Att arbeta förebyggande mot sexuella trakasserier!

Under hösten har #MeToo- kampanjen gjort att ett stort fokus har riktats mot sexuella trakasserier överallt i vårt samhälle och även i skolan. Att vi i skolan ska arbeta mot trakasserier är ju självklart! Redan i andra stycket i vår läroplan står ”Ingen ska i skolan utsättas för diskriminering på grund av kön…   …eller för annan kränkande behandling”. Det har dessutom från flera håll kommit önskemål om att det förebyggande arbetet ska börjas tidigt. I en artikel jag läste för ett antal år sedan uttryckte en psykolog från RFSU synpunkten att ”Om vi inte börjar arbeta med barnen tidigt, redan i ettan eller tvåan, så är det försent”. Det är dock inte så lätt att hitta material som är riktat mot så här pass unga elever.  Jag har läst Rädda Barnens ”Stopp! Min Kropp!” och även ”Att arbeta med sexuella trakasserier i skolan” från RFSU. Av en kollega fick jag dessutom boken ”Vilda säger nej!” av Marie Bosson Rydell och Eva-Marie Wadman. Med det som underlag och med en del tankar och värderingsövningar jag använt tidigare startade jag upp terminens arbete mot sexuella trakasserier. När jag skriver terminens menar jag inte att man bara kan arbeta med detta under en avgränsad tid och sedan inte alls. Men om man någon gång per termin aktualiserar det så har man ett underlag som man kan använda som en slags referens när man diskuterar dessa frågor med sina elever i vardagen.

Fortsätt läsa Att arbeta förebyggande mot sexuella trakasserier!

#metoo, vikten av att se genus för att kunna främja jämställdhet

#Metoo, #Tystnadtagning, #Visjungerut, #Närmusikentystnar, #Medvilkenrätt, #Imaktenskorridorer, #Teknisktfel, #Vikokaröver, #Timeout, #Vardeljus, #Tystdansa, #Deadline, #Orosanmälan, #Räckupphanden, #Ickegodkänd, #Tystiklassen…

De sista uppropen kommer från olika aktörer i skolans värld. #Räckupphanden är ett initiativ från gymnasieelever och i #Tystiklassen uttalar sig elever i både grund- och gymnasieskola om de sexuella trakasserier de utsatts för, och som i många fall ignorerats och bagatelliserats av vuxenvärlden.

I Lärarnas tidning, 14/11-2017, beskriver Patrik Ask, rektor på Thoren Framtid i Falköping att skolan är en identitetsbyggande plats för elever och deras sociala träning och hur #metoo-kampanjen tydliggjort hur viktigt det är att alla vuxna i skolan är ”rusa till människor”, och inte ”titta bort människor” när det sker kränkningar. Att civilkurage i den här typen av situationer inte är valbart för den som arbetar med barn och ungdomar. Att skolans större uppgift är att göra det omöjligt att arbeta med barn och ungdomar och samtidigt vara en ”titta bort” människa.  #metoo-kampanjen är ett kvitto på att vi inte kan slå oss till ro i den här frågan. Fortsätt läsa #metoo, vikten av att se genus för att kunna främja jämställdhet

CPS – Collaborative Proactive Solutions (del 2) Det fortsatta arbetet

I mitt senaste inlägg här valde jag att belysa grunderna i PhD. Ross W Greenes modell CPS (Collaborative Proactive Solutions – Problemlösning i samförstånd) utifrån hans samlade erfarenheter, kliniska arbete och forskning om barn med explosiva beteenden vid Harvard Medical School, Boston Massachusetts.

Sedan dess har mitt arbete fortskridit, dels den vanliga undervisningen men jag har även blivit tillfrågad, utifrån Greenes tankar, att föreläsa och delta i andra skolors gemensamma utvecklingsarbete under deras pedagogiska konferenser och APT. Därav kommer detta inlägg att handla om fortsättningsarbetet utifrån Greenes samlade erfarenheter och forskning. Fortsätt läsa CPS – Collaborative Proactive Solutions (del 2) Det fortsatta arbetet

Ett sätt att utmana elever vid utvecklingssamtal

Jag har under mina år haft många utvecklingssamtal med elever. Några har blivit bra och utvecklat eleverna medan andra, som jag upplevt det, inte varit utvecklande för eleverna utan de har blivit ännu ett sätt för dem att få bekräftelse på hur de ligger till men inte hur de ska komma vidare i sin utveckling. Jag har alltid mål som eleverna tar del av för lektionerna  och vi försöker utvärdera nästan varje lektion. Eleverna ska genom detta få möjlighet att upptäcka om de kommer närmare målet, men dessvärre upplever jag att eleverna har svårigheter att se att lektionerna är en del i utvecklingen mot deras mål. Under vårterminen 2017 provade vårt arbetslag därför att förändra våra samtal så att eleverna får se sin utveckling på ett mer konkret sätt. De yngre eleverna som jag arbetar med behöver ofta olika stöd för att utveckla sin förmåga att upptäcka sin egen framgång.

Fortsätt läsa Ett sätt att utmana elever vid utvecklingssamtal