Att se framgångsfaktorerna i sin undervisning

Ibland är det som om alla stjärnor står rätt. Alla elever är peppade på uppgiften, alla förstår, alla arbetar inspirerat och flitigt, fullständig arbetsro råder, alla upplever att de kan, alla lär sig och alla utvecklas. Vid sådana tillfällen kan det vara värdefullt att inte bara skylla på stjärnorna, utan att ta en stund till att reflektera över vad det egentligen var som gjorde att det blev så lyckat, att alla lyckades. Det hade varit skönt om det fanns ett kort och enkelt svar, men ofta är resultatet produkten av många faktorer. 

För min del handlade det om en lektion i svenska som jag hade nyligen i årskurs 5. Syftet var att eleverna skulle lära sig att skriva en argumenterande text i form av en insändare till en tänkt skoltidning. Ni har redan förstått att det var tyst i klassrummet och att eleverna knappade ihärdigt på tangentbordet utan att fråga om hjälp. Men det fina var också att de efteråt kände sig säkra på formatet; de tyckte själva att de visste hur man skriver en insändare. Det här var också en lektion där jag hade till uppgift att testa och observera något som en del i vårt pedagogiska utvecklingsarbete på skolan. Det handlade om att testa tesen att om eleverna ges ett val skapar detta motivation, men det återkommer jag till om en stund. 

Alla som undervisar i svenska vet att utmaningarna med skrivundervisning inte bara ligger i att vara tydlig i sina instruktioner. Det händer ofta att elever som verkar ha förstått uppgiften på ytan, ändå blir sittande med tomt papper (eller digitalt dokument) när det är dags att skriva. På frågan om hur det går eller vad som är svårt, blir svaret ofta “Jag vet inte vad jag ska skriva” eller “Jag kommer inte på något”. Detta är förstås uttryck för något djupare, att det är något i uppgiften som inte är klart för eleven. Under den lektion jag beskrivit ovan var det dock ingen av dem som hamnade där. Alla kom igång och alla slutförde. Vilka faktorer var det då som gav eleverna förutsättningarna de behövde för att lyckas?

 

Ett ämne som ligger nära eleverna

Jag hade valt ämnet åt eleverna och jag valde något som finns i deras värld och vardag, nämligen skolans regel om att de måste lämna in sina mobiltelefoner vid dagens början och inte får dem igen förrän efter dagens sista lektion. Här har de redan både kunskap och erfarenhet. Ämnet innebär inget nytt stoff som behöver läras in, utan det är ett innehåll som de redan funderat kring och förmodligen också pratat om många gånger. 

 

Gemensam modellering

Ett moment som jag upplever brukar vara effektivt hämtade jag sedan från Cirkelmodellen, nämligen att skriva en gemensam text innan det var dags att släppa loss eleverna i det individuella skrivandet. Genom att med klassens hjälp modellera textgenren (i det här fallet hur man skriver en argumenterande text) får eleverna bevittna textskapandet live: hur det ser ut, hur man gör och hur man kan tänka när man skriver en text. Jag hade gjort en checklista med saker som insändaren skulle innehålla (rubrik, inledning, 3 argument, ett motargument, avslutning och signatur) och skrivit upp den på tavlan, så att eleverna hela tiden kunde se vilken del av texten vi höll på med och så att vi kunde stryka delarna allt eftersom de blev klara. Vi valde ett annat ämne och eleverna fick sedan formulera sig muntligt och jag agerade sekreterare, men självfallet även lärare när det behövdes språklig guidning.

 

Gemensam förberedelse av stoff

Nästa steg var att ta fram argument för och emot mobilregeln. Detta gjordes i en kooperativ modell där de först diskuterade och listade argument i smågrupper, för att sedan redovisa dem i helklass och så samlade vi alla argumenten på tavlan. I instruktionen betonade jag att vi nu inte i första hand skulle låsa fast oss vid en speciell ståndpunkt, utan försöka se regeln ur olika perspektiv och hitta så många argument som möjligt. Jag var också mån om att förmedla att inget var rätt eller fel här, så länge argumentet stödde åsikten i fråga. Det var en övning som skapade stort engagemang och listorna på argument blev långa, både för och emot. En sak som jag tror var motiverande för eleverna här, var känslan av att det var lika mycket värt att kritisera skolans regler som att gilla dem. Hur gärna vi än vill ha ett öppet klassrumsklimat och fritt tänkande elever, så blir det nog ändå lätt så att de upplever att det inte anses riktigt okej att vara mot skolans regler. Därefter skrev jag ner alla argument på listor, som senare skulle tjäna som inspiration för eleverna. 

 

Möjlighet att påverka innehållet

Inom ramen för Aggarpsskolans utvecklingsarbete kring elevers motivation, hade vi i min ämnesgrupp bestämt oss för att skapa undervisning där eleverna hade möjlighet att påverka sitt arbete genom ett val (mer om det här utvecklingsarbetet kan du läsa här). Min egen erfarenhet är att valmöjligheter är lite av ett tveeggat svärd. Rätt använt kan det ge eleverna upplevelsen av att de kan rikta in sig på det som intresserar eller engagerar dem och välja bort det de tycker är tråkigt eller för svårt, men fel använt kan det beröva elever på vägledning och stöttning. Om valet är alldeles för öppet (exempelvis “välj ett fråga du tycker är intressant och argumentera för eller mot”) kan det få elever att stå handfallna inför uppgiften. De har då inget konkret som kan vägleda dem och valet gör det svårt att komma igång.

I mitt fall var valet givet: Vill du argumentera för eller emot mobilregeln? Det valet var tillräckligt begränsat för att jag i undervisningen kunde förbereda eleverna innehållsmässigt för båda alternativen, men tillräckligt stort för att de ändå skulle uppleva det som meningsfullt. På detta sätt kunde de i sin text ge uttryck för en åsikt de faktiskt hade och slapp argumentera för något de inte tyckte på riktigt. 

Nu hade eleverna stöttning av argumentlistor, checklistor och modelltext. När vi pratar om den här typen av undervisning brukar det komma invändningar: Med så mycket stöd går det ju inte att misslyckas, men behärskar eleverna verkligen texttypen när du sedan tar bort alla stöttor? Ja, skulle det visa sig. När vi hade haft den där magiska lektionen där alla skrev klart sina insändare med ingen eller ytterst lite hjälp från mig, var det dags för dem att skriva insändare nummer två, och den här gången om ett ämne de själva valt (här pratar jag emot mig själv kan tyckas, men för att komma runt problemet med att en del inte får några idéer hade de fått en “tankeläxa” inför lektionen: Bestäm dig för ämne, åsikt och argument).  När stöttorna gällande både form och innehåll togs bort, var kunskapen befäst hos de flesta. Några behövde snegla lite på checklistan, men mer hjälp än så behövdes inte.

Som lärare är det viktigt att titta på sin egen undervisning som orsak till elevers lärande eller icke-lärande. För egen del har jag märkt att det oftare sker när det gått åt pipsvängen: “Vad var det i min undervisning som gjorde att de inte lyckades och vad måste jag förändra?”. När det däremot går ovanligt bra, är jag ofta bara nöjd och går vidare. Lika viktigt är det förstås att vi i sådana lägen funderar över vad det var vi gjorde som skapade förutsättningar för eleverna att lyckas. Och att vi kanske till och med berättar om det?

 

Att diskutera:

  1. Tänk på en lektion som blev riktigt lyckad. Bena upp framgångsfaktorerna. Vad var det som gjorde att det blev så?
  2. Går dessa framgångsfaktorer att införliva i all undervisning? Varför/varför inte?
  3. När upplever du att valmöjligheter stimulerar elevernas engagemang och motivation och när gör de det inte?
Share Button
Om författaren

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *