Att göra det av en anledning – handledning av lärarstudent

Att handleda en lärarstudent är något jag länge lockats av. Jag tycker om att dela med mig av hur jag ser på mitt yrke och hur jag utövar det och jag gillar att se människor växa. Gränsen mellan undervisning och handledning är inte alltid glasklar och jag har sett beröringspunkter mellan att undervisa elever och att handleda en lärarstudent: det handlar i båda fallen om progression och lärande. Sedan finns det så klart skillnader också. Hur mycket av lärarrollen kan jag ta med mig in i handledandet? Och hur mycket måste jag skapa på vägen? När jag förra året tog mig an min första student, ville jag ge allt för att hjälpa henne att bli en riktigt skicklig lärare. Då krävdes en strategi.

Att prata medan jag jobbar

Studenthandledning är något som förväntas pågå parallellt med alla andra arbetsuppgifter. Jag insåg snabbt att jag och min student inte precis badade i tid och att det gällde att göra den lilla tid som stod till vårt förfogande effektiv. Eftersom yrket innehåller en del rutinsysslor, kunde vi ha viktiga samtal samtidigt som vi gjorde annat (plockade undan i klassrummet, rättade, frånvarorapporterade, ställde i ordning, etc). Att prata medan jag jobbar gick snabbt från att vara en nödlösning till att bli en medveten strategi. Som lärare gör man en massa saker på rutin, som man egentligen har ett glasklart syfte med. Detta är kanske inget man går och tänker på till vardags, men desto viktigare att reflektera över och förmedla när man är i handledarrollen. Jag har möblerat klassrummet som jag gjort av en anledning, jag har placerat elever som jag gjort av en anledning, jag står i dörren och hälsar på dem av en anledning, jag tänder lamporna vid ett visst tillfälle av en anledning, jag använder de olika whiteboardpennornas färger som jag gör av en anledning, jag står på ett bestämt ställe när jag ger instruktion av en anledning, osv. Att prata medan jag jobbar är ett tidseffektivt sätt att dela med mig av tankar, kunskaper och erfarenheter till min student. Det handlar om en mer praktisk dimension av yrket som är svår att täcka in i den teoretiska delen av utbildningen.

 

 

Planering och undervisning

Jag försöker se till att vi sköter både planering och undervisning tillsammans eller i samförstånd, så långt det är möjligt. Samtidigt vill jag ha en progression där min student blir mer och mer självständig på dessa båda områden. I början lät jag henne prova att undervisa utifrån min planering. Jag förklarade varför jag planerat som jag gjort och hon utförde. Därifrån gick vi till att planera tillsammans och så småningom till att hon planerade upp sina lektioner, men som en del i mina arbetsområden. Nu när vi är framme i hennes femte termin av lärarutbildningen, planerar hon sitt eget arbetsområde i matematik. Jag delger henne mina tankar kring hennes planeringar, men det är hon som fattar besluten.

När det gäller undervisandet har det funnits en liknande progression. I början observerade hon mycket. Så småningom undervisade hon utifrån min planering och därefter mer och mer utifrån egen planering.

 

Handledande samtal

I de efterföljande samtalen är det så lätt att bli rådgivaren. Jag har sett något, jag har en åsikt om hur detta kan förbättras och jag ger råd om detta, i all välmening. Det har varit en utmaning att låta min student själv prata och reflektera. Att låta henne få chansen att själv sätta ord på vad hon sett och upplevt och att göra egna lärdomar. Det är en konst att ställa frågor som utmanar henne och leder till vidare reflektioner och jag får ofta bita mig i tungan när jag har ännu ett tips på lut.

Vid observationerna har jag ibland tänkt att vi skulle fokusera på något särskilt, kanske uppstarten av lektionen eller hur feedback ges till eleverna. Men nästan varje gång leder samtalen i stället till den kritiska punkt som varit avgörande för huruvida lektionen nådde sitt syfte eller inte. Vad var syftet med lektionen? Nådde vi dit? Varför/varför inte? Denna frågekedja har blivit styrande i samtalen oavsett vem som observerat vem. På så sätt har vi kommit åt vilka faktorer som avgör om en lektion blir lyckad eller inte. Det kan handla om ledarskap och bemötande, om en uppgifts utformning, om tydlighet i instruktioner eller om disponerandet av tiden.

 

Även om progressionen har bestått i att röra sig från en iakttagande till en alltmer aktiv roll, har vi fortsatt att blanda formerna för lärandet. Hennes egna undervisning blandas upp med observation av min, undervisning utifrån min planering, samt samplanering.

 

Jag tycker att min student har gjort stora framsteg. Det gör studenter säkert av att bara vara i skolans värld och prova sig fram, men jag hoppas att upplägget har gett henne goda förutsättningar att utvecklas i och mot lärarrollen. För min egen del har det varit oerhört utvecklande, inte bara som handledare utan också som lärare. Att försöka lära ut ett yrke tvingar mig att fundera över hur och varför jag gör saker och emellanåt får min student syn på saker i mitt yrkesutövande som jag inte hade funderat över tidigare.

 

Att diskutera

1. Vilka delar av lärarrollen går att ta med sig in i handledarrollen och vilka gör det inte?

2. Vad är viktigt att tänka på för att lärarstudenten ska få en givande och utvecklande VFU?

3. Vad skulle du behöva utveckla för att bli en bättre handledare?

Share Button

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *