Är korridoren mer än en transportsträcka?

Sätt dig ner och ta fram en av dina klasser i skolkatalogen. Börja med en elev i taget och gå sedan igenom alla med samma frågeställning. Vad vet du om dina elever?

Färdig…? 

Föreställ dig nu att dina elever tar fram samma skolkatalog och går igenom fotot på sina lärare. Hur tänker eleverna om dig? Vad vill du att de tänker om dig? Är det viktigt?

Idén till denna blogg fick jag efter att ha läst boken Relationellt ledarskap i klassrummet av Åsa Hirsh och kände att det Hirsh tar upp i boken inte bara talar till mig utan skriker. Vad är en skicklig lärare utifrån elevernas perspektiv?

Jag minns att jag i början av min karriär var väldigt noggrann med att utvärdera mina arbetsområden. Då kändes det oerhört viktigt att förstå hur eleverna upplevde mina lektioner men även mig i rollen som lärare. 20 år senare är det inte lika intressant att veta hur eleverna upplever mig. Varför blir det så? Jag är idag läraren Magnus och efter arbetsdagens slut blir jag någon annan. Jag har en yrkesroll och en privatroll och dessa två är helt separata fenomen. Den del som är Magnus privatpersonen lever sitt liv som vilken vuxen som helst men när jag kliver in i skolbyggnaden blir jag en annan, magister Larsson. Eller? 

Jag gillar Åsa Hirsh resonemang kring att man inte kan särskilja elevrollen från den andra rollen som “bor” i samma människokropp. Eleven i klassrummet är både min elev men samtidigt tonåringen och individen. Jag har nog aldrig hört en tonåring resonera kring att denne har olika roller. Hur mycket särskiljer vi lärare våra olika roller? Det finns såklart en skillnad mellan att vara ung eller vuxen i sättet att förhålla sig till olika verkligheter. Det förändrar samtidigt inte vikten av att reflektera kring sitt förhållningssätt och hur man är mot sina elever. Huvuddelen av Åsa Hirsh bok utgår från elevintervjuer som mynnar ut i ett antal avsnitt som samtliga visar på komplexiteten i vår yrkesvardag.

Trygga och förlåtande lärmiljöer.

Relationer byggda på ömsesidig respekt.

Att dela ansvaret för lärandet med eleverna.

Kommunikation kring att lärandet är möjligt för alla.

Passion för undervisning och lärande.

Betona undervisningens användarvärde framför formella krav.

Hirsh säger själv i boken att hon betraktar de utskrivna elevintervjuerna som 500 sidor visdom och när jag läser utdragen ur dessa intervjuer är jag benägen att hålla med. Det jag  främst fastnade för är hur viktig elevens syn på läraren är och i relation till detta hur den skickliga läraren förhåller sig till sin undervisning och till sina elever.  Hur jag än vrider och vänder på det så fastnar jag till slut i huret. Hur gör läraren för att uppnå en god yrkesmässig relation med sina elever? Risken är att relationer tippar över till att man kommer för nära eleven och blir för personlig. Alternativet är att betrakta varje elev som just elev och helt separera den andra personen som lever i samma kropp. Kan man medvetet träna upp detta förhållningssätt eller finns det bara där naturligt beroende på vem du är i din roll som lärare? Räcker tiden i klassrummet att bygga upp en yrkesskicklig relation till varje elev? Kanske kan man börja med att sluta använda korridoren som bara en transportsträcka. Stanna upp, interagera, vara nyfiken. Det kostar så lite tid men kan betyda så mycket när vi möts i klassrummet. 

Sammanfattningsvis är det kanske viktigt att reflektera kring var vårt eget individuella fokus ligger. Är det i vår ämneskunskap och våra metoder eller har vi även råd att  lyssna på vad eleverna upplever som centralt för deras kunskapsutveckling. Så vad vill du att eleverna ska tänka när de ser dig i sin gamla fotokatalog?

Att diskutera:

  • Hur gör du för att uppnå en god yrkesmässig relation till dina elever?
  • Vad vill du att eleverna ska tänka när de ser dig i sin gamla fotokatalog?
Share Button
Om författaren

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *