På Alla Hjärtans Dag 2013 släpptes första bloggen i nybygget

Att ena dagen jobba på Centralskolan för att några veckor senare vara stationerad på Naverlönnskolan, är en resa som heter duga! Nu menar jag förstås inte avståndet, de knappt 300 metrarna, utan allt det sprillandes nya och de ständiga it-kickarna. Att gå från “penna och papper-pedagogik” till en undervisning där plötsligt alla har en dator, är att slungas in i en helt ny värld.

Naverlönnskolan med pool

En skola med ”all inclusive” (Foto: Johanna Elmes Axelsson)

Det sägs att det för läraren tar uppemot två år att känna sig någorlunda förtrogen med att arbeta i En-till-En-skolan. Jag tror det stämmer ganska bra. Det skulle betyda att vi på Naverlönnskolan snart skulle kunna gå ner för landning och andas ut.

Nej, så är det alls inte! Vi lärare måste ständigt vara på språng och våga oss ut i nya tassemarker. För så är det! Det gäller att inte fega! Ibland får man säga till sig själv att det får bära eller brista. Det är som bekant genom felen man blir bättre.
Ta till exempel det där med att skriva blogg. I mitt arbetslag bestämde vi oss efter ett halvår för att dokumentera ett ämnesövergripande arbetsområde i just en blogg. Ämnet var kärlek och sex. Bloggen skulle göras i Google-sites. Så långt var allt nästan stjärnklart. Men vilka skulle få redigera och kommentera? Vi bestämde oss för att vi lärare skulle sköta bloggen och klistra in exempel på olika bidrag. På så sätt skulle ju ingen elev kunna plocka bort något eller kommentera.

Man skulle gott kunna säga att vi vuxna fegade. Men det blev en blogg och läsvärd blev den! Vi släppte den på Alla Hjärtans Dag. Releasen gick till så att eleverna fick länken till bloggen, lyssnade på kärlekssånger och åt geléhjärtan. Senare visade vi bloggen på ett föräldramöte. Föräldrarna var lite extra förtjusta i lerfilmerna, i vilka eleverna gestaltade kärlekssituationer. Ta dig nu själv en titt. Lärandet blir synnerligen synligt och dokumentationen finns kvar även nu, ett år efter. Jag tycker det i arbetet syns tydligt att datorn inte är ett mål utan ett verktyg för att nå lärandet. Det känns positivt för oss pionjärer.

Share Button

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *