Att stämma upp i klassrummet

I början av förra terminen märkte jag av allt tydligare att en klass i engelska oftast stämdes upp av ett fåtal elever och medan dessa elever fick visa på sin muntliga förmåga om och om igen, satt många andra elever tysta utan minsta ansats att ta ton, oavsett om det var i mindre grupp eller i helklass. Efter att ha sonderat terrängen i klassen visade sig att anledningen till detta berodde på flera faktorer. Man var rädd för att säga fel, att språket inte räckte till, att man jämförde sig med andra elever eller en oro över hur andra elever skulle reagera. Det fanns alltså en viss otrygghet utifrån såväl ett individperspektiv, som ett klassperspektiv. Något behövdes göras!

Olga Dysthes, Det flerstämmiga klassrummet, har med största sannolikhet inte gått någon lärarstuderande förbi, då den lägger sin tyngdpunkt på de olika typer av interaktion, såväl muntlig som skriftlig, som sker mellan elever, lärare och det innehåll som behandlas i undervisningen. Genom den sociala interaktionen och att delta aktivt i undervisningen kan eleverna verbalisera sin kunskap och lära sig av varandra i en omgivning där språket står i centrum för inlärningen. I det läsprojekt som den här gruppen nu skulle ta sig an blev ett av målen att få eleverna mer muntligt aktiva och tro på sig själva. Klassrummet som tidigare stämts upp av några få elever skulle nu – helst – stämmas upp av alla. Med tanke på att majoriteten av elevgruppen inte deltog muntligt behövdes dock olika metoder och ingångar till hur undervisningen skulle bedrivas för att ge eleverna större trygghet och fler möjligheter att ta ton i klassrummet.

Under ett antal veckor skulle gruppen läsa en engelsk bok, ”Main Street USA” och för att synliggöra elevernas progression kring just att delta muntligt började eleverna med att i början av respektive lektion sätta upp ett mål gällande hur mycket de ämnade delta, för att vid slutet av lektionen utvärdera sitt uppsatta mål (se bild) enligt matrisen nedan.

 

Elevernas egna uppsatta målbilder för lektionen fick styra dem i sitt lärande och gav en tydlig fingervisning om vart de skulle. Enligt Hattie är ”Self reported grades” och att använda sig av elevernas egna förväntningar/mål ett sätt att få elever att uppnå mer av undervisningen. Här blev det också viktigt för mig som lärare att uppmuntra eleverna att våga sätta upp ett mål som låg utanför deras ”comfort zon”, samt att kontinuerligt påminna dem om målet under lektionens gång. Syftet med detta var att få eleverna att se sin personliga utveckling och att över de fyra veckor som läsprojektet pågick flytta sig åt höger i matrisen och följaktligen bli mer muntligt aktiva och våga tro på sin egen förmåga (se bild).

Även om målbilder och självskattning synliggjorde progressionen för eleven var detta på ingalunda sätt vad som avgjorde om eleven skulle bli mer aktiv eller inte. Andra faktorer kan också ha spelat roll såsom att boken eleverna läste var till sitt innehåll tacksam att förstå och att diskutera kring gjorde att eleverna kunde lägga mer fokus på att delta muntligt, än att utröna vad boken handlade om. Att lektionerna var identiska i sitt upplägg för att undvika ”överraskningar” och att låta eleverna arbeta i trygga samtalsgrupper kan också ha bidragit till att eleverna vågade delta mer. Även att använda EPA (enskilt, par, alla) som metod gjorde att eleverna kunde verbalisera sina tankar för sig själv och för sin kompis innan tankar/åsikter lyftes i helklass; eftersom det var gruppens tankar som efterfrågades behövde eleverna alltså aldrig stå ensamma med sina svar.

I samband med detta läsprojekt tog många av eleverna ton och vågade mer än de tidigare vågat, såväl tillsammans med sin samtalspartner som i helklass. Majoriteten av eleverna gjorde även en resa åt höger i matrisen och deltog mer än de från början hade satt upp som mål. Några elever som inte ens velat yppa ett ord på engelska tidigare tog sig mod att sammanfatta ett helt kapitel i helklass. Det är sällan en isolerad del av undervisningen som gör att eleverna uppnår de mål som satts upp, men i det här fallet tror jag att just ”self reported grades” med fokus på den muntliga interaktionen var det som ledde till ett mer flerstämmigt klassrum. Det gav eleverna en vägledning kring vad som var i fokus och vad som skulle utvecklas.

Att diskutera:

  1. Hur flerstämmigt är ditt klassrum?
  2. Hur använder du målbilder och självskattning i din undervisning?
  3. Hur arbetar du med de elever som är motvilliga till att delta muntligt?
Share Button

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *