Att programmera egna spel – så mycket mer

Vi har under en tid arbetat med att göra egna spel på Scratch. För att få grunderna till hur blockprogrammeringen på Scratch fungerar så följde vi barnhack serie 1 och 2 på Youtube. Därefter var det dags att börja programmera sitt eget spel. Eleverna mötte uppgiften med stort engagemang och de var mycket entusiastiska. En del arbetade två och två andra ville göra egna spel, valet var elevernas. Vissa elever hade redan tänkt ut hur deras spel skulle byggas upp och kommit fram till vad spelet skulle gå ut på medan andra hade svårt att tänka ut spelets struktur. För att få inspiration till sina egna spel så bad jag eleverna att spel andras spel på Scratch och titta i spelet programmering. De undrade om de fick använda samma koder till sitt eget spel, och svaret är förstås ja. För att kunna använda andras koder måste eleven själv förstå hur den är uppbyggd och vilken del av koden de ska använda. Vilket leder till förståelse för hur en kod är uppbyggd, vilket var ett av målen med programmering. Fortsätt läsa Att programmera egna spel – så mycket mer

Stafettmatte

Hur får man eleverna att ge sig tid att försöka en längre tid med en uppgift utan att ge upp? Kan man lämna en uppgift utan att ha löst den och sedan gå tillbaka och försöka igen?

Jag har arbetat med flera olika metoder för att få elever att låta det få ta tid att lösa ett problem, trots det upplever jag att de ger upp redan efter en minut om de inte direkt hittar en ingång att börja räkna. De har också ofta en motvilja mot att utan att ha hittat lösningen på ett tal lägga det åt sidan en stund för att sedan gå tillbaka till det igen. För att “lura” eleverna att träna på detta tycker jag stafettmatte fungerar bra. Fortsätt läsa Stafettmatte

Normer och värderingar, åsikter och sanningar…

Vad är makt för dig? Hur skulle du gestalta kärlek eller lek? Efter två dagar på årets SETT-mässa passade jag på att göra ett besök på Fotografiska i Stockholm. Ett besök som fick känslorna att svalla samtidigt som idén till ett nytt arbetsprojekt föddes. Med huvudet fullt av tankar kring  hur viktigt det är att få våra elever att förstå hur verkligheten, och då inte bara den digitala, skapas och formas av oss människor, föll mina ögon på de första fotografierna skapade av Ellen von Unwerth i hennes utställning Devotion! 30 years of photographing women.  Och jag blev minst sagt något ställd eller kanske rättare sagt upprörd och provocerad, men framför allt beklämd.  Är det så här, halvt avklädda och med putande läppar, som  kvinnor blir porträtterade under rubriken kärlek? Samma syn mötte mig under rubrikerna makt och lek. Starka, vackra kvinnor, men i stort sett alla mer eller mindre nakna och med en tydlig sexuell anspelning. Är det den kvinnosyn som finns i dagens samhälle? Eller är det bara en story?

För vad är makt för dig? Kärlek och lek? Tänk dig att du får uppgiften att, med hjälp av en kamera, en människa – man eller kvinna, vuxen eller barn, och valfria attribut, skapa en bild som symboliserar makt, en som symboliserar kärlek och en som symboliserar lek. Skulle bilderna se olika ut beroende på om objektet är en kvinna eller man, barn eller vuxen, färgad eller vit? Och hur påverkas egentligen bilden av fotografen? Varför inte testa  i ditt klassrum? 25 elever, samma uppgift men olika resultat, eller..?

Vilka är då de som står bakom de bilder som sprids på nätet eller, som i mitt fall, hänger på Fotografiska? Vad vill de förmedla? Varför?  De bilder, filmer och texter som vi möter i vardagen återspeglar någons åsikt, någons sanning, värdering och norm. Det är vi, eller i alla fall någon eller några av oss, som styr vad som dyker upp i det digitala flödet eller som till exempel på Fotografiska, någon som står bakom de texter vi läser och de bilder vi ständigt möter.  För att inte mer eller mindre omedvetet bli påverkade att tro att allt vi ser och hör är sanningen,  the one and only truth eller the single story, and the danger of it,  som Chimamanda Ngozi Adichie säger, måste vi, vara medvetna om att det vi ser hör eller läser enbart visar en människas perspektiv, inte allas. 

Att vara källkritisk handlar alltså om att förstå att allt vi ser och hör är någons åsikt, någons norm, värdering och kanske till och med  någons sanning. Det handlar om att  skilja sant från falskt, att avgöra vad som är trovärdigt, men också  att vara medveten om att olika avsändare har olika normer och värderingar, men också olika syften. Något som vi som vuxna och som lärare ständigt måste påminna och också uppmärksamma våra elever på. Vi måste helt enkelt hjälpa dem att se världen genom ett par källkritiska glasögon.

Att diskutera:

  • Hur skapar vi en angelägen undervisning med fokus på  källkritik i en rik och aktuell kontext genom att använda bilder och filmer men också såväl multimodala som traditionella texter?
  • Hur lär vi våra elever att inta ett norm- och källkritiskt förhållningssätt?

En skola skapar sig profil – från vision till verklighet

Vi stod där med en nybyggd skola, nyanlagd skolgård, ny utrustning och nya läromedel.  Framför oss hade vi uppgiften att bygga de mjuka värdena med våra elever typ ansvar, gemenskap, tillit, självförtroende, harmoni, trygghet, traditioner, m.m.

Till våra traditioner ville vi ha en värdig avslutning på såväl höst- som vårtermin. Även luciafirande kändes som ett måste. Där låg ribban inledningsvis, en nivå som snart kom att stiga när vi efterhand nådde nya delmål.

foto: Bengt Christensson

En bit in på första terminen ville eleverna ha ett event, en möjlighet att sjunga, spela och uppträda för resten av skolan. Vi riggade en enkel scen i den nybyggda idrottshallen. Som spotlights fungerade två vanliga läslampor som placerades på golvet alldeles nedanför scenen. Ljudet spreds från en liten gitarrförstärkare. Eleverna gjorde bra ifrån sig på scenen men det mesta runtomkring i form av utrustning saknades. Där börjar historien om våra event som – med elevernas hjälp – sedan skulle utvecklas till betydligt större format.

 

Fortsätt läsa En skola skapar sig profil – från vision till verklighet

Berättelseansiktet som stöd för textsamtal och textskapande

Jag har flera gånger skrivit berättelser med elever i de tidiga skolåren och har ofta upplevt att de haft svårt att komma på ett problem i sina berättelse. Den här gången ville jag därför testa ett annat planeringsverktyg med mina ettor, som jag tidigare endast använt vid textsamtal, nämligen berättelseansiktet. Jag började använda det när jag deltog i Läslyftet för ett par år sedan och hade läst texten Grafiska tankemodeller som stöd för textsamtalet av Barbro Westlund. Där presenteras berättelseansiktet främst som ett verktyg att använda i textsamtalet för att analysera texter.

Fortsätt läsa Berättelseansiktet som stöd för textsamtal och textskapande