Det inträffar gång på gång katastrofer och kriser runt om i världen. Ett trauma kan drabba ett helt land men för den enskilde människan är traumat alltid helt personligt. Många elever råkar ut för traumatiska händelser någon gång under sin skoltid. I läraryrket ingår det ständiga möten med elever i utsatta livssituationer. Hur förberedd är jag som lärare för att möta elever i trauma? Hur kan jag ta vara på möjligheten att vara en viktig vuxen?

Frågan är ständigt aktuell. Elever kan drabbas av trauman, dvs särskilt svåra händelser i livet som inneburit livsfara eller allvarlig kränkning av integriteten, under sin skoltid. Jag har genom åren mött elever som drabbats av rån, misshandel, övergrepp, olyckor, krigshändelser och sjukdom. Att som pedagog känna mig trygg och stabil i mötet med elever som är i trauma eller som varit med om något traumatiskt tidigare, är något jag tycker är angeläget. Reaktionerna på de upplevda händelserna varierar från elev till elev och varje enskild elev måste därmed ges en indivuellt anpassad omsorg. Hur kan jag som lärare visa omsorg och engagemang då?

På Rädda Barnens centrum för barn och ungdomar i utsatta livssituationer arbetar psykologer och socionomer med stöd och behandling. Några av mina kollegor från Klågerupskolan och jag hade förmånen att få lyssna på föreläsningar i deras regi under en heldag. Psykolog Pernilla Rempe Sjöstedt och kurator Camilla Küster, berättade för oss åhörare om förhållningssättet traumamedveten omsorg. Det är ett förhållningssätt som bygger på traumalitteratur kring vad barn och ungdomar som upplevt svåra påfrestningar behöver för att få ökad psykisk hälsa. Traumamedveten omsorg är ett förhållningssätt till unga som de personer som finns runt barnen och ungdomarna i vardagen kan använda sig av. Under föreläsningarna fick vi kunskap om hur utsatthet påverkar barn och ungdomar och föreläsarna delade med sig av konkreta verktyg för hur t ex lärare kan skapa förståelse för vad barn och ungdomars beteende kan stå för. Det jag fastnade mest för under föreläsningarna var budskapet om att traumamedveten omsorg är något alla kan ge. Inte bara terapeuter, utan även lärare, boendepersonal, socialsekreterare, fotbollstränare med flera, kan bidra till att elever mår bra. Mer information om traumamedveten omsorg finns på Rädda Barnens pod Mellan stolarna.

Hur kan jag, i min yrkesroll, då göra helt konkret? Hur kan jag vara en viktig vuxen? Traumamedveten omsorg handlar om trygghet, relationer och reglering. Jag försöker i mitt dagliga arbete vara uppmärksam på tecken på att en elev far illa. Jag försöker tänka att jag vill veta och att jag vågar se. Tecken som elever uppvisar i skolan kan vara svåra att tyda. Koncentrationssvårigheter, att ett barn berättar att det är svårt att sova, att en ungdom inte orkar med något fritidsintresse, ilska, rastlöshet och hyperaktivitet kan vara signaler till mig som vuxen att något har hänt. Traumamedveten omsorg är ett förhållningssätt som innebär att jag som pedagog bemöter barnet på ett stödjande vis i dess vardag. Författaren Petri Partannen menar i sin bok Att utveckla elevhälsa att det på skolor kan uppstå en remisskultur. Han menar att jag som lärare i en sådan situation skickar elever/ ärenden vidare till ”någon annan”. Tanken om att andra kan bättre,  t ex skolans elevhälsoteam, kurator, BUP, socialtjänsten, finns då bland oss lärare på en skola. Det önskas resurser, resurspersonal, elevassistenter och att någon ska ta över. Stödet till elever stannar då upp i väntan på åtgärder från någon annan instans.  Jag tycker att förhållningssättet traumamedveten omsorg är en intressant motvikt till de tankegångarna. Ska elever klara att lyckas med sitt skolarbete krävs omsorg i skolan.

Att möta elever i utsatthet i det vardagliga arbetet är viktigt och gör skillnad. Att möta ungdomar i skolvardagen gör jag i mitt arbete genom att anstränga mig för att skapa goda relationer till elever. Genom att en elev får en stabil och positiv relation med mig som vuxen kan eleven må psykiskt bättre. Jag försöker se till att eleven upplever trygghet i skolan. Det kan jag göra genom att t ex ge förförståelse, skapa tydliga rutiner, tala lugnt och skapa en känsla av sammanhang. Jag arbetar också med reglering/ samreglering. På olika sätt kan jag möta och lugna barn som är i affekt/ upplever starka känslor. En elev som inte klarar att reglera sig själv kan i många fall bli hjälpt av att vara i relation med mig som vuxen som kan hjälpa till att styra situationer på ett positivt och lugnt sätt. I stället för att straffa, tillrättavisa elever så försöker jag att möta eleven i samtal. I stället för att gå på beteendet så går jag på det som ligger bakom. Istället för att bli arg och upprörd tänker jag efter och funderar på hur det kan komma sig att eleven gör eller reagerar på ett visst vis.

I skolans läroplan finns en betydelsefull mening att läsa. Där står att Skolan ska präglas av omsorg om individen, omtanke och generositet. Att vara en viktig vuxen i skolans värld är mer angeläget än någonsin tänker jag. Jag är en viktig vuxen.

Att diskutera

• Hur kan jag bemöta barn och ungdomar i vardagen, som uppvisar tecken på psykisk ohälsa?
• Vad kan jag göra för att stödja elever genom att skapa trygghet och goda relationer utifrån min roll?
• Hur vet jag när barnet är i behov av annan professionell hjälp?