Vuxnas lärande – om motstånd och möjligheter

För tio år sedan fick jag min första klass på komvux. Det var ett gäng högt motiverade barnskötare som behövde komplettera sina betyg för att nå högskolebehörighet. De läste på kvällstid och arbetade inom kommunen på dagtid. De hade tydliga mål med sina studier och de var i mitt klassrum av egen fri vilja. Min första komvuxklass är inte representativ för de grupper jag har haft genom åren. Jag har ofta väldigt roligt tillsammans med mina vuxenelever men i klassrummet finns även stora utmaningar.

Enligt min erfarenhet bär många som börjar läsa på komvux i vuxen ålder med sig känslan av att ha misslyckats. Någon har ganska nyligen inte klarat sina kurser på gymnasiet. Någon annan har blivit av med ett jobb hen trivdes bra med och måste tillbaka till skolan för att komma vidare i yrkeslivet. En tredje läser för att få ekonomin att gå ihop och har kanske aldrig arbetat. Det finns många skäl till att sätta sig i skolbänken i vuxen ålder. Gemensam nämnare för många vuxenelever jag har mött är att de har negativa skolerfarenheter med sig sedan tidigare och därmed dåligt självförtroende när det kommer till studier. Därför är det viktigt att arbeta med relationsbygge. Eleverna måste få förtroende för mig som lärare och jag måste visa tydligt att jag tror att de kan. Det behöver jag göra genom att balansera stödstrukturer och krav samt genom att skapa ett tryggt klassrumsklimat där eleverna vågar lära tillsammans med varandra. Jag möter även elever med en inlärd hjälplöshet när de kommer till studier. De förväntar sig att läraren ska säga till dem vad de ska göra samtidigt som de kan ha svårt att acceptera sin egen brist på auktoritet i situationen. De både vill och inte vill bestämma själva. Även dessa elever behöver känna trygghet för att gradvis lära sig ta eget ansvar och se läraren som en resurs.

Nu låter komvuxlärarens vardag som en jämmerdal men så är det naturligtvis inte. För många elever blir komvuxstudierna en väg tillbaka till tron på sig själv och framtiden, även om vägen är tuff.

Förra terminen arbetade jag och en grupp komvuxelever med Hjalmar Söderbergs Doktor Glas. Skönlitteratur är inte enkelt. Flera av eleverna i gruppen hade aldrig läst en hel roman tidigare och läsförståelsen i gruppen var varierande. Att arbeta med förförståelse var därför viktigt. Inför läsningen ägnade vi en lektion åt att tala om frågan om det kan vara rätt att döda. Det självklara svaret var nej men när jag utvecklade frågeställningen så fick diskussionen fart och meningarna gled isär. Jag läste även det första dagboksinlägget i romanen högt och gav eleverna en övergripande beskrivning av romanens olika karaktärer. Under läsningens gång förde eleverna loggbok som de använde som diskussionsunderlag vid de nedslag vi gjorde under tiden vi tog oss genom romanen. I samtalen deltog även de elever som hamnat i otakt och inte hunnit läsa lika långt som de andra. Jag la stor vikt vid att alla skulle känna sig delaktiga i dessa samtal. De långsamma och svaga läsarnas uppdrag fick bli att ställa frågor till de som läst längre för att på så sätt skapa sig förståelse för handling och karaktärsutveckling och hitta motivation till att lära vidare. Detta utmanade även de starkare läsarna som fick fördjupa sina resonemang utifrån kurskamraternas frågor. Att låta de svagare läsarna läsa i kapp på egen hand hade varit direkt kontraproduktivt då de direkt kastats tillbaka i känslan av misslyckande.

Efter avslutad läsning presentarede jag klassen för scenariot att ett par månader gått och att Dr Tyko Gabriel Glas nu stod inför rätta misstänkt för mordet på Pastor Gregorius. Elevernas uppgift var att ta rollen som försvarsadvokat eller åklagare och hålla ett åklagaranförande eller ett försvarstal. Tidigare i kursen hade vi arbetat med argumenterande tal och retorik och detta blev ett ypperligt tillfälle att ytterligare testa elevernas färdigheter kring dessa områden och samtidigt bearbeta det skönlitterära stoffet. För att förstå talgenrerna tittade vi på och analyserade två klipp på klassiska rättegångsscener; ett försvarstal ur filmen Darrow (1991) och ett åklagaranförande ur Primal Fear (1996). Sedan fick eleverna skriva sina tal. Till min stora glädje ville eleverna både fria och fälla Dr Glas och vi fick lyssna på både åklagaranförande och försvarstal. Försvarstalen åberopade både tillfällig sinnesförvirring och crime passionnel och åklagarsidan menade bland annat att Dr Glas som läkare svärtat hela läkarkåren genom sitt mord. Kan vi inte lita på läkarna vem ska vi då lita på?

Att undervisa vuxna elever är roligt och utmanande. Det finns inga standardlösningar men jag tror att en väg framåt är att stärka gruppen kring gemensamma mål och ämnen samt att alltid visa att du tror att de kan även om det tar längre tid än vad eleven kanske hoppats. För det är ju så att förutsättningarna för studier på komvux inte alltid är så fördelaktiga. Antalet undervisningstimmar är generellt lägre än för gymnasiet och det finns inga krav på elevhälsoteam eller specialpedagog. Därför ligger ansvaret på läraren att få eleverna att tro att de valt rätt väg, att de kan plugga och att de nu kan lägga de gamla misslyckandena bakom sig. För vad innebär det att lyckas? Är det att nå betyg eller är det att utmana sig själv och våga försöka? För många elever är det av förståeliga skäl att nå betyg och när det inte går direkt måste jag visa på progressionen. De elever som inte blev godkända på sina tal hade oavsett övervunnit stora rädslor och visat kunskaper de aldrig trodde sig ha när de ställde sig framför klassen och talade om Dr Glas. De var vinnare om än inte i betygssystemet och det var mitt ansvar att få dem att förstå det.

Att diskutera

  1. Vilka utmaningar möter du som undervisar vuxenelever och hur bemöter du dem?
  2. Hur kan vi undervisa för att stärka gruppen och samtidigt möta individerna där de står?
  3. Jag upplever att vuxenelever ofta är ovana vid ett formativt förhållningssätt och blir frustrerade när uppgifter inte bedöms med betyg. Hur gör ni för att flytta fokus från betyg till kunskapsutveckling?
Share Button

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *