Att skapa en läsare

Att läsa handlar inte bara om att rent tekniskt kunna avkoda en text. Läsning skapar i bästa fall delaktighet och välmående i vardagen. Det bidrar till fortsatt språkutveckling, ett utvecklat ordförråd, fler kunskaper om samhället och omvärlden och ökad gemenskap. Läsning ger även minnesträning, uppmuntrar till nya sätt att se på situationer ur olika synvinklar och skänker gemenskap, harmoni och glädje. Läsning vidgar världen.


Det var allt detta jag ville åt när jag inledde ett litet läsprojekt tillsammans med en av mina elever under förra terminen. Min elev kunde läsa. Det hade jag redan kollat av. Men han ville inte. Såg inte någon mening med läsandet och tyckte att det var jobbigt och onödigt. Min elev kunde som sagt läsa men…

  • Hade aldrig läst en hel bok.
  • Tyckte att det var tråkigt att läsa.
  • Ville inte läsa.

Mitt projekt var litet. Det finns inte så mycket tid över i vardagen. Det skulle dock visa sig vara effektivt. 

Projektet

1 Valet av bok (“Det vita huset” av Petter Lidbeck) 

Att låta eleven välja bok kan verka demokratiskt, men en elev som ännu inte är en “läsare” kan inte bära detta ansvar på ett bra sätt. Med goda tips från vår hjälpsamma skolbiblotikarie valde jag en bok som var spännande och inte särskilt tjock. Kapitlen var korta för att säkra att vi vid varje lästillfälle skulle nå ett avslut. 

2 Högläsningen 

Jag började med att läsa de första kapitlena högt för att skapa en ingång, få flyt i berättelsen och för att väcka intresse men också för att skapa en gemenskap mellan oss. Att bli läst för är något som de flesta har svårt att motstå!

Efterhand lät jag min elev hjälpa till att högläsa något stycke. 

3 Anteckningarna

Något som jag trodde skulle stöta på patrull och dessutom göra läsningen hackig var att i en anteckningsbok skriva ner allt som var oklart. Oftast handlar det om ord man inte vet vad de betyder men det kan också handla om varför en person sa en speciell sak eller varför personen i boken gjorde som den gjorde. 

Instruktionen från mig var att det var “förbjudet att gå vidare i läsningen utan att anteckna om det finns något som är oklart”. Den tidigare “högläsningsfasen” var ett utmärkt tillfälle att visa hur detta skulle gå till. 

4 Parallell-läsningen

Efterhand var det dags för att läsa själv. Motvilligt, men bara ett kort kapitel i taget, satt vi bredvid och läste samma kapitel. Efter färdigläst kapitel jämförde vi anteckningar och jag kunde förklara ord som var svåra. 

Det här var verkligen en ögonöppnare för eleven som märkbart började hitta en större mening med läsningen efterhand som förståelsen ökade. Flera a-ha upplevelser här!

Det fina var också att det blev flera fina samtal med kopplingar till verkligheten.

T ex hade eleven antecknat ordet “plywood” (ett fönster var förspikat med plywood i berättelsen). Vi tittade på internet och eleven kände genast igen materialet och började ivrigt berätta om ett ödehus han varit vid där det också var förspikat med plywood för fönstren. Här gick eleven alltså från att ha ett ord framför sig som han inte förstod till att ha en klar bild framför sig hur det såg ut och hade på köpet tillägnat sig ett nytt ord! 

I början satt vi som sagt och läste kapitlet samtidigt, men jag kunde efterhand “förläsa” medan eleven satt och läste själv. När eleven var klar kunde vi börja samtala. 

Här var det viktigt att jag verkligen inte tog för givet att eleven kunde alla ord han inte antecknat. Ett exempel är att min elev verkligen trodde att bokens huvudperson verkligen kastade en macka i vattnet när han gick vid strandkanten och “kastade macka”…  

Det gemensamma i projektet blev viktigt viktigt. Jag hade heller ingen aning om vad ett “fabergé-ägg” som blev stulet i boken var och det var fint att ta reda på detta tillsammans.

4 Frågorna

Det är inte allting som går att anteckna och det finns saker som kan gå en orutinerad läsare förbi. Därför var det viktigt att jag var laddad med en del frågor efter varje kapitel. Här handlade det mer om läsförståelse än ordkunskap. Det kunde handla om vad en person menade med det hen sa eller hur man kunden märka på en person att hen var nervös. 

Viktigt att som vuxen försöker hitta dessa potentiella fall-luckor! 

5 Mellan lästillfällena – den gemensamma upplevelsen

En för mig viktig del av det här lilla projektet var att “ta med” läsningen utanför klassrummet. 

Att vid lunchbordet kunna slänga ur mig “Hur tror du Hellman ska klara sig ur det här nu då?” eller och plötsligt få igång min elev i en diskussion kring senaste kapitlet var en viktig del i läsframgången. Vi delade en upplevelse! Andra blev sugna på att veta vad vi pratade om och undrade om de också kunde få läsa boken. Läsningen fick plötsligt en helt ny status hos min elev och kopplingar till vardagslivet.

Snart hann jag inte med längre. När vi hade bestämt att vi skulle läsa nästa kapitel hade min elev läst tre. Även detta var en statushöjning. Läraren hängde inte med i tempot längre…

6 Resultatet

Det var en märkbart glad och stolt elev som avslutade sista kapitlet av boken. Vi var överens om att det var en bra och spännande bok och jag var förstås snabb att påminna eleven om hur stämningen och inställningen var när vi just skulle börja läsa… En bra tankeställare! 

Det här var ett kort projekt på ett par veckor. Vi tog vår gemensamma lästid på morgonen när klassen har en stående tid för läsning. Följande resultat kan jag se idag: 

  • min elev läser nu böcker och uppskattar (oftast) klassens lässtunder på morgonen.
  • eleven har en ny förståelse för hur man kan ta sig an en text.
  • min elev samtalar gärna om sin läsning och berättar om upplevelser i böcker.
  • min elev frågar ofta spontant om saker han inte förstår. Inte bara i läsningen utan i allmänhet under mina lektioner.

Mina tips för att lyckas med ett sådant här projekt: 

  • Läraren väljer bok (ta gärna hjälp av skolbibliotekarien) och sätter sig in i handlingen.
  • Ta tid tillsammans med eleven.
  • Utmana eleven genom att ställa intresserade frågor kring handlingen och vad man tror kommer att hända sedan.
  • Var noga med att eleven ska få upplevelsen av att förstå.
  • Dela upplevelsen även utanför klassrummet (lite som när man varit på bio och pratar om det efteråt!) 
  • Var aktiv och tänkande som vuxen.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det här var en liten insats med bra utfall! Tänk om det alltid hade varit så enkelt! 


Sedan jag skrev den här texten har jag fått en ny elev i klassen som var i samma utgångsläge som ovanstående elev. Jag håller på att prova samma sak igen, givetvis med små modifieringar för att det ska passa situationen. Jag kan redan se den positiva förändringen komma krypande! 


Frågeställningar

  • Har du någon elev som behöver motsvarande punktinsats i något ämne? 
  • Hur skulle du i så fall kunna lösa detta? 
  • Vem skulle du behöva samarbeta med? 
Share Button
Om författaren

2 reaktioner på ”Att skapa en läsare”

  1. Hej, om du visste hur stolt jag som författare blir av att läsa det här. Mallig rentav. Hälsa killen så gott från mig! Allt gott./Petter Lidbeck

    1. Tycker verkligen att du ska kosta på dig att vara mallig. Kanonbra bok och väl ämnad för ändamålet. Tack för den!

      Mattias

Lämna ett svar till Petter Lidbeck Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.