Att arbeta med ideologier på introduktions-programmen.

En av finesserna med att arbeta med grundskoleundervisning på en gymnasieskola är att man kan välja att arbeta med samma ämnesområden som eleverna kommer att arbeta med på gymnasiet (om de väljer att gå kvar på vår skola när de kommer in på ett nationellt gymnasieprogram). SO-ämnenas samtidiga välsignelse och förbannelse ligger i att ämnena är så breda och kursplanerna så vida i sina riktlinjer, att det faktiska lektionsinnehållet kan skilja sig väldigt mycket åt från skola till skola och från lärare till lärare, utan att någon faktiskt gör fel. Bedömningarna baseras i stort på hur väl eleven resonerar utifrån olika aspekter och synsätt som ligger till grund för hur vi förklarar samhällets strukturer.

Eftersom jag har förmånen att ha gymnasielärare runt omkring mig i mitt dagliga värv, så försöker jag att styra min undervisning så att mina elever ska ha extra god förberedelse för att fortsätta sina studier på något av de gymnasieprogram som vi tillhandahåller på vår skola. På så vis försäkrar jag mig om att eleverna dels har de förmågor som krävs nationellt och dels har vissa kunskaper som hjälper dem om de går vidare i sina studier på just vår skola. Eftersom jag vet att samhällskunskapslärarna på våra gymnasieprogram lägger mycket tid och tyngd vid studiet av politiska ideologier både ur ett nutida och ur ett historiskt perspektiv, så väljer jag att också gå lite djupare på den biten än vad jag egentligen hade behövt. Utmaningen ligger i att få eleverna att förstå de filosofiska synsätt som förklarar ideologierna. Detta är abstrakt och därmed extra svårt för den som ännu inte behärskar språket fullt ut.

I läroplanens centrala innehåll om de samhällsorienterande ämnena, årskurs 7-9 står att man ska behandla följande gällande beslutsfattande och politiska idéer:

Politiska ideologier och hur skiljelinjerna i det svenska                                partiväsendet har utvecklats.

Detta är klockrent. Att jag ska behandla politiska ideologier i undervisningen råder det ingen tvekan om.

I kunskapskraven för betyget E i samhällskunskap årskurs 9 står följande:

Eleven kan undersöka samhällsfrågor ur olika perspektiv  och beskriver då enkla samband med enkla och till viss del underbyggda resonemang. Eleven värderar och uttrycker olika ståndpunkter i några samhällsfrågor med enkla  resonemang och till viss del underbyggda argument och kan då i viss utsträckning växla mellan olika perspektiv.

Detta är inte till jättestor hjälp i sammanhanget, tyvärr. Vad betyder enkla samband med enkla och till viss del underbyggda argument? Hur väl bevandrade behöver eleverna vara i de politiska ideologierna för att kunna driva enkla och till viss del underbyggda resonemang? Finns det vägledning i kommentarsmaterialet? Där hittar jag följande:

I årskurserna 7–9 tillkommer ett historiskt perspektiv på politiska ideologier och hur skiljelinjerna i det svenska partiväsendet har utvecklats. Det kan ge eleverna ett större djup i den politiska förståelsen än de kan få genom att enbart studera partiernas skilda uppfattningar i sakfrågor.

Jag kan ju sluta mig till att syftet med undervisningen ska vara att visa på de historiska skeenden och idéer som har utvecklats till den politiska mångfald vi har idag, där det många gånger är specifika sakfrågor, snarare än ideologiskt tydligt förankrade spår som skiljer de olika partierna åt. Kravet är att detta ska behandlas, men hur djupt verkar vara upp till mig själv som lärare. Därför väljer jag att lägga ganska mycket tid på ideologisk förståelse. Dels för att det finns ett halvluddigt krav om att detta ska behandlas och dels för att jag vet att de elever som väljer att gå kvar på vår skola kommer att ha nytta av det längre fram i sin undervisning. Men, det viktigaste argumentet är att jag anser att det är av väldigt stor vikt att eleverna ska ha förståelse för och därmed kunna se de olika syften som två olika partier kan ha när de till synes driver samma fråga.

På lektionerna har vi gått igenom de tre stora ideologierna. Först översiktligt och sen mer fördjupat. Vi har tittat på olika texter och pratat om de historiska kontexter som ideologierna tagit avstamp i. Vi har tittat på filmer och presentationer, men framförallt har vi diskuterat, diskuterat, diskuterat. Ideologierna är svåra att förstå i sig själva, men vad som är ännu svårare är att koppla ideologierna till dagens politiska partier. Hur hänger det ihop? Samtidigt måste man backa tillbaka till ideologierna för att kunna förstå varför två helt olika partier kan driva till synes samma frågor. Det finns ideologiska svar på detta även om politikerna ofta är väldigt duktiga på att gömma undan de filosofiskt ideologiska källorna i sin retorik.

Just nu håller mina elever på att avsluta den uppgift de fått som final på arbetet med politiska ideologier. De ska fördjupa sig i en av de tre stora ideologierna och sammanfatta dess budskap. Sen ska de välja ut ett av de svenska riksdagspartierna som de anser hör ihop med den valda ideologin samt förklara på vilket sätt de hör ihop. Detta är ingen lätt uppgift, men jag vet att vissa elever kommer att överträffa sig själva i detta arbete. Jag vet också att andra elever kommer att behöva mycket stöd för att ta sig igenom. Det gör inget. Utmaningen kommer att vidga deras medvetenhet oavsett.

Att diskutera

  • Det höjs allt fler röster för att man ska sluta med blockpolitiken i Sverige. Detta skulle verkligen minska ideologiernas betydelse och sakfrågorna skulle bli det enda viktiga. Är det dags att omvärdera vikten av att lära sig om politiska ideologier i skolan?
Share Button

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *