enligt neuro- och kognitionsforskare, Fredrik Ullén,  att det är en utmanande aktivitet som på ett perfekt vis möter din förmåga att utföra den. Och det är det vi ska sträva emot i undervisningen, att hitta rätt nivå till varje elev. Samtidigt som eleven blir införstådd med vikten av att hårt arbete ger resultat.

Den undervisningsform som anses mest gynna en kognitiv och språklig utveckling är interaktiva arbetssätt med samtal i smågrupper kring skilda problem och frågeställningar, därför arbetar vi minst en gång i veckan med problemlösning i grupp. I början var det kortare uppgifter som de fick redovisa för varandra men nu kan uppgiften ta mer än en lektion att lösa. Jag ser att elever vågar ge sig själv tid att tänka och vågar pröva olika idéer. Frustrationen att inte kunna med en gång har avtagit och det har resulterat i att eleverna har blivit mer noggranna och stressar inte. Det är kvalitet och inte kvantitet som gäller när de löser uppgifterna.

Här är två exempel på hur vi arbetar med problemuppgifter som inte är ”kvickfix”.

Eleverna fick göra egna berättelser över en dag i text därefter fick de göra ett diagram över dagen. Därefter fick en kompis berätta utifrån diagrammet vad hen kunde utläsa och så jämförde de berättelsen med vad kompisen hade kunnat utläsa. Många aha-upplevelser och jag upplevde att många fick en djupare förståelse för hur man utläser ett diagram.  Då det ibland ”smög” in lite fel i diagrammen, medvetna eller omedvetna, stämde inte den nedskrivna dagen överens med den berättande berättelsen kompisen gjorde. Det blev då mycket diskussioner och de granskade diagrammet noga och förde resonemang kring diagrammet.

En annan bra uppgift att arbeta med i grupp är ledtrådsmatte. Här får eleverna olika ledtrådar som de ej får visa varandra och med hjälp av informationen som var och en sitter inne med ska de lösa problemet tillsammans. Här gäller det att vara uppmärksam och lyssna på alla i gruppen. Alla är delaktiga och många bra frågor ställs för att ingen sitter inne med all information utan man måste kommunicera för att komma fram till en lösning. När de har löst uppgiften skriver de egna frågor till ledtrådarna som sedan klasskamraterna löser.

Se gärna filmen ”Tårtan 1” längst ner på sidan i länken hur man kan ge små ledtrådar till eleverna för att hålla intensiteten uppe under hela lektionen så att de inte tappar gnistan.

https://larportalen.skolverket.se/#/modul/1-matematik/Grundskola/418_sprakimatematik%20%C3%A5k1-3/3_cirkelmodellen%20%E2%80%93%20texter%20i%20matematik/

Vad krävs då av mig som lärare?

  • Förhållningssättet ska vara inbjudande och positivt
  • Lyhörd för elevernas behov, känna av vad eleven behöver just nu
  • Målmedveten
  • Kunna överföra en stark känsla av att vilja uppnå något med sin undervisning
  • Att skapa rätt förutsättningar och rätt uppgifter vid rätt tillfälle
  • Ge utmanande uppgifter och engagerad undervisning som hjälper eleverna att anstränga sig till det yttersta
  • tydlighet

Målet med undervisningen måste ändå vara att eleven känner som Saba uttrycker det:

 

Att diskutera:

  • Hur gör du för att utmana dina elever på lektionerna?
  • Hur vägleder du eleverna att ha uthållighet att fortsätta jobba trots motgång?
Share Button

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *