Scroll To Top

Spel som utgångspunkt för matematiska resonemang

Under hösten har vi fått möjlighet att arbeta i ämneslag årskurs 4-9, vilket har bidragit till att jag har börjat reflektera över om vi är tillräckligt tydliga till eleverna vad för olika moment de arbetar med i matematiken. Det visar sig att ett av de svåraste momenten för de äldre eleverna är att föra matematiska resonemang skriftligt. Genast går tankarna, har jag gett mina elever rätt förutsättningarna för att tränat detta tillräckligt? Svaret är nja… Muntligt så upplever jag att eleverna gör det ganska ofta, två och två eller så resonerar vi tillsammans, men att skriva ner sina resonemang gör vi sällan. Dessutom tror jag inte att jag har gjort mina elever tillräckligt uppmärksamma på när vi arbetar med resonemang.  Dags att ändra på detta!

Resonemangsförmåga handlar om att utveckla ett logiskt och systematiskt tänkande för att föra, följa och bedöma matematiska resonemang. Det innebär att eleverna måste kunna uttrycka sig så specifikt som möjligt och det ställer dessutom stora krav på den begreppsliga kunskapen. Därför är det viktigt att eleverna får möta olika uppgifter där vi ger dem tid för att fördjupa sig och jämföra sina resultat. Fortsätt läsa Spel som utgångspunkt för matematiska resonemang

Share Button

Från New York till Bara

Vilka frågor ställer vi för att få personer vi samtalar med att öppna upp sig? Och hur får vi våra elever att faktiskt förstå vikten av att lyssna och ställa följdfrågor? För mina åttor blev mötet med Brandon Stanton, grundare av Humans of New York, en tankeställare. Hur lyckas han? Hur är det faktiskt möjligt för en främling att få flanörer på New Yorks gator att dela med sig av såväl sorg som glädje?

Inspirerade av Brandon Stantons fotografier och de människor som han porträtterade kom idén från eleverna själva. Kan inte vi också? Självklart var mitt svar. Vi började med att lyssna till Stantons egen berättelse om hur resan till den numera vitt spridda facebooksidan och bloggen Humans of New York började och hur han någonstans längs med resan blev medveten om att det egentligen inte var fotografiet som var det viktiga utan samtalet. Men hur lyckas han då få människor att prata med honom? A total stranger. Några studiotalks och en eftermiddag tillsammans med honom på New Yorks gator hjälpte oss att se hur han faktiskt gjorde. Tell a Different Story: Brandon Stanton och An Afternoon with Brandon Stanton fick eleverna att reflektera över vilken typ av frågor som faktiskt får oss att prata, vikten av att också lyssna till svaren, på riktigt, och att ställa följdfrågor. Fortsätt läsa Från New York till Bara

Share Button

Alla ska lyckas, med öppna uppgifter!

För någon vecka sedan höll jag tillsammans med min kollega Sandra en föreläsning för blivande lärare om hur vi tänker kring att alla ska lyckas. Vi pratade om flera olika faktorer, men tog i slutet upp öppna uppgifter. Det slog mig att jag aldrig skrivit om detta, och jag gav ett halvt löfte om att detta skulle bli innehållet i min nästa blogg, så…

Det här med öppna uppgifter är något jag använt mig av länge och läst om vid flera tillfällen. Jag tror också att detta med öppna uppgifter är en framgångsfaktor för att mina elever ska lyckas. Under min utbildning, för väldigt länge sedan, diskuterades det mycket om att eleverna skulle producera och inte reproducera. Här någonstans började nog också mina egna funderingar kring öppna uppgifter. Alltså att det är viktigt att eleverna skapar. Det finns säkert väldigt fina och genomtänkta kriterier för vad en öppen uppgift är, men för mig ska en öppen uppgift styras av tre faktorer: Fortsätt läsa Alla ska lyckas, med öppna uppgifter!

Share Button

Lagom är inte bäst!

Vid höstterminstarten i år genomförde Svedala kommun en omorganisation av skolverksamheten eftersom den nya Aggarpsskolan (åk 4-9) togs i bruk. Jag blev förflyttad till Naverlönnskolan som tidigare haft  åk 6-9 men som nu också fick 4:or och 5:or. I de tidigare låg och mellanstadieskolorna huserar nu åk f-3. Detta innebar att många nya klasser bildades och för min egen del så jobbar jag nu åter med åk 5 där eleverna kommer från alla de fyra tidigare mellanstadieskolorna i Svedala tätort. Jag är mentor för 5a, men undervisar alla tre klasserna i engelska.

Jag vill dela med mig av mina reflektioner kring min engelskundervisning i dessa nya klasser, hur jag  pendlat mellan frustration och glädje.  Hur kraftfullt det är när man lyckas förändra elevers  “mindset” och få eleverna att oftare befinna sig i lärande zonen än i övningszonen samt att få klassen att utvecklas åt rätt håll i grupprocessfaserna.

Redan från första lektionen vill jag att eleverna ska känna att det är lustfyllt att lära sig engelska, jag behöver bygga mina relationer till dem och gruppen håller på att formas – vi är i “forming fasen”.  Vi sjunger och dansar för att komma igång på lektionerna, en del är utanför sin “comfort zone” men jag peppar dem att hänga på. Fortsätt läsa Lagom är inte bäst!

Share Button

Nya tag med stöd av kollegahandledning

Det är måndag efter lunch, klockan är 13.00 och min lektion i svenska ska börja. Jag släpper in klassen i klassrummet. Många av eleverna är stimmiga, tjoar och pratar högt med varandra. Några kastar sig ner på sin stol med ett stön och klagar över att de är trötta, andra sätter sig men reser sig snabbt igen för att antingen hämta något i sin låda bak i klassrummet eller prata med en kompis. Jag ber om klassens uppmärksamhet och får den delvis men fortfarande snackas det och görs ljud som stör koncentrationen och möjligheten att förstå vad som ska göras. Jag går därför igenom uppgiften ännu en gång, och ytterligare en gång……..

Fortsätt läsa Nya tag med stöd av kollegahandledning

Share Button

Undervisning och lärande