Att synliggöra normer, skapa medvetenhet och gå vidare till handling

Nästa steg i det kollegiala arbetet med våra SKA-mål på Baraskolan

Under nästa läsår, i det fortsatta SKA-arbete om inkluderande lärmiljöer, kommer Baraskolans personal, fördjupa sig i området normer och värden. Jag och min förstelärarkollega Maria Danielsson kommer tillsammans med specialpedagog Annika Holm och rektor Ann-Sofie Åkesson planera och driva det arbetet under våra lärarkonferenser. Vi har nu påbörjat förberedelser för arbetet och därmed börjat leta material för att läsa in oss på området.

Normer är osynliga, oskrivna regler som ofta har funktionen att hjälpa oss agera i förhållande till varandra. Det finns dock tillfällen då dessa regler eller normer kan skapa privilegier för vissa och diskriminera och verka begränsande för andra. De kan skapa maktobalans och stoppa in oss i olika fack. Vilket i sin tur kan leda till exkludering, diskriminering, ojämställdhet och ojämlikhet.

Maria väcker tankar om rasism i sin sista blogg för vårterminen och texten nedan utgår till större del från ett genusperspektiv. Området för normer sträcker sig långt utanför de två exempel vi belyser i våra bloggar. Vi tror dock att ju större medvetenhet som skapas runt normer inom ett område, desto lättare blir det att applicera dessa tankar på andra normer. Det kan vara normer om utseende, trosuppfattning, vithetsnormer, funktionsnormer och heteronormer.

I november 2017 skrev jag ett blogginlägg i samband med Metoo-upproret (#Metoo, vikten av att se genus för att kunna främja jämställdhet). Sedan dess har läroplanen reviderats och 2018 tillkom en del nya formuleringar, bland annat citatet nedan.

”Skolan ska verka för jämställdhet. Skolan ska därmed gestalta och förmedla lika rättigheter, möjligheter och skyldigheter för alla människor, oberoende av könstillhörighet. I enlighet med grundläggande värden ska skolan också främja interaktion mellan eleverna oberoende av könstillhörighet. Genom utbildningen ska eleverna utveckla en förståelse av hur olika uppfattningar om vad som är kvinnligt och manligt kan påverka människors möjligheter. Skolan ska därigenom bidra till att eleverna utvecklar sin förmåga att kritiskt granska könsmönster och hur de kan begränsa människors livsval och livsvillkor.”  – Lgr 11

Utifrån ett normkritiskt perspektiv ser jag paralleller mellan texten ur läroplanen ovan samt texten nedan som är ett citat ur boken ”Lärande och jämställdhet i förskola och skola” Mia Heikkilä (2015) som jag även hänvisade till i nämnda blogg.

”Ibland särar lärare på flickor och pojkar för att det är bekvämt och för att man någonstans tänkt en tanke om att flickor och pojkar gärna vill delas upp. Det finns problem med det. Då utgår man måhända från en heteronormativ uppdelning av könen där alla flickor förutsätts identifiera sig med bara flickor. Detta fungerar likaledes för pojkarna.” (s.106)

Likaså i Lärarnas riksförbunds material ”Det öppna klassrummet, lathund för ett normkritiskt arbetssätt” pekar man på vikten av att utgå från att ”klassen består av en brokig skara elever där kön och sexualitet inte ska förutsättas.”

För oss som arbetar i skolan är detta inte ett frivilligt förhållningssätt. Enligt skollagen ska

”Var och en som verkar inom utbildningen ska främja de mänskliga rättigheterna och aktivt motverka alla former av kränkande behandling” – Skollagen, 1:5.

Ingen ska i skolan utsättas för diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, könsöverskridande identitet eller uttryck, sexuell läggning, ålder eller funktionsnedsättning eller för annan kränkande behandling.”  – Lgr 11

  1. Konventionsstaterna är överens om att barnets utbildning ska syfta till att:
  2. d)förbereda barnet för ett ansvarsfullt liv i ett fritt samhälle i en anda av förståelse, fred, tolerans, jämställdhet mellan könen och vänskap mellan alla folk, etniska, nationella och religiösa grupper och personer som tillhör ett urfolk. – Barnkonventionen artikel 29: Utbildning, syfte

För att kunna utmana elevers föreställningar om normer, behöver vi bli medvetna om vilka normer vi själva förhåller oss till, hur de påverkar våra värderingar och vilka didaktiska val vi gör. Det är inte helt enkelt då normerna ofta är osynliga. Det är inte förrän någon eller något bryter mot normen som våra egna värderingar blir tydliga. Är jag en normbrytare eller förstärker jag normer?

Normer är föränderliga. Det vet vi om vi ser bakåt i tiden. Många normer vi tar för givna idag, var förmodligen utmanande vid tiden för normförändringen. För att skapa förändring och därmed bättre förutsättningar för människors möjligheter i framtiden, behöver vi fortsätta utmanas i våra attityder och värderingar. Vilka förändringar som skett i skolor sedan Metoo – rörelsen startade, då jag skrev ovan nämnda blogg, kan jag inte uttala mig om, men min upplevelse är att det diskuteras förvånansvärt lite och att det behövs ett ständigt återkommande arbete för att behålla medvetenheten runt dessa frågor.

Att diskutera:

  • Hur medvetna är ni, och hur talar du och dina kollegor om era och era elevers normer och attityder?
  • Hur arbetar ni med att medvetandegöra varandra om normer attityder?
Share Button
Om författaren

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *