I mitt tidigare blogginlägg från denna termin skrev jag om hur vi lärare på Spångholmsskolan jobbar mot ökad kunskap och samsyn för att säkerställa att våra elever ska få rättvisande, likvärdiga och rättssäkra betyg. Blogginlägget finns här.
I detta blogginlägg tänker jag fortsätta på samma tema men med ett snävare fokus. För att kunna sätta ett betyg måste det ha skett bedömningar som synliggjort elevernas kunskaper. Vi har under terminens utvecklingsarbete diskuterat hur bedömningar både kan vara formella och informella. De formella bedömningarna kan ske genom en examination såsom ett skriftligt prov, en inlämnad bilduppgift, en ekonomiskt och miljömässigt motiverad inköpslista i hemkunskap eller liknande men likväl kan en bedömning vara informell. Informella bedömningar kan egentligen vara precis vad som helst, en analys av orsaker till ett krig under ett samtal under lunchen, något som är sagt av en elev under en lärarledd genomgång, ja allt eleverna har visat under terminen räknas in i “bedömningskorgen”.
Något som kan (och bör) diskuteras är hur vi skapar rättvisa och likvärdiga prov. Nedan koncentrerar jag mig på två grundläggande faktorer.
Frågar man inte så får man inte veta.
Ett prov kan innehålla olika typer av frågor såsom flervalsfrågor eller essäliknande frågor. Vilken typ av frågor som används vid ett prov behöver också diskuteras men ingen bedömning är bättre än uppgiften den bygger på. Vi måste börja med att säkerställa att provfrågorna speglar det vi vill att eleverna ska visa att de kan. Detta är egentligen enkelt om man på en skola jobbar med styrdokumenten. Via djupare kunskaper när det gäller kursplaner blir planering, undervisning och bedömning rättssäker. Ett exempel som vi har jobbat med under vårt kvalitetsarbete, när vi är indelade efter ämne, är att hitta stöd för ämnets tyngdpunkter i syftestexten och i det centrala innehållet när vi planerar undervisningen och bedömningsuppgifterna. Att ha en röd tråd genom syftestexten, det centrala innehåller, betygskriterier till bedömningsuppgift är sätt att bygga alignment och ökad validitet för eleverna. Vi måste helt enkelt ställa rätt frågor.
Deklarativa eller procedurella provuppgifter?
- Deklarativa provuppgifter är provfrågor där t ex årtal efterfrågas. Frågor där det kan finnas rätt eller fel svar och det som i vardaglig språk kan kallas för faktafrågor. Detta är svar på frågor som eleverna behöver komma ihåg oftast enkla och upprepningsbara fakta.
- Procedurella provuppgifter är mer av typen “varför-frågor” där det krävs andra förmågor än att minnas. Det kan vara att med faktakunskaperna kunna förstå och kan analysera något. Det som även kallas för higher order thinking.
Det är nog enkelt att fastna i att den ena typen av provfråga är bättre än den andra men de båda typerna har sina fördelar men även nackdelar, framförallt när det gäller provets reliabilitet. De deklarativa provfrågorna är slutna i sin karaktär och kan vara av typerna flervalsfrågor, ja/nej och sant/falskt frågor eller där man ska para ihop t ex begrepp med rätt beskrivning. Vad är då negativt med denna typ av provfrågor och vilka är riskerna? Framförallt så kan eleverna få rätt svar genom att gissa. Det går alltså inte att säkerställa att elevens provresultat inte är baserat på tur när det gäller gissning. För att belysa båda sidor av myntet så går det att undvika detta genom att öka antalet frågor. Har man många slutna frågor så sänks även elevernas chanser att kunna gissa till sig ett rätt svar. Något positivt som jag sällan hör när det gäller denna typ av provfrågor är att de faktiskt kan vara komplicerade och att det kan krävas “higher order thinking” av eleverna för att just kunna välja ett rätt svar. En sluten fråga behöver inte vara:
“Vilket år startade den franska revolutionen”
a) 1789
b) 1798
c) 1776
utan även en lite svårare fråga som:
Varför var sjuårskriget viktigt för kolonisterna?
a) Kriget gjorde att många kolonister blev erfarna soldater.
b) Frankrike kollapsade ekonomiskt efteråt.
c) Det infördes nya skatter efteråt.
(Frågan är tagen från lärarhandledningen Fundament historia 8)
Något som man får ta ställning till när mäter kunskap, i den bemärkelsen att man räknar ihop poäng, är om varje poäng är lika mycket värd. Det positiva med typen är att provresultatet kommer vara objektivt då det inte krävs en uppskattning av något. Det ställer dock höga krav på utformningen av frågorna så att kunskapen som mäts blir givande för det som ska testas så att validiteten inte riskeras. Den största fördelen med de slutna frågorna är som sagt att reliabiliteten är hög.
När det gäller de öppna procedurella provuppgifterna är det viktigt att ha med avgränsningar och fördefinierade avsikter för att annars försvinner tydligheten för eleverna. Det måste vara tydligt vad det är som ska bedömas och vad som måste vara med i provsvaret. Personligen tycker jag att matriser fungerar väl här men det är absolut inget krav. Riskerna med öppna provfrågor är att kvalitativ bedömning alltid är subjektiv och att provsvaret uppskattas. Detta kan undvikas om man har tydliga och för eleven synliga och explicita kriterier. Jag upplever att det är enklare att hålla validiteten hög i denna typ av provfrågor men svårare att hålla reliabiliteten lika hög.
Hur skapar man då ett bra prov? Jag har inget facit men det viktigaste, enligt mig, är att diskussionen och samtalen finns där mellan ämneskollegor och att fokus alltid ligger på elevernas rättssäkerhet.
Att diskutera:
- Vilka möjligheter för samarbete finns det på er skola när det gäller bedömningsuppgifter?
- Hur kan vi säkerställa reliabilitet och validitet när det gäller våra elevers examinationer?
